Se upp för backen

Idag har vi åkt pulka i backen. Idag har jag hört väldigt många -Se upp för backen! Se upp för backen. Det är ganska komiskt.

Rädda julen

Nu tycker jag att vi ser till att rädda kvar Mjuktoffe i Aladdinasken. Okej.

Tant Faschings Cheesecake

Receptet hittar ni här.

Okejrå!

Bloggtorkan fortsätter. Men nu har det hänt, att den Berit Bryhnja jag känner bytt skepnad. Nu känner jag ju inte Berit Bryhnja på riktigt, men den bild jag har av henne är en lurvig, liten, trevlig typ som ofta får celebert besök som hon på det mest ödmjuka sätt välkomnar och visar runt i det lite finare, lite bättre Saltsjöbaden. En Berit som skriver med små bokstäver. Men inte nu längre. Nu skriker hon i text. Hon skriver med stora bokstäver att hon kräver nya blogginlägg. Och kräver Berit a.k.a Kletskiten någonting så ska hon självklart få det (gud vete vad som händer annars). Men det blir krystat. Det kan inte bli något annat just nu. Håll tillgodo:

Jag fick en alldeles legitim och berättigad fråga i en kommentar här på bloggen. Frågan löd - Är du HELT dum i huvudet? Låt mig därför försöka besvara den.

(och nu tänker jag högt i text för att försöka komma fram till ett vettigt svar)

Jag lämnar ett välbetalt jobb med trevliga förmåner med det enda skälet att jag är så ”fucked-up-tired” på att behöva jobba så mycket.

Jag tackar nej till ett lika välbetalt jobb där jag inte behöver jobba lika mycket för att jag nu är helt inställd på att jag behöver förändring. Stor förändring där jag som en liten barnunge på allvar tror att jag kan välja det själv (och fortfarande tror att det är precis så det går till).

Jag använder min nyvunna tid för kreativt tänkande och rum för kontemplationer till att spela Mafia Wars. Ett idiotiskt beroendeframkallande idiotspel (precis så idiotiskt är det) på Facebook. Samma Facebook som jag ett år tidigare lovade mig själv att aldrig använda.

Jag kör bil för fort och har till och med tagit kort när jag, just det, kört för fort. Jag har dessutom supit mig kraftigt berusat (stupfull) på sjön, utan flytväst, och badat naken i månskenet framför Drottningholms slott.

Jag har en inneboende dragningskraft mot allt vad krims-krams heter. Till jul vill jag klä hela huset i ljusslingor, med en skorsten som blinkar i olika färger och ett koppel av renar med en släde där tomten sitter och vinkar till förbipasserande (naturligtvis lysande så den syns riktigt bra, kanske också blinkande). Det ska vara sjungande granar, tomtar och troll (nej förresten, inga troll), luciatåg och lilla Jesusbarnet. Nej förresten, inga Jesusbarn eller vise män heller för den delen, ett får på sin höjd, om det kan lysa eller låta.

(jag tror det räcker där)

Jag tror att svaret på frågan helt enkelt är JA.

Roast på Berns

Just nu kollar jag Roast på Berns, på tv. Ett underbart program där man får skratta så där skönt, så att magmusklerna knyter sig. Igen, igen och igen. Jag har skrivit om det tidigare. Jag har rätt och hela svenska folket har fel. Som vanligt.

After Work

I tisdags tog vi en after work. Med det gamla gardet från bättre tider. Vi startade kvällen med att skjuta ett skott med alla vapen som de hade på the target. Något som jag kan rekommendera. Det är ett trevlig ställe med trevlig personal. Jag hade också en liten baktanke med det hela och det var att jag skulle få skjuta en bättre serie än vad frugan gjorde när hon var där. Jag sköt inte bara en bättre serie. Jag sköt en fantastiskt bra serie. Och var därmed ekiperad med en måltavla a 1x1,5 meter i fickan resten av kvällen. Så långt allt väl.

Sen var det releasefest för Asha Ali på Södra Bar och Kök med Stockholms mest fantastiska restaurangutsikt (efter Gondolen kanske). Här skulle vi äta och här började det också gå illa. Drinkar i baren. Drinkar innan maten. En vinlista som var skräp. Hälften av vinerna fanns inte ens. En rookie till servitris som på allvar frågade om vi ville ha in förrätterna först och varmrätten sen eller alltihop på en gång! En servitris som serverade det röda vinet till räkcocktailen! Som kompensation fick vi en flaska vin gratis. Fem vinare senare, en geting och whisky var vi i sån fin form att vi skulle vidare ner till Götgatsbacken. Någonstans där, mellan Mosebacke och Götgatan, ramlar jag av oförklarliga skäl ner i en portuppgång.

