Vårtecken - en cykel på köpet

Ett annat vårtecken är Sibas och Elgigantens vårkampanjer där man får en cykel på köpet. Jag tror att Siba var först ut för några år sen men att Elgiganten sedan tog över och försåg hela Sverige med cyklar. Ni kommer väl ihåg när Douglas León i sitt förortsalterego Dogge Doggelito sålde sig, cyklar och en massor av varor som ingen egentligen behövde eller kanske inte ens ville ha.

Siba håller ut och kör kampanjen även detta år. Jag tänker kort - hur många cyklar klarar det här landet att ta emot? Det börjar bli som med mobiltelefonerna. Snart finns det fler mobilabonnemang än invånare. Spädbarn och pensionärer på långvården inräknat.

Men det är svårt att stå emot. Lyssna på det här: Helautomatisk espressomaskin i svart pianolack. En inbyggd tyst kvarn ger dig nymalet kaffe. På den digitala displayen återfinns soft touch knappar där du enklet väljer vilket kaffe du vill ha. Kostnad 2990.- och en cykel på köpet.

Eller det här: D90 är utrustad med en 12,3 Megapixel sensor och EXPEED bildbehandlingssystem som ger fantastisk bildkvalitet för en mängd olika ISO-ljuskänsligheter. D90 ger fantastiskt lite brus även på höga ISO-tal. Med livevisningsläget på den 3" stora LCD-dislplayen kan du komponera och fotografera bilder med oerhörd noggrannhet. LCD-displayen har 920 000 punkter. Den har även ett inbyggt självrengörande dammborttagsfunktion i huset. Tidigare pris 13990.-. Nu 10990.- och en cykel på köpet.

Jag tänkter på vårt förråd där förrförra årets cykel står. Använd en gång och nu med en så rostig kedja att den förmodligen aldrig kommer att kunna användas igen. Jag tänker vidare på förra årets cykel som står där bakom, fortfarande i kartongen som den kom i från affären. Jag tänker att jag varken behöver en espressomaskin eller en digitalkamera med självrengörande dammborttagningsfunktion. Men jag vet redan nu hur det kan sluta, kommer att sluta, slutar.

Wunder-baum

Ungarna tycker att bilen börjar lukta gammal bil. Även om det för mig är uppenbart att detta enklast löses genom att byta bil så vänder vi oss istället till Wunder-baums för hjälp. Snabbt inhandlas en jordgubbsdoft, en lime/citrusdoft och doften av ny bil. Doften "ny bil" borde göra susen, plast, gummi och spår av lim. Det är ju det vi söker.

Men ändå är det något som saknas. Det finns en doft som vi alla letat efter, som vi saknat men ändå inte riktigt kunnat sätta fingret på. Det är då som det uppenbara uppenbaras. Ett kodak moment, ett triss-plötsligt händer det-ögonblick, ett Keno.... ja, ni fattar.

Audi TT vs Ardbeg single cask 1974

Alla har ju mål. Man har långa mål och korta mål och ibland mål någonstans där mitt emellan. Vissa mål har man tillsammans med andra. Andra mål har man bara för sig själv. Ett av mina egna mål är att någon gång köpa och äga en gammal Audi TT. En sån där rund och fin modell som de gjorde i början av 2000-talet.

Ibland brukar jag försöka göra det till ett gemensamt mål för familjen. Jag har redan lärt 4-åringen att också "vilja" ha en Audi TT. 7-åringen är lite mer defensiv och vill hellre åka på solig utlandssemester. 17-åringen vill ha både och. Hon ska ju snart ta körkort men är som sagt 17 år och vill helst hänga på strandbarer i varma länder med billig sprit (jag tror att det är lika nu som när man själv var ung). Frugan däremot vill inte ha någon Audi TT. Hon vill så där VERKLIGEN INTE ha någon så det är fortfarande bara mitt mål, som ni kanske förstår.

Det är därför som jag då och då söker på Blocket. Jag sorterar resultatet i prisordning, billigaste först. Jag tittar på alla objekt. Läser alla beskrivande texter. Tittar på bilderna. Jag njuter av de runda formerna, den raka karosslinjen, de runda ventilationsuttagen, den runda växelspaksringen. I detta läge är jag nästan beslutsmässig. Sen vänder jag på sorteringen och tittar på de allra dyraste. Ett underligt beteende vilket gör att jag aldrig kommer att få varken råd eller sinnesro att närma mig mitt mål.

Jag inser att jag ofta gör så. Jag skulle gärna vilja ha en speciell whisky. Jag har velat ha den länge nu. Ibland går jag in på the whiskey exchange och söker på Ardbeg. Det är deras 25-åriga som jag vill ha - Lord of the Isles. Det är sällan jag får någon träff. Men så vänder jag på sorteringen igen och visar den dyraste först. Ett underligt beteende. Först hittar jag två handblåsta flaskor single cask från 1974 med silver etikettering förpackade i en läderväska tillsammans med åtta silverkoppar. £9,999.00 inc. VAT. Jämförbart med en Audi TT. Vad tror ni - ett gemensamt mål för familjen den här gången kanske?

