Jag skulle vilja kunna se det ingen annan ser. Tänka det ingen annan tänkt. Genomföra det som ingen annan genomfört. Och sen göra det om och om ingen – överraska och utveckla.
Jag skulle vilja ha stått vid Torne älvs strand och tänkt – Här finns verkligen ingenting, det är vacker men kallt. Så fruktansvärt kallt att endast inbitna norrlänningar frivilligt kan vistas här. Här skulle man kunna bygga ett hotell– av is. Som smälter ned i älven efter en säsong på fyra månader.
Sen skulle jag bygga vidare på det vinnande konceptet – is. Jag skulle servera turistande japaner vodka i glas av is och kalla det ”drinks in the rocks”. Alla skulle skratta och tycka att detta var det mest svenska som fanns. Sedan skulle man få sova i sängar gjorda av is. På morgonen skulle man, ledbruten och nedkyld, glädjande betala vilket överpris som jag än begärt för att ha fått leva som en nordbo i det lilla landet i Skandinavien.
Jag skulle göra en industri av det hela. Allt kan göras i is. Jag skulle göra ett trumset av is och ta in en halvkänd trummis från något av alla de halvkända svenska rockbanden som finns. Där skulle jag möta en utmaning - cymbaler av is, det fungerar inte riktigt. Jag låter det bli hårdrockstrashigt där cymbalerna får splittras i småbitar. Men jag hade ju större ambitioner än så -allt ska kunna göras med is.
Jag skulle tillsätta kol och hitta legeringsämnen som sätter sig i kristallgittret och skapar spänningar som hindrar disklokationsrörelser i isen. Jag skulle vara den förste som härdar is.
Sedan skulle jag titta upp mot himlen. Jag skulle tänka - Där finns verkligen ingenting, det är vacker men kallt. Så fruktansvärt kallt att endast inbitna turistande japaner från ishotellet frivilligt skulle vistas där. Jag skulle kunna bygga en rymdraket – av is. Jag vet ju hur man härdar is.
Jag skulle skicka upp min raket i april, samtidigt som hotellet flyter ut i Torne älv. Under stort pompa och ståt skulle jag sedan ta emot mina, ledbrutna och nedkylda gäster. De som har fått leva som rymdbor från det lilla landet Skandinavien.
Det började som ett experiment. Nu skriver jag bara för att det är kul. Jag har nått åldern där jag kan göra som jag vill. Jag har nått åldern där jag måste få göra som jag vill. En del av det kanske jag vill skriva om, annat inte. Jag skriver för min egen skull, men också för er som läser. Kommentera gärna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar