Vår kokbok

I vår kokbok ser uppslaget för chateabriand ut så här.

Hjort- och rådjursadel är lika fint och snyggt.

Uppslaget för pannkakor däremot...

En kväll till i Helsingborg

Efter en lång och intensiv arbetsdag så såg vi fram emot lite avkoppling. Bra kök och med en vinlista som imponerade. Ett tips från en världsvan kamrat. Lagmark gourmetbutik och vinotek. Som stänger sex på måndagar och på lördagar!. Söndagar är det helt stängt. Ska man få smaka deras Gourmetas® så gäller det tydligen att tycka torsdagar är den häftigaste dagen i veckan att gå ut och äta. Då är man välkommen ända fram till elva. Men måndagar - icke!


Nu är Helsingborg ändå en väldigt trevlig stad så det finns gott om alternativ. Hjalmars kök var ett alternativ så gott som något annat. Och att på en måndag få avsluta med en 18-årig Highland Park gör vistelsen i Helsingborg ganska angenäm, trots allt.

Glömde jag skriva att det nu är 79 dagar kvar till Skottland och Islayresan? Ja, det gjorde jag visst.

Nu är vi hemma igen

Hemma igen efter en avkopplande och njutbar helg i Stockholm. Att bo på hotell i sin egen stad är en klart underskattad upplevelse.

Hur var gårdagens restaurangbesök då, undrar ni säker, och hur rätt eller fel hade jag? Självklart hade jag inte rätt (var det någon som trodde något annat). Vi åkte slutligen till knivsöder, Timmermansgatan och Sjögräs. Ett utomordentligt bra val, Fashing. Jag ger er min kväll nedan (menu-wise),

• Ostron med rökt anklever, balsamico, gräslök och brödkrisp på en hög bädd av Guérandesalt
• Hängmörad biff med bourgognesniglar, tryffelpotatispuré och rödvinsvitlök
• Getostfondant med körsbär, varm pistagekaka och rostad gulbeta (som senare delades med svägerskan för att jag skulle komma åt hennes chockladtallrik)

För mig var det premiär både för ostron och sniglar. Grodben och krokodil har jag smakat men på något sätt har jag lyckats undvika båda ostron och sniglar under min 40-åriga livstid. Nu har jag provat. Ostron är hav, saltvatten och tång (och blev riktigt gott med anklever och champagne). Sniglarna var gräs, jord och kompost. Tydligt, rent och utan tvekan.

Lägg därtill en halvflaska champagne på rummet, drinkar på Clarion, sjögräs egen daiquiri, mer champagne, vin (som jag inte minns namnet på) och kaffe med utvald rom från stockholms längsta och mest omfattande romlista.

Då förstår ni att vi åt gott och inte var helt nyktra då vi begav oss tillbaka till Clarion för en avslutande drink efter en mycket trevlig kväll. Ett tack till bloggurun Fashing och till min mycket trevliga svägerska för en underhållande kväll.

Ett officiellt uppmärksammande av världens bästa fru, som tog initiativet till hotellweekenden, vill jag också hinna med innan jag går tillbaka till vardagen och familjen med halsfluss (igen), feber och på tok för kvällspigga barn. Allt förändrat under de senaste 24 timmarna.

Bjudmiddag och hotellweekend

Ikväll ska vi på bjudmiddag. Det är Fasching som arrangerar och som står för notan denna gång. Vi gör så varannan gång och har så också gjort de senaste 15 åren. En riktig tradition med andra ord. Och som traditioner brukar vara så finns det ett antal outtalade regler;

• Restaurangen är hemlig fram tills dess att man kommer fram till entrén
• Restaurangen ska väljas utifrån menyn
• Man ska inte ha varit där tidigare (tillsammans)
• Man pratar om maten man äter, om maten man ätit och maten man ska äta
• Man jämför med tidigare bjudmiddagar och försöker lista dem något sånär i ordning och plats (ej lyckats ännu - nytt försök i kväll)
• Man köper inte ***** till sin bordsdam (inlägget censurerat av red.)
• Man börjar tidigt och äter till sena timmen (men inte senare än att Fasching hinner till kasinot innan stängning)

Det faktum att restaurangen är hemlig kräver naturligtvis att man måste spekulera, och försöka få fram ledtrådar, för att i taxin sedan kunna säga: - Ska vi till ....? Innan man är framme. Det skulle vara en stor triumf att ha rätt, men det har inte hänt hittills.

Vi vet att restaurangen ligger på söder (frugan luskade smart reda på det i samband med att hon skulle boka hotellet - smart gjort Articuno).

Så, baserat på den ledtråden och på Faschings goda smak så kommer jag ikväll i taxin (eller om jag har rätt så när vi kommer promenerandes längs Katarina Bangata) säga:
- Ska vi till Nyagatan ?

Glömde jag att skriva att frugan fixat en hotellweekend till oss i helgen, bara vi, inga barn. Ibland är livet så där utomordentligt bra. Som denna helg till exempel.

Inte sedan juni 2005

Den här bilden togs i går kväll på en restaurang i Wien. Lägger ni märke till något speciellt? Vid det här middagsbordet händer någonting som inte längre händer hos oss i Sverige. Inte sedan 1 juni 2005. Igår var det trevligt att vara svensk i Österrike.

Silver

>

För någon timme sedan avslöjades resultatet av Bocuse d'Or 2009. Guld till Norge, silver till Sverige och brons till Frankrike.

Jag kan släppa tummarna nu. Grattis Jonas Lundgren. Grattis Sverige.

Bocuse d’Or - skrytblogg

I precis denna stund, måndag 26 januari kl 19:00, tar Paul Bocuse emot kandidat Jonas Lundgren, headcoach Henrik Norström och president Mathias Dahlgren och välkomnar dem till Bocuse d’Or 2009. I morgon och en dag framåt står de bästa kockarna från tjugofyra länder redo att drabba samman för att mäta sina talanger i den mest krävande kulinariska konkurrensen i världen. Det är dags för kock-VM - Bocuse d’Or.

Jonas Lundgren är Sveriges hopp. Han försvarar tidigare svenska prestationer. Mathias Dahlgren vann 1997, Melker Andersson tog andraplatsen 1995 liksom Henrik Norström 2001.

Jonas Lundgren bloggar om sig själv och förberedelserna inför tävlingen på Bocuse Jonas.

Nu tenderar den här bloggen att stundtals bli en skrytblogg. Så även denna gång. För i samma ögonblick som jag håller tummarna för ännu en guldmedalj, en svensk stjärnkock och förhoppningsvis en stjärnkrog som snart slår upp dörrarna i Stockholm (utopi) så tänker jag också på att jag har varit där – på l'Auberge du Pont de Collonges, i Lyon, med tre stjärnor i Le guide rouge de Michelin. Där har jag varit och där har jag skakat hand med självaste Paul Bocuse. Precis som Jonas Lundgren gör i denna stund. Men där tar naturligtvis liknelserna slut.

Jag står på Paul Bocuse’s vänstra sida. På höger sida står en fransman, en tidigare arbetskamrat.

Jag önskar Jonas Lundgren all framgång och håller tummarna hårt under två dagar.