The dramatic triangle

I ledarskapsteorin finns det en konflikthanteringsmodell som kallas ”the dramatic triangle”, som jag delvis skrivit om tidigare.

Enkelt beskrivet kan man säga att i varje konflikt finns det tre roller, en hjälpare, ett offer och en attackerare (fritt översatt). I konfliktsituationen tar parterna någon av dessa roller och teorin bygger på att offret (martyren) inte vill bli hjälpt utan söker ett erkännande om särbehandling.

Om offret initierar konflikten tar motparten ofta rollen som hjälpare, lyssnar, uppmuntrar och kommer med förslag till lösning. Detta fungerar om offret vill ha hjälp. Konflikten blir löst. Men alltför vanligt är det att offret (martyren) inte, medvetet eller undermedvetet, vill ha hjälp. Konflikten utvecklas då till att hjälparen istället blir attackeraren, ställer krav, blir hård och konflikten blir låst. Detta är en situation som man vill undvika. I detta läge driver man endast konflikten djupare.

Jag ger en exempeldialog;

Anställd (offer): Jag har så mycket att göra. Ingen hjälper till och jag får göra allt själv. Så här kan det inte fortsätta.

Chef (hjälpare): Bra att du kom till mig. Hur kan vi hjälpa dig att få avlastning. Vad är det som är mest akut.

Anställd (offer): Allting är akut. Det är hur mycket som helst. Det finns ingen som kan hjälpa mig.

Chef (hjälpare): Du kom till mig för hjälp. Jag behöver veta vilka uppgifter som du har problem med att hinna med.

Anställd (offer): Det är allting. Jag får väl sitta kvar på kvällarna för att det ska fungera. Jag har inte tid att redogöra för vad jag hinner och inte hinner. Det är väl inte mitt jobb. Dessutom tar allting då ännu längre tid.

Redan här framgår det tydligt att offret inte vill ha hjälp. Han/hon vill ha ett erkännade, en särbehandling, vill få uppmärksamhet. Kan man läsa det så kan konflikten upplösas. Gör man det inte är risken stor att man som hjälpare övergår till attackerare.

Chef (hjälpare): Om Kalle tar hand om uppgift X så kan du koncentrera dig på att slutföra Y.

Anställd (offer): Ja, men jag behöver också lägga tid på uppgift X för annars har jag inte kontroll på uppgift Y.

Chef (hjälpare): Då låter jag Kalle informera dig om status för uppgift X.

Anställd (offer): Ja, men det kan bli svårt för Kalle att ta i detta nu. Jag har redan kommit så långt. Och Kalle har ju annat att göra än att ge mig statusrapporter. Kalle kan inte detta lika bra som jag.

Så kan det sedan fortgå. Varje lösning, eller hjälp, blir återlämnad med ett Ja, men… Situationen blir låst och hjälparen övergår till att bli attackerare.

Chef (attackerare): Nu bestämmer jag att Kalle tar över uppgift X. Du ansvarar för uppgift Y och ger mig en daglig uppdatering. Klarar du inte det så får Kalle ta över det också. Jag vill inte ha fler ursäkter utan nu gör du det du ska.

Resultatet blir en uppretad chef, en förödmjukad anställd, ett brustet förtroende, ett tappat initiativ. Nu är dialogen kraftigt förenklad men med kunskap om ”the dramatic triangle” kan man styra situationen och undvika att hamna i låsta situationer där konflikten är ett faktum.