lördag 23 januari 2010

I allt det hemska

Om ni minns hade den här bloggens början ett tydligt inslag av 40-årskris. För ett år sen ritade jag snoppar i snön. Det gör jag inte längre. För ett år sen hade jag grov ångest över att livet rusade förbi, att vuxenlivet faktiskt inte handlade om något annat än att följa med. Följa den väg som man redan stakat ut. Följa rollen som make, förälder och familjeförsörjare. Och sakta tappa bort sig själv. Då bestämde jag mig för en förändring.

Det hela handlar om tid. Tid för att välja. Tid att använda. Om att äga sin tid. Jag har gott om tid men är oftast helt oförmögen att använda den rätt. Ofta blir det måsten, andras förväntningar som prioriteras, hellre än att själv styra sina val. Och ett visst mått av bekvämlighet. Men den tid jag försummar är väldigt svår att ta igen.

Det som blev allra mest försummat var familjen, barnen och jag själv. Orken fanns inte att vara där. På riktigt. På det sätt som jag skulle vilja. Så som jag själv fick ha med mina föräldrar. Nu tror jag inte att barnen såg det på samma sätt. När jag kom hem sent på kvällarna, eller efter en resa, så släppte barnen det som de just nu höll på med för att komma springande och möta mig i hallen med –Pappa! och sen massor med kramar. Det värmde varje gång, men samtidigt insåg jag att något var fel. Det var inte en sådan pappa jag ville vara.

Jag bestämde mig för att ha tid. Att vara där. Att ge barnen en kram när de behövde det. Inte två dagar senare.

Och nu så händer detta. Våra vänner mister sin 14-åriga son i en olycka. Vi mister en brorson, barnen mister en kusin, igen. Det är inte en tragedi som händer någon annan. Det händer här och nu. Det händer en familj som vi tycker mycket om. Det händer oss. Och allt är fruktansvärt.

Tårarna rinner okontrollerat för det helt overkliga. Bara tanken på vad de ska gå igenom får mig att gråta flodvågor, för att det är så hemskt och för att det är så svårt att förstå.

Mitt i allt detta ser vi en familj med en obeskrivlig styrka. Fyra individer som tillsammans har bestämt sig för att klara sig igenom denna sorg, tillsammans. Med en beundransvärd klarsynthet. De gör allting rätt. Om det nu finns något rätt sätt. De tar emot hjälpen som finns, pratar mycket - med varandra och med andra (både vänner och proffs). De skriver. Men det betyder också att de kommer att klara det. Även om det är en lång, lång väg tillbaka.

Man vill hjälpa till. Man vill ge dem energi att klara sig igenom allt det hemska. Nu, om en vecka, en månad och nästa år. Så länge det behövs. Livet kommer att se annorlunda ut, men det tar inte slut. Kan de klara det, och det kan de, då kan också vi klara det och finnas där som stöd.

Jag hade redan bestämt mig. Jag vill kunna krama mina barn varje morgon när de vaknar och varje kväll när de ska sova. Det kommer jag att göra. Inte för barnen skull utan för min egen. Hårt och länge. Nu ännu mer övertygad än tidigare. Smärtsamt medveten om att ingenting kan tas för givet.

Nu lever vi i nuet. Varje dag räknas. Och här finns oändligt med kramar. De kommer aldrig att ta slut.

måndag 21 december 2009

Se upp för backen

Idag har vi åkt pulka i backen. Idag har jag hört väldigt många -Se upp för backen! Se upp för backen. Det är ganska komiskt.

måndag 23 november 2009

Rädda julen

Nu tycker jag att vi ser till att rädda kvar Mjuktoffe i Aladdinasken. Okej.

fredag 20 november 2009

Tant Faschings Cheesecake

Receptet hittar ni här.

fredag 13 november 2009

Okejrå!

Bloggtorkan fortsätter. Men nu har det hänt, att den Berit Bryhnja jag känner bytt skepnad. Nu känner jag ju inte Berit Bryhnja på riktigt, men den bild jag har av henne är en lurvig, liten, trevlig typ som ofta får celebert besök som hon på det mest ödmjuka sätt välkomnar och visar runt i det lite finare, lite bättre Saltsjöbaden. En Berit som skriver med små bokstäver. Men inte nu längre. Nu skriker hon i text. Hon skriver med stora bokstäver att hon kräver nya blogginlägg. Och kräver Berit a.k.a Kletskiten någonting så ska hon självklart få det (gud vete vad som händer annars). Men det blir krystat. Det kan inte bli något annat just nu. Håll tillgodo:

Jag fick en alldeles legitim och berättigad fråga i en kommentar här på bloggen. Frågan löd - Är du HELT dum i huvudet? Låt mig därför försöka besvara den.

(och nu tänker jag högt i text för att försöka komma fram till ett vettigt svar)

Jag lämnar ett välbetalt jobb med trevliga förmåner med det enda skälet att jag är så ”fucked-up-tired” på att behöva jobba så mycket.

Jag tackar nej till ett lika välbetalt jobb där jag inte behöver jobba lika mycket för att jag nu är helt inställd på att jag behöver förändring. Stor förändring där jag som en liten barnunge på allvar tror att jag kan välja det själv (och fortfarande tror att det är precis så det går till).

Jag använder min nyvunna tid för kreativt tänkande och rum för kontemplationer till att spela Mafia Wars. Ett idiotiskt beroendeframkallande idiotspel (precis så idiotiskt är det) på Facebook. Samma Facebook som jag ett år tidigare lovade mig själv att aldrig använda.

Jag kör bil för fort och har till och med tagit kort när jag, just det, kört för fort. Jag har dessutom supit mig kraftigt berusat (stupfull) på sjön, utan flytväst, och badat naken i månskenet framför Drottningholms slott.

Jag har en inneboende dragningskraft mot allt vad krims-krams heter. Till jul vill jag klä hela huset i ljusslingor, med en skorsten som blinkar i olika färger och ett koppel av renar med en släde där tomten sitter och vinkar till förbipasserande (naturligtvis lysande så den syns riktigt bra, kanske också blinkande). Det ska vara sjungande granar, tomtar och troll (nej förresten, inga troll), luciatåg och lilla Jesusbarnet. Nej förresten, inga Jesusbarn eller vise män heller för den delen, ett får på sin höjd, om det kan lysa eller låta.

(jag tror det räcker där)

Jag tror att svaret på frågan helt enkelt är JA.

måndag 12 oktober 2009

Roast på Berns

Just nu kollar jag Roast på Berns, på tv. Ett underbart program där man får skratta så där skönt, så att magmusklerna knyter sig. Igen, igen och igen. Jag har skrivit om det tidigare. Jag har rätt och hela svenska folket har fel. Som vanligt.

torsdag 1 oktober 2009

After Work

I tisdags tog vi en after work. Med det gamla gardet från bättre tider. Vi startade kvällen med att skjuta ett skott med alla vapen som de hade på the target. Något som jag kan rekommendera. Det är ett trevlig ställe med trevlig personal. Jag hade också en liten baktanke med det hela och det var att jag skulle få skjuta en bättre serie än vad frugan gjorde när hon var där. Jag sköt inte bara en bättre serie. Jag sköt en fantastiskt bra serie. Och var därmed ekiperad med en måltavla a 1x1,5 meter i fickan resten av kvällen. Så långt allt väl.

Sen var det releasefest för Asha Ali Södra Bar och Kök med Stockholms mest fantastiska restaurangutsikt (efter Gondolen kanske). Här skulle vi äta och här började det också gå illa. Drinkar i baren. Drinkar innan maten. En vinlista som var skräp. Hälften av vinerna fanns inte ens. En rookie till servitris som på allvar frågade om vi ville ha in förrätterna först och varmrätten sen eller alltihop på en gång! En servitris som serverade det röda vinet till räkcocktailen! Som kompensation fick vi en flaska vin gratis. Fem vinare senare, en geting och whisky var vi i sån fin form att vi skulle vidare ner till Götgatsbacken. Någonstans där, mellan Mosebacke och Götgatan, ramlar jag av oförklarliga skäl ner i en portuppgång.

Kvällen avslutas med kaffe och konjak på Grand klockan två som sig bör men denna gång med ett inte alltför respektabelt och ganska slitet gäng där någon fick (läs: var tvungen) nöja sig med bara kaffe.

Men det var en fantastiskt roligt kväll och även om jag nu två dagar senare har ett gigantiskt blåmärke över ryggen, en ömmande höft och en krossad armbåge (det är den inte men jag gillar att överdriva) och precis har börjat nyktra till så måste jag ändå säga att ibland är det värt det dagen efter också.

Nu ska jag bara bestämma om jag ska sätta upp frugans och min måltavla på väggen i trappan ned till källaren eller om de ska få sitta i vardagsrummet istället för Ulla-Britt Hanssons gamla tavla.

måndag 28 september 2009

Whiskymässan i Nacka Strand

I helgen var det whiskymässa i Nacka Strand. Som vanligt blir man i sin iver att prova så många sorter som möjligt också ganska snart rejält berusad. Det blir alla andra också. Tusentals halvfulla personer som dricker öl, whisky, rom och tequila, äter vildsvin och röker cigarr. Och svettas. Det är som en lördagkväll på Grand Garbo i Sumpan på den tid det begav sig. Under dessa ultimata förhållanden smakades det en Ardbeg single cask 1976 framemot småtimmarna. Ca 7000.- flaskan. Det var det verkligen värt(!).

Articuno ger en målande beskrivning här, här, här och här.

torsdag 24 september 2009

Berit spammar... och jag med

Den alldeles utmärkta bloggaren och Saltsjöbadenkändisen Berit Bryhnja, alias Kletskiten, och hennes hang-around Fasching, tillika a-very-soon-to-be-very-famous bloggare med hundratals besökare, kanske tusentals besökare inom kort, valde att under veckan ägna en en timme åt att spamma min blogg. Under täckmanteln att det var någon slags intervention.

Tyvärr kunde jag inte delta då jag var fullt upptagen med att hänga på Mafia Wars communities och facebook grupper för att bygga upp mitt nätverk av hämdlystna maffiosos.

Men det är naturligtvis hedrande och jag vill därför gärna spamma tillbaka. Är ni också på spamhumör? Då så. Let´s go spamming!

lördag 19 september 2009

Revenge

För ganska exakt en vecka sedan startade jag min alldeles egna maffiamob i Mafia Wars på Facebook. Jag har gjort allt ifrån att spöat upp en konkurrerande gangster, kapat långtradare och fixat det irlänska gängets lokala hårding till att bränna ned en hyresrätt, rånat centralbanken, slagit ner yakuzan och plundrat polisens lager för beslagtaget gods. Jag har skött mina uppgifter som den helyllegangster jag är även om det här och var har krävts sina offer.

Men i den här gangstervärlden finns det andra gangsters. Gangsters som liksom jag kapitaliserar på andras tillgångar. Gangsters med stora egon som huxflux kommer och slår ned en och tar alla ens pengar. Detta händer oftast nattetid då man oskyldigt ligger och sover. Det är då ilskan slår till. Det är då man tänker hämnd. Det är då man letar upp detta skurkaktiga gangsterego för att ge igen, för att allt som oftast bara kunna konstatera att man åker på stryk än en gång och förlorar ännu mer pengar. Det är då dessa skitgangsters hamnar på min hatlista.

Men det är slut med det nu. Jag har rekryterat en ny maffiamob. Jag har rekryterat John Locke. Titta noga på bilden ovan i mitten. Där ser ni John Locke, numera toppsoldat i Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew. Förstår ni vad detta innebär. Nu ska jag hämnas och sen kommer jag att kunna sova lugnt på nätterna igen.

Min hatlista:
Don Fadhel corleoni
Siddhartha
Don Ryan
Don Hammad
Don McCaffrey
Don Santo
Fat Tony
Don Peterson

Ps. Det här är är på intet sätt beroendeframkallande. Det har ni säkert redan förstått. Ds.

söndag 13 september 2009

I want you for Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew

Jag vet inte vad som tagit åt mig. Jag hjälpte en kompis i morse att köra en gammal säng till tippen och han sa åt mig att gå med i Mafia Wars på Facebook för han behövde skicka några grejer fram och tillbaka. Sen dess har jag suttit här framför datorn och rånat hallickar och spöat upp konkurrerande gangsters. Jag har slagits med intet ont anande barn, kvinnor och hjälplösa män över hela jordklotet med mitt nybildade maffiagäng - Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew.

Min kompis har utfört 294 stötar och vunnit 183 slagsmål. Han är min "bagman". Jag har en bloggkompis som har utfört 4344 stötar och vunnit 5824 slagsmål. Han har jag på ett snyggt sätt promotat till "mastermind" i mitt gäng. Den mest erfarne av alla är El Cacique Principal med 1076376 stötar och 1070998 vunna slagsmål samt tiotusentals dödslistemord och mulade mafiosos. Han är inte min kompis.

Jag vet som sagt inte vad som tagit åt mig!

lördag 12 september 2009

Hustruns 40-års skjut

Ibland är jag oförskämd nog att utmana hustrun om vad hon har för personliga drömmar, vad hon skulle vilja göra om hon fick bestämma helt själv, vad hon är intresserad av att pricka av från listan "att göra innan man dör". Svaret skulle kunna bli att klättra i Himalaya, åka transibiriska järnvägen, hoppa fallskärm, lära sig karate eller att memorera hundra decimaler i talet pi.

Fram till i våras har jag inte fått något svar alls. Men då utbrast hon plötsligt -Jag vill skjuta med pistol! I veckan fyllde hon 40.

R8 Spider

Jag har haft en liten dröm om att en gång få äga en Audi tt. Den har stått sig ganska ohotad genom åren mot alla andra tuffa och snygga bilar som ändå inte blir lika sköna som en tt. Vilket har varit bra för mig och min dröm. En Audi tt är snygg som en sportbil men är egentligen ingen riktig sportbil. Vilket framför allt märks på prislappen. En Audi tt är överkomlig. Att äga en Audi tt är en realistisk dröm.

Men nu börjar det bli jobbigt. Audi släpper nu R8 Spider med tygcabriolet. 0-100 km/t på 3.6 sek med en V10 på 525 hk. Jag är lamslagen. Jag är hänförd. Jag är förälskad. Finns den i annan färg än bajsbrunt är det min nya drömbil. Det blir en dröm på riktigt för den kommer jag aldrig ha råd att köpa.

fredag 11 september 2009

200 km/t

Idag var jag på resa västerut i Sverige. Jag var ute i god tid för att inte missa mötet någonstans i Karlskogatrakten. Det är jag på nåt sätt, alltid med ett par tre extra minuter till godo. Och det funkar nästan alltid. Jag kommer i tid. Idag hamnade jag bakom världens bredaste traktor med världens mest bekymmerslösa bonde som körde långsamt, långsamt på den enfiliga vägsträckan med längre och längre köer som följd. Där satt jag i en närmast stillastående bil och kände hur mina två-tre minuter plus förvandlades till en sisådär 27 minuter minus.

När traktorn till slut svängde av så fick det gå betydligt fortare. Jag kom i tid. Som alltid.

onsdag 2 september 2009

Been there, done that!


Tänk så här. Firmafest på fredagen. En sån där skön firmafest som är lite för blöt och håller på lite för länge. Där omdömet sviker en aning. Sen en kräftskiva dagens efter. En sån där skön kräftskiva som startar med minst sju-åtta whisky innan man dukat upp de smålänska kräftorna på bordet. Och till det snaps. En sån där kräftskiva som avslutas med en halvdeciliter sprit sekunden innan man ska gå till sängs. Tänk vidare en morgon med bakfyllan från helvetet. Där man på allvar inte vågar sätta sig i bilen förrän framåt elva och sen köra in till stan med öppna fönster för hålla tillbaka de värsta kräkreflexerna.

Tänk er därefter 6 timmar på Gröna Lund tillsammans med 10.000-tals skrikande barn som springer fram och tillbaka, som om de vore en ologisk ström av dödliga småkryp vars enda uppgift är att kunna fälla sitt byte till marken för att sedan avsluta dess lidande. Där den enda som kan stoppa all rörelse är en fiolspelande hob. Kan ni tänka er det? Been there, done that!