Dilemma: Audi TT vs Ardbeg single cask 1974

En kväll till i Helsingborg

Efter en lång och intensiv arbetsdag så såg vi fram emot lite avkoppling. Bra kök och med en vinlista som imponerade. Ett tips från en världsvan kamrat. Lagmark gourmetbutik och vinotek. Som stänger sex på måndagar och på lördagar!. Söndagar är det helt stängt. Ska man få smaka deras Gourmetas® så gäller det tydligen att tycka torsdagar är den häftigaste dagen i veckan att gå ut och äta. Då är man välkommen ända fram till elva. Men måndagar - icke!


Nu är Helsingborg ändå en väldigt trevlig stad så det finns gott om alternativ. Hjalmars kök var ett alternativ så gott som något annat. Och att på en måndag få avsluta med en 18-årig Highland Park gör vistelsen i Helsingborg ganska angenäm, trots allt.

Glömde jag skriva att det nu är 79 dagar kvar till Skottland och Islayresan? Ja, det gjorde jag visst.

Naken i Helsingborg

Det blir inte roligare än så här. Ett gammalt försvarstorn fotat från dörren på hotellet där jag bor. Tydligen väldigt rustikt. Man kan hyra det för slutna sällskap. El saknas men det finns facklor och annat medeltida som lyser upp. Vad vet jag inte, för jag har aldrig varit där och kommer förmodligen aldrig att få komma dit.

Eller… lite roligare kan det bli. I kväll var vi vid hamnen och åt middag. Rökare som jag är så gick jag ut och tog en cigg mellan rätterna. En man i skinnväst, hästsvans och allmänt stökigt intryck närmade sig och tände en cigg. Han stod kvar bredvid mig så jag var tvungen att småprata lite. Jag frågade – Är du en skinnknutte från Helsingborg, en Hells Angelssnubbe? (jag har aldrig varit speciellt bra på att småprata). Han tittade på mig och log. Nej, säger han, men jag kan klä av mig och dansa naken. Jag tittar först på min kollega som står bredvid. Vi skrattar högt. Oförsiktigt högt för att håna en skinnklädd Helsingborgare. Men vi vet inte bättre. Han blir lite förnärmad men spinner vidare på temat att dansa naken. Det är tydligen inte han, utan en han känner. En kille i slips. En korrekt kille som kan uppföra sig men varje gång han blir onykter slutar det med att han dansar naken. Vi ler och går in på restaurangen igen. Då skriker han efter oss – Ni kan få mitt nummer. Vi svarar inte men tänker - Nej tack, NEJ så in i helvete tack.

Min dag idag - ett dagboksinlägg

Det är driftsättningshelg. Jag har bemannat upp projektet med 12 personer som finns på plats redan nu på lördag morgon. Dessutom har jag 30 personer till som ska in och jobba idag för att få de sista bitarna på plats. Men jag har en extern utrullningsledare, vilket gör att jag vaknar i min egen säng idag och kan ägna mig åt min favoritsysselsättning – lördagsgodisköp tillsammans med barnen. Jag jobbar sen hemifrån och åker till Helsingborg först i morgon.

Jag vaknar och klär mig i shorts och t-shirt. Det är vår. Barnen kommer upp så där härligt sömndruckna som bara barn kan vara. Vi kramas först lite och tittar sen på mamma som fortfarande sover, innan vi stänger dörren. Det är hennes sovmorgon idag. Livet kan vara precis så mysigt ibland.

Trodde jag! Strax efter åtta ringer telefonen och vi har kommunikationsproblem. Nätet går okontrollerat upp och ned. Folk kan inte jobba. Därefter har jag fyra samtal till. Jag kopplar upp mig och konstaterar samma problem. I t-shirt och shorts beger jag mig till kontoret och identifierar problemet till vår wan-leverantör.

I panik jagar jag resurser på ett sätt som bara jag kan. I Stockholm kallas personal in. I Fagersta kallas personal in. Felsökning pågår och personalen informeras, vilket betyder att man på sitt mest inställsamma sätt skapar ett lugn i organisationen. Ett fiktivt lugn, för fortfarande kan ingen jobba. Frustrationen växer. Klockan 12 tar jag beslutet att konfigurera upp en ny central router för nätet. Vi snackar här om en 100.000-kronors router och budar upp den till Fagersta. Jag skickar hem de 30 personer som skulle jobba idag och får dem att komma tillbaka söndag morgon istället. Jag är fortfarande inte övertygad om att det löser problemet.

Klockan två tar vi ett möte med projektgruppen och ändrar planeringen. Målsättningen är att senarelägga aktiviteterna till efter sex och jobba under kvällen för att ta igen förlorad tid. Samtidigt genomför vi de aktiviteter som vi fortfarande kan göra. Några åker hem och lägger sig. Några åker tillbaka till hotellrummet. Det är ett fantastiskt team jag har.