Kvällen avslutas med kaffe och konjak på Grand klockan två som sig bör men denna gång med ett inte alltför respektabelt och ganska slitet gäng där någon fick (läs: var tvungen) nöja sig med bara kaffe.

Men det var en fantastiskt roligt kväll och även om jag nu två dagar senare har ett gigantiskt blåmärke över ryggen, en ömmande höft och en krossad armbåge (det är den inte men jag gillar att överdriva) och precis har börjat nyktra till så måste jag ändå säga att ibland är det värt det dagen efter också.

Nu ska jag bara bestämma om jag ska sätta upp frugans och min måltavla på väggen i trappan ned till källaren eller om de ska få sitta i vardagsrummet istället för Ulla-Britt Hanssons gamla tavla.

Whiskymässan i Nacka Strand

I helgen var det whiskymässa i Nacka Strand. Som vanligt blir man i sin iver att prova så många sorter som möjligt också ganska snart rejält berusad. Det blir alla andra också. Tusentals halvfulla personer som dricker öl, whisky, rom och tequila, äter vildsvin och röker cigarr. Och svettas. Det är som en lördagkväll på Grand Garbo i Sumpan på den tid det begav sig. Under dessa ultimata förhållanden smakades det en Ardbeg single cask 1976 framemot småtimmarna. Ca 7000.- flaskan. Det var det verkligen värt(!).

Articuno ger en målande beskrivning här, här, här och här.

Berit spammar... och jag med

Den alldeles utmärkta bloggaren och Saltsjöbadenkändisen Berit Bryhnja, alias Kletskiten, och hennes hang-around Fasching, tillika a-very-soon-to-be-very-famous bloggare med hundratals besökare, kanske tusentals besökare inom kort, valde att under veckan ägna en en timme åt att spamma min blogg. Under täckmanteln att det var någon slags intervention.

Tyvärr kunde jag inte delta då jag var fullt upptagen med att hänga på Mafia Wars communities och facebook grupper för att bygga upp mitt nätverk av hämdlystna maffiosos.

Men det är naturligtvis hedrande och jag vill därför gärna spamma tillbaka. Är ni också på spamhumör? Då så. Let´s go spamming!

Revenge

För ganska exakt en vecka sedan startade jag min alldeles egna maffiamob i Mafia Wars på Facebook. Jag har gjort allt ifrån att spöat upp en konkurrerande gangster, kapat långtradare och fixat det irlänska gängets lokala hårding till att bränna ned en hyresrätt, rånat centralbanken, slagit ner yakuzan och plundrat polisens lager för beslagtaget gods. Jag har skött mina uppgifter som den helyllegangster jag är även om det här och var har krävts sina offer.

Men i den här gangstervärlden finns det andra gangsters. Gangsters som liksom jag kapitaliserar på andras tillgångar. Gangsters med stora egon som huxflux kommer och slår ned en och tar alla ens pengar. Detta händer oftast nattetid då man oskyldigt ligger och sover. Det är då ilskan slår till. Det är då man tänker hämnd. Det är då man letar upp detta skurkaktiga gangsterego för att ge igen, för att allt som oftast bara kunna konstatera att man åker på stryk än en gång och förlorar ännu mer pengar. Det är då dessa skitgangsters hamnar på min hatlista.

Men det är slut med det nu. Jag har rekryterat en ny maffiamob. Jag har rekryterat John Locke. Titta noga på bilden ovan i mitten. Där ser ni John Locke, numera toppsoldat i Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew. Förstår ni vad detta innebär. Nu ska jag hämnas och sen kommer jag att kunna sova lugnt på nätterna igen.

Min hatlista:
Don Fadhel corleoni
Siddhartha
Don Ryan
Don Hammad
Don McCaffrey
Don Santo
Fat Tony
Don Peterson

Ps. Det här är är på intet sätt beroendeframkallande. Det har ni säkert redan förstått. Ds.

I want you for Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew

Jag vet inte vad som tagit åt mig. Jag hjälpte en kompis i morse att köra en gammal säng till tippen och han sa åt mig att gå med i Mafia Wars på Facebook för han behövde skicka några grejer fram och tillbaka. Sen dess har jag suttit här framför datorn och rånat hallickar och spöat upp konkurrerande gangsters. Jag har slagits med intet ont anande barn, kvinnor och hjälplösa män över hela jordklotet med mitt nybildade maffiagäng - Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew.

Min kompis har utfört 294 stötar och vunnit 183 slagsmål. Han är min "bagman". Jag har en bloggkompis som har utfört 4344 stötar och vunnit 5824 slagsmål. Han har jag på ett snyggt sätt promotat till "mastermind" i mitt gäng. Den mest erfarne av alla är El Cacique Principal med 1076376 stötar och 1070998 vunna slagsmål samt tiotusentals dödslistemord och mulade mafiosos. Han är inte min kompis.

Jag vet som sagt inte vad som tagit åt mig!

Hustruns 40-års skjut

Ibland är jag oförskämd nog att utmana hustrun om vad hon har för personliga drömmar, vad hon skulle vilja göra om hon fick bestämma helt själv, vad hon är intresserad av att pricka av från listan "att göra innan man dör". Svaret skulle kunna bli att klättra i Himalaya, åka transibiriska järnvägen, hoppa fallskärm, lära sig karate eller att memorera hundra decimaler i talet pi.

Fram till i våras har jag inte fått något svar alls. Men då utbrast hon plötsligt -Jag vill skjuta med pistol! I veckan fyllde hon 40.

R8 Spider

Jag har haft en liten dröm om att en gång få äga en Audi tt. Den har stått sig ganska ohotad genom åren mot alla andra tuffa och snygga bilar som ändå inte blir lika sköna som en tt. Vilket har varit bra för mig och min dröm. En Audi tt är snygg som en sportbil men är egentligen ingen riktig sportbil. Vilket framför allt märks på prislappen. En Audi tt är överkomlig. Att äga en Audi tt är en realistisk dröm.

Men nu börjar det bli jobbigt. Audi släpper nu R8 Spider med tygcabriolet. 0-100 km/t på 3.6 sek med en V10 på 525 hk. Jag är lamslagen. Jag är hänförd. Jag är förälskad. Finns den i annan färg än bajsbrunt är det min nya drömbil. Det blir en dröm på riktigt för den kommer jag aldrig ha råd att köpa.

200 km/t

Idag var jag på resa västerut i Sverige. Jag var ute i god tid för att inte missa mötet någonstans i Karlskogatrakten. Det är jag på nåt sätt, alltid med ett par tre extra minuter till godo. Och det funkar nästan alltid. Jag kommer i tid. Idag hamnade jag bakom världens bredaste traktor med världens mest bekymmerslösa bonde som körde långsamt, långsamt på den enfiliga vägsträckan med längre och längre köer som följd. Där satt jag i en närmast stillastående bil och kände hur mina två-tre minuter plus förvandlades till en sisådär 27 minuter minus.

När traktorn till slut svängde av så fick det gå betydligt fortare. Jag kom i tid. Som alltid.

Been there, done that!

Tänk så här. Firmafest på fredagen. En sån där skön firmafest som är lite för blöt och håller på lite för länge. Där omdömet sviker en aning. Sen en kräftskiva dagens efter. En sån där skön kräftskiva som startar med minst sju-åtta whisky innan man dukat upp de smålänska kräftorna på bordet. Och till det snaps. En sån där kräftskiva som avslutas med en halvdeciliter sprit sekunden innan man ska gå till sängs. Tänk vidare en morgon med bakfyllan från helvetet. Där man på allvar inte vågar sätta sig i bilen förrän framåt elva och sen köra in till stan med öppna fönster för hålla tillbaka de värsta kräkreflexerna.

Tänk er därefter 6 timmar på Gröna Lund tillsammans med 10.000-tals skrikande barn som springer fram och tillbaka, som om de vore en ologisk ström av dödliga småkryp vars enda uppgift är att kunna fälla sitt byte till marken för att sedan avsluta dess lidande. Där den enda som kan stoppa all rörelse är en fiolspelande hob. Kan ni tänka er det? Been there, done that!

God bless Electrolux

I vår familj älskar vi kaffe. Så till den milda grad att vi tapetserat hela köket med en tapet föreställande *konstpaus* kaffe. När vi äter frukost möter blicken arabica, robusta etc. Samma sak när vi äter lunch, middag eller rotar efter godsaker kvällstid. Vi ÄLSKAR verkligen kaffe. Nu menar jag inte espresso eller något annat nymodernt skit. Jag menar hederligt nymalet bryggkaffe. Och ska man få nymalet hederligt bryggkaffe så måste man handgripligen mala bönorna och sedan förflytta dem till bryggaren med filter. Alternativt tar man allt man äger och har för att finansiera en kaffemaskin som också gör espresso, cappucino och allt det där andra som inte var så särskilt viktigt. Och samtidigt med det beslutet kastar man också ut spis alternativt kyl för att få plats med den nya kaffemaskinen i köket.

Eller så tackar man gud för att han hörsammat våra bönor *ler* och köper en Electrolux Coffe maker EKAM 200 som brygger kolfiltrerat nymalet bryggkaffe precis som vi vill ha det. Med timerfunktion så att vi kan vakna till doften av nybryggt kaffe varje morgon i vårt överdrivet kaffeinspirerade kök.

Nu skulle vi aldrig våga göra detta utan att först ha läst Faschings goda vitsord för Electrolux produkter. Såja, där kom den. Länken alltså. För som ni förstår är baktanken med hela det här inlägget att få göra en länk till Faschings numera enormt populära blogg och på så sätt få en liten skvätt av besökarna att rinna över hit. Men vi har köpt en ny kaffebryggare. Det är också sant.

Jag är absolut inte någon sån där whiskytönt, alls...

Jag vill inte heller skryta men... Ja, ni har hört det förut här, här och här. Sofistikerat. Stilsäkert. Njutbart. Manligt. Och stundtals drygt. Kvarteret Skatan gör det här riktigt bra.

Johan Glans är en av mina absoluta favoriter. Han är dessutom väldigt lik en som jag känner. Som därmed har möjlighet att få en lite extra skjuts på roligheterna, lite extra Glanshumor kan man säga. Själv ser jag ut som Henrik Dorsin. Det är verkligen inget att skratta åt.

Inspirationen till detta inlägg kommer från B.Bryhnja i vars inlägg det insinueras och nämns namn som naturligtvis inte har något med verkligheten att göra.

Ordtorka

Det händer inte mycket på den här bloggen just nu. Jag har ordtorka och svårt att få fram något vettigt att skriva. Stopp. Nu kanske ni tänker att det har väl aldrig skrivits något vettigt på den här bloggen. Sant.

Ord är ibland svårt. Inte orden i sig men hur de tolkas. Vilket påminner mig om en facebookkonversation från i våras då jag hookade upp med en före detta pojkvän till min frus gamla chef (senare tillika min vän ska jag väl också skriva). Jag visste att han hade flyttat från stan och av hans statusrad kunde jag snabbt dra slutsatsen att han flyttat till någon gård någonstans, skötandes sina kreatur. Med tunnland efter tunnland där rådjuren springer fritt. Han hade skrivit något i stil med: Tittar på rådjur och ska snart gå och hämta in djuren.

den 7 mars kl. 14:55 · Jan Johannesson - Hej kompis!
den 7 mars kl. 16:15 · Hans Karlsson - Hallå, det var länge sedan. Har du flyttat till landet? Tar in djuren, tittar på rådjur. Låter härligt.
den 7 mars kl. 16:21 · Jan Johannesson - Jodu, visst bos det på landet, men det enda djur vi har är katten. Jag syftade på att jag skulle hämta min kära barn hos dagmamman. Men det är sant att tre rädjur passerade nedanför mitt fönster. Hur är det själv?

Hur det är med mig? Jorå, jag är en idiot som vanligt.

Att folk har tid är det ingen tvekan om

Idag har jag haft en besökare från Norsborg som sökte på "modeblogg" och hamnade här kl 09:55. Därefter har hon (jag förutsätter att det måste vara en hon som gör något så urbota dumt) klickat på länk efter länk och sedan via en ny googlesökning hamnat på samma inlägg igen för att återigen klicka sig vidare via länkarna. Detta har upprepats 5 (fem!!!) gånger. Mellan 09:55 och 11:27 har alltså denna människa från Norsborg googlesökt till samma inlägg för att klicka på samma länkar om och om igen. Och så säger man att folk har för mycket att göra nuförtiden!

Book-tag

Kamrat Eva-Lotta lever i villfarelsen att jag läser böcker och har addat mig i en book-tag på facebook. På 15 minuter ska man notera de 15 böcker som har förändrat ens liv och som man alltid kommer att minnas. Nu är ju inte mitt minne det bästa och jag kan inte på rak hand säga om jag överhuvudtaget läst 15 böcker. Påbörjat kanske, men läst klart? Tveksamt.

Men nu gillar jag ju Eva-Lotta, så trots hennes dåliga personkännedom kommer här de böcker jag kan komma på. 15 böcker som jag kan komma ihåg snarare än som satt djupa spår.

Den hemliga historien (1) - Donna Tartt
Moment 22 (2), Se bilden (3) - Joseph Heller
Garp och hans värld (4) - John Irving
Mässingsmannen (5), Gökmannen (6), Den galopperande svensken (7), Den store Blondino (8) - Sture Dahlström (och de flesta andra tokiga, tragiska och stundtals helt fantastiska böcker av samma man)
Go ask Alice (9) – Anonymus (tvingades läsa den på engelskan i högstadiet. Den enda bokuppgift som genomfördes utan inre plågor. Jmfr med Det går an – Almqvist, vars sömnpillereffekt gjorde att den uppgiften aldrig blev godkänd)
Wir Kinder vom Bahnhof Zoo / Christiane F. (10) - Kai Hermann och Horst Rieck
Vitnos (11) – Marie Lousie Rudolfsson (älskade när den lästes för mig som barn. Läser den själv för mina barn. Inte riktigt lika bra längre)
Coq Rouge (12), Fiendens Fiende (13), Vägen till Jerusalem (14) – Jan Guillou (och alla de andra Hamilton- och Arnböckerna. Jag har läst dem alla, fängslande som att se på film, spännande film)
Predikanten (15) – Camilla Läckberg (som är min pågående semesterbok)

Vad läser ni?

Edit: Vitnos träffar brunöga är en av böckerna i min book-tag. Och jag ser nu att titeln, när man är vuxen, är galet roligt. Som Killinggängets sketch med Astrids Lindgrens olämpliga boktitlar - "Bajs-Emil i Lönneberga" ect. Hahaha.

Modeblogg

Nu ska jag ge de etablerade modebloggarna en match. Hanna Fridén, Engla, LOLITA, KENZA, Kissie, UNDERBARACLARA, Glitzy eller vilken som helst annan modeblogg kan inte säga att jag har fel när jag här trendat sommarmodet 2009.

MAN - SOMMAR - 2009

Sommarskägg: Inte bara av lathet, utan även för att det är klädsamt och snyggt, låter MANNEN naturligtvis bli att raka sig under semestern. Alternativt anlägger man en obojring.

Pike: En piketröja ska antingen bära reklam eller vara av fint märke. Detta är mycket viktigt. Utan märke som skaver mot vänster bröstvårta signalerar MANNEN stor osäkerhet och avsaknad av de mest elementära modekunskaperna.

Mage: Hållningen är en del i att sälja sig själv, som alla vet. Genom att framhäva sin må-bra-mage bär MANNEN upp sina kläder på bästa sätt. Har man inte det rätta putet används med fördelar tidningspapper eller en sjal och hamburgare, korv och öl intas tills lagom put är uppnått.

Beiga shorts: På sommaren bär MANNEN shorts. Ingenting annat. Shortsen ska vara beiga. Ingenting annat.

Sommarben: Man ska på MANNENs smalben kunna se spår av hans vilda aktiviteter. Rivsår, blåmärken, brännässelblåsor är alla välkomna detaljer. Snyggt.

Sandaler: Sandaler är ett måste, med eller utan strumpor.


När jag ändå håller på så kan jag trenda vidare att detta sommarmode även gäller för kommande decennium på samma sätt som det gällt för de decennium som redan varit. Frågor på det?

Tiotusen besök: Och vinnaren är...

Jag är en man av mitt ord. Och det här är min blogg. Alltså en blogg som håller vad den lovar. Här har det tidigare lovats att den tiotusende besökaren skulle vinna en trisslott.

Jag kan därför meddela att det tiotusende besöket skedde idag. Från Chicago, Illinois, en indexeringstjänst från Fastservers. Det niotusenniohundranittinioende besöket kom från ip 87.227.77.114 (Saltsjöbaden) och det tiotusenförsta besöket kom från ip 85.134.127.178 (Larsmo, Västra Finland).

Dilemma. Jag kan rimligtvis inte utse en indexeringstjänst som vinnare. Vem skulle då vara mottagare av trisslotten? Hur skulle skrapningen gå till? Och får de ta emot denna typ av mutor? Vad händer om de vinner stora pengar? Kan jag få fängelse för detta? Stora frågor som bara blir större då min trötta semesterhjärna försöker processa dem.

Men jag skulle kunna utse besökaren innan (Saltsjöbaden) eller besökaren efter (västra Finland) som vinnare. Jag skulle också kunna anse att ingen är vinnare och ge lotten till mig själv eller någon jag tycker om. Eller så utser jag både Saltsjöbaden och västra Finland som vinnare och låter dem dela på trisslotten.

Vad tycker ni?

荒木信次 video: Scotland Dream Tour

Islaytrippen har blivit till en video i händerna på Shinji. Väl utrustad med både kamera och videokamera dokumenterade han Scotland dream tour. Förutom vår resa så besökte han också St Andrews. Världens bästa whisky och världens bästa golf.

Jag måste erkänna att jag fler än en gång tänkte vilken kliché (på en turistande japan) då han gång på gång filmade rakt ned i whiskyglaset med videokameran. Eller tänkte Hallå!, då han tog med torv från ett av destillerierna. Men jag förstår bättre nu. Videofilmningen var en del i en väl genomtänkt regissering av denna video och torven skulle vara till en bbq. Grillning a'la Islay. Varför tänkte inte jag på det?

Jag kan också konstatera att hans souvenirkonto var något större än mitt. Se filmen och njut.

Glad över att vara man

4-åringen tog för sig på Tim Tits och med pedagogiskt utformade plastfigurer lärde hon sig allt om hur barn blir till. Inte hur de blir till egentligen utan snarare hur fostret växer i mammans mage. Och blir större, större, och större. Och sen kommer ut genom snippan. Illustrerat med en lite för pedagogisk och verklighetstrogen modell. Hon är inte längre säker på att hon vill bli en mamma. Och jag är ännu en gång väldigt glad över att vara man.

Idag är jag världens bästa pappa

Idag, efter att jag läst för barnen vände sig fyraåringen mot mig och viskade - Du är världens bästa pappa, pappa. Sånt värmer naturligtvis en faders hjärta. Men jag inser också att det kan ha att göra med den gigantiska vattenrutschbana som jag nyss köpt och som idag sattes upp på den minimala gräsplätt som vi kallar trädgård. Eller att jag gjorde en smulpaj på äpplena och krusbären som de plockat från samma trädgård. Eller det faktum att de fick ta hur mycket vaniljvisp som de ville till pajen. Strunt samma. Idag har jag varit världens bästa pappa. I morgon kan jag vara mig själv igen.

Islay tour 2009 - en reseskildring

Då var det dags att sammanfatta en vecka i Skottland tillsammans med svågern. En resa som vi bestämde oss för på Fagerhults marknadsdag för ett år sedan och som nu har realiserats. Skönt att inte allting man säger att man ska göra bara blir tomt prat. Den här resan har jag sett fram emot länge.

Här ger jag er min ”resedagbok” på anmodan från Anonym. Häll nu upp en dram och häng med.

Onsdag 8 juli. Naturligtvis reser vi billigt. Med Ryanair, sent på kvällen, från Skavsta. Men vi är ivriga och åker redan innan middagen med följd att vi hinner med fyra öl och en Jäger redan på flygplatsen. En bra start för att redan på flygplanet vara redo att ta den första whiskyn på vår whiskyresa. Ryanair erbjuder endast deras egna utvalda brand, i plastförpackning, från Saile&Sabga som utlovar en Highland malt. Det smakade tvål, med starkt inslag av plast. Vänner, bespara er denna erfarenhet.

Hela resan var väl planerad och det enda som kunde sabba detta var om vi försov oss och missade bussen från Wild in Scotland som skulle ta oss runt Islay i fyra dagar. Därför stod vi på George square redan 07:30 på torsdagsmorgonen redo att kliva på bussen 08:30 framför Victorian building på George square i Glasgow. Den mest hemliga Victorian building man kan tänka sig. Ingen visste var den låg. Ingen vi frågade visste inte ens vad det var. Någon pekade på stadshuset. En annan på en staty. Till slut fick vi ringa bara för att få beskedet att bussen gick 08:15 från Edinburgh. Det tar lite mer än 15 minuter att åka från Edinburgh till Glasgow. Fyra och en halv timme och några öl senare träffar vi vårt resesällskap för första gången. Tre aussies, två jänkare, två japaner och vi två som enda européer. Plus en skotte som chaufför och en tyska bosatt i Edinburgh som guide. Ett kanongäng.

Första destilleriet blev redan i Highlands, Glengoyne. Här provade vi deras 10-åriga och deras 17-åriga som de gärna vill framhäva. Deras destillering tar lite längre tid. Inte fler gånger men varje gång tar lite mer tid. En kvalitetsdetalj enlig dem. En efterkonstruktion enligt mig. Gott, men inget jag kommer att komma ihåg särskilt länge.


På väg mot färjan stannade vi vid Loch Fyne och köpte nyplockade ostron som senare avnjöts ståendes i färjelägret med citron. Handfast öppnade av vår chaufför Simon.


Redan innan vi reste hade jag bestämt mig för att inte vara en sån vekling och faktiskt försöka mig på att dricka lite ale när man ändå var i Skottland. På färjan över till Port Ellen försökte jag verkligen. Två gånger. Det var två gånger för mycket. Ale smakar skit. Det är bara att konstatera. Det smakar liksom inte riktigt färdigt. På kvällen checkade vi in i the Old Bakery på Bowmore. Deras paradlägenhet i tre våningar med allt man kan önska sig. Naturligtvis stod en Bowmore 12 och väntade på oss när vi kom.


Äntligen första Islaydestilleriet med visning och provning på Bowmore. Superproffsigt, modernt och så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.




Vi provade deras 12-, 15- och 18-åriga. Standard 12-åring är som vanligt bra. 15-åringen var riktigt god medan 18-åringen levde nästan upp till förväntningarna. Senare provade vi också deras 12-åriga Enigma, som är lite sötare från lagring i sherryfat, som föll mig i smaken.

En liten snabblektion i whisky. För att göra whisky behövs det korn, jäst och vatten. Kornet låter man gro så att det bildas skott vars stärkelse sedan ger själva spriten. Kornet torkas på Islay genom att man bränner torv vilket ger den karaktäristiska rökigheten. Kornet mals så det bildas grist (en blandning av olika finmalet korn) som tillsammans med jäst och vatten jäser i stora mäskfat. Mäsken kokas sedan i stora kopparpannor där själva spriten tas fram. De olika destillaten blandas till ca 60% alkoholstyrka och lagras minst tre år på ekfat. Till detta en massa mystik, tradition och små, men väsentliga skillnader mellan destillerierna och de olika produkterna. Det är här det roliga börjar.

Nästa stopp var Bruichladdich. Ett destilleri att tycka om. Fortfarande självständiga med en enorm stolthet i allt de gör. Kanske det av destillerierna som vi besökte som var mest innovativa och med en imponerande produktbredd.




Vi provade såklart deras standard 10-åriga Laddie men de var väldigt frikostiga med att låta oss smaka brett ur deras sortiment. Jag gillade deras 15-åriga som sista året lagrats i vinfat från Sauternes. Vi provade också Octomore. Det rökigaste som finns just nu. Jag jämförde med Ardbegs Supernova och fick ett störtskönt svar från damen bakom provdisken. Om Arbeg gör en 100 ppm så gör vi 140, om Arbeg gör 200 så gör vi 240. Det är stolt konkurrenstänkande det. Den 5-åriga Octomore hade släppts två dagar tidigare. 5 pallar med 15000 flaskor. När vi var där fanns det en pall kvar. Nu finns en flaska i mitt whiskyskåp. Lyckliga jag.

Innan vi åkte vidare till Kilchoman så stannade vi och fotade utsikten lite. Åkte ned till stranden och vissa av oss tog t o m en ridtur. Vi drack öl. Lager.


Kilchoman är ett ungt destilleri. Det är egentligen en farm som nu börjat med whiskytillverkning i mindre skala. Det är inte lika industrialiserat som de övriga och de hanterar själva alla steg i processen.



Whiskyn däremot är ingenting jag kommer att köpa på mycket lång tid. Vi provade deras cask strenght som jag tror var 3 år men jag är inte säker. Den var genomträngande spritig och saknade den härliga eftersmaken som jag gärna vill få från whisky. Våra cyklande svenska vänner som vi träffade tidigare på planet var där samtidigt och de tyckte mycket om den. Smaken är som sagt… personlig.

Ardbeg destilleri var tillsammans med Bruichladdich höjdpunkterna på resan. Förväntningarna överträffades med råge. Här fick jag se läderetuit med de två flaskorna Ardbeg single cask 1974 som jag skrivit om tidigare. Förvisso genom en glasruta. Här var jag också extremt nära att köpa mig en flaska 25-årig Ardbeg Lord of the Isles. Men jag prövade och njöt. Jag njöt, njöt och njöt. Mest för att det har varit en liten dröm. Mindre rökig än den vanliga 10-åriga men så len och med lång härlig eftersmak med inslag av vanilj och marsipangris!





Vi provade deras vanliga 10-åriga tillsammans med en Arbeg som inte var rökig. Rökigt är fortfarande godast. Sedan testade vi ensamt Supernova. Och sen som sagt Lord of the Isles. Kanske den bästa timmen på hela resan.

Vi fick lite kultur på vägen mot nästa destilleri. Kildalton Cross är ett tidigt och väl bevarat kristet stenkors. Alla har nog sett det tidigare på bild i någon tidning eller tatuerat på någon muskulös mans högra axel. Jag fick samma känsla som när jag 7 år tidigare fotade the old cypress längs A1 söder om San Fransisco. Kanske världens mest fotograferade träd?


På Laphroaig provade vi whisky. Rob inkasserade också sitt arrende i friends of Laphroaig, en dram, under högtidliga former. Ingen visning dock. Jag var besviken över deras 18-åriga som jag hade hoppats mycket på men den 15-åriga var riktigt bra. Deras 10-åriga är fortfarande en av de allra bästa som man kan köpa i den prisklassen. Fortfarande en riktig favorit.




Lagavulin är en av de bästa, mest kända och omtyckt av alla. Och de vet om det. På ett sånt där trevlig sätt så att de inte behöver överdriva eller hitta på märkliga egenheter för att framstå som bättre än vad de är. De gör bra whisky helt enkelt. De skäms inte för att lappa och laga kopparpannorna, för att kunna kräma ut så mycket stålar som möjligt ur produktionen eller att glatt, och ärligt, säga att de använder samma ekfat i närmare 100 år. De säger också öppet att de tillsätter färgämnen för att få den ”rätta” färgen på deras 16-åriga blandning om nu inte de gamla ekfaten skulle ha gett tillräcklig färg. Sånt tycker jag om.






På vägen tillbaka stannade vi vid klanens MacDonalds fäste Finlaggan. Fästet där Lord of the Isles styrde Skottland under medeltiden. Naturligtvis klättrade vi upp till den högsta punkten och där tillsammans, under den skotska flaggan, föreviga ögonblicket. Varför inte?


Väl tillbaka i Glasgow så åkte vi också ned till Lowland och besökte Auchentoshan. En trippeldestillerad, mjuk och behaglig whisky utan tillstymmelse till rökighet. En nybörjarwhisky, helt enkelt. Men deras trippel wood som lagrats på bourbon, sherry och bordeaux fat var inte alls dum.



8 destillerier och sen tre dagar i Glasgow tillsammans med svågern. Lägg till en lördagskväll med dans med ortsbefolkningen i Bowmore, torkad ryggrad från ål (japansk snacks), pubgatan vid Ashton Lane och haggis. Jag skulle kunna göra det igen. Närsomhelst.


Fler bilder och alla destilleriers pannor, mäskfat, hus och folk finns på min facebook.

En vecka senare

En vecka senare är köket klart. Eller om man ska vara helt ärlig, sju år senare. I sju år har vi velat göra om köket. Förra året tog vi äntligen tag i det och bytte, under tre stressade semesterdagar, ut ena halvan med kyl/frys och högskåp. Årets semester skulle alltså ägnas åt att göra resten. Och nu är det klart och det efter en ganska trivsam vecka med bad på Eriksdalsbadet, heldag på Ekerö, experimentdag på Tom Tits, grillkvällar och däremellan köksrenovering. Helt enkelt en ganska bra semestervecka trots allt.

Nu 40.000.- och några blåmärken senare har vi skåp som går att stänga, kakel som sitter fast, lådor som går att dra ut och golv som går in under golvskåpen. Och jag har en hel vecka kvar på semestern.