Klart att man måste få hata

I Aftonbladets nätupplaga finns en artikel med några råd till dem som blir hatade för sitt yrke, eller kanske rättare sagt hatade under utövandet av sitt yrke. Vem har användning av en sådan artikel, vilka läser den (nu gjorde ju jag det så där blev frågan direktdiskvalificerad)? Är det de som har yrken där man blir hårt utsatt som söker svar i kvällspressen. Gud vad skönt att jag äntligen kan få tips på hur jag ska hantera min situation, för i min yrkesroll är jag ju helt oförberedd. Jag har mycket svårt att tro det.

Eller är det så enkelt att alla vi andra mår bra av att veta att någon har det sämre, svårare, mer utsatt än man själv. Jag tycker inte att det är långsökt att tro på det senare – det är tyvärr alldeles för lätt att tycka synd om andra, att tycka synd om sig själv, att inta rollen som offer (en ”hjälplös” hjälpare blir också ett offer, en att tycka synd om).

Tomas Barth har ett framgångsrikt recept på att bygga förtroende, snarlikt principen för konflikthanteringsmodellen ”the dramatic triangle”. Någonstans vill jag tro att det är precis det som Tomas Barth vill hjälpa till med – konflikthantering utifrån offret.

Jag har största respekt för personer som jobbar med service. Att jobba i en kundtjänst, kassapersonal eller serveringspersonal kräver att man kan ta ”jobbiga” kunder. Att bli ifrågasatt på sin arbetsplats är däremot något som många kan behöva stöd för att hantera.

Vad är det då som man måste få hata? Telefonförsäljare – här gäller inte längre normal artighet. Fritt fram att helt respektlöst avbryta, ignorera och helt avstå från ursäktande förklaringar. Här gäller det endast att spara energi. Precis som Tomas Barth skriver.