Halv fem är nya routern på plats, konfigurerad och klar. Allt verkar fungera. Teamet kallas in igen. Jag bevakar att aktiveteterna kommer igång och åker sedan hem igen. Fortfarande iklädd min vårhelgsmundering. Men det har blivit lite kallare nu.

Klockan sex kan jag konstatera att det åter flyter på. Jag bestämmer mig då för att göra helg. Jag går och handlar och byter ut de tänkta pannkakorna till något mer festligt. Ikväll grillar vi. Grillspett till barnen med korv och köttbullar. Till mig och Anna – hängmörad biff och potatisgratäng. Hängmörad biff från Hälsingestintan. Utvald sortering från Sveriges bästa uppfödare. Hängmörat på klassiskt vis. Och till det några Sremskakorvar för smakens skull.

Klockan sju ligger köttet på grillen. Potatisgratängen är i ugnen. Whiskyn är upphälld. I morgon åker jag till Helsingborg. Då inte längre i t-shirt och shorts.

Anna valde tvättställsblandaren

Anna har valt tvättställsblandar. Det blev en GBG Coloric tvättställsblandare, röd.

Nu tror jag att jag har hittat ett matchande handfat, ska bara kolla med Anna i morgon om det är okej.

Kreativt med is

Fy f-n vad jag skulle vilja vara kreativ.

Jag skulle vilja kunna se det ingen annan ser. Tänka det ingen annan tänkt. Genomföra det som ingen annan genomfört. Och sen göra det om och om ingen – överraska och utveckla.

Jag skulle vilja ha stått vid Torne älvs strand och tänkt – Här finns verkligen ingenting, det är vacker men kallt. Så fruktansvärt kallt att endast inbitna norrlänningar frivilligt kan vistas här. Här skulle man kunna bygga ett hotell – av is. Som smälter ned i älven efter en säsong på fyra månader.

Sen skulle jag bygga vidare på det vinnande konceptet – is. Jag skulle servera turistande japaner vodka i glas av is och kalla det ”drinks in the rocks”. Alla skulle skratta och tycka att detta var det mest svenska som fanns. Sedan skulle man få sova i sängar gjorda av is. På morgonen skulle man, ledbruten och nedkyld, glädjande betala vilket överpris som jag än begärt för att ha fått leva som en nordbo i det lilla landet i Skandinavien.

Jag skulle göra en industri av det hela. Allt kan göras i is. Jag skulle göra ett trumset av is och ta in en halvkänd trummis från något av alla de halvkända svenska rockbanden som finns. Där skulle jag möta en utmaning - cymbaler av is, det fungerar inte riktigt. Jag låter det bli hårdrockstrashigt där cymbalerna får splittras i småbitar. Men jag hade ju större ambitioner än så -allt ska kunna göras med is.

Jag skulle tillsätta kol och hitta legeringsämnen som sätter sig i kristallgittret och skapar spänningar som hindrar disklokationsrörelser i isen. Jag skulle vara den förste som härdar is.

Sedan skulle jag titta upp mot himlen. Jag skulle tänka - Där finns verkligen ingenting, det är vacker men kallt. Så fruktansvärt kallt att endast inbitna turistande japaner från ishotellet frivilligt skulle vistas där. Jag skulle kunna bygga en rymdraket – av is. Jag vet ju hur man härdar is.

Jag skulle skicka upp min raket i april, samtidigt som hotellet flyter ut i Torne älv. Under stort pompa och ståt skulle jag sedan ta emot mina, ledbrutna och nedkylda gäster. De som har fått leva som rymdbor från det lilla landet Skandinavien.

Ishotellet i Jukkasjärvi.

Nu är vi hemma igen

Hemma igen efter en avkopplande och njutbar helg i Stockholm. Att bo på hotell i sin egen stad är en klart underskattad upplevelse.

Hur var gårdagens restaurangbesök då, undrar ni säker, och hur rätt eller fel hade jag? Självklart hade jag inte rätt (var det någon som trodde något annat). Vi åkte slutligen till knivsöder, Timmermansgatan och Sjögräs. Ett utomordentligt bra val, Fashing. Jag ger er min kväll nedan (menu-wise),

• Ostron med rökt anklever, balsamico, gräslök och brödkrisp på en hög bädd av Guérandesalt
• Hängmörad biff med bourgognesniglar, tryffelpotatispuré och rödvinsvitlök
• Getostfondant med körsbär, varm pistagekaka och rostad gulbeta (som senare delades med svägerskan för att jag skulle komma åt hennes chockladtallrik)

För mig var det premiär både för ostron och sniglar. Grodben och krokodil har jag smakat men på något sätt har jag lyckats undvika båda ostron och sniglar under min 40-åriga livstid. Nu har jag provat. Ostron är hav, saltvatten och tång (och blev riktigt gott med anklever och champagne). Sniglarna var gräs, jord och kompost. Tydligt, rent och utan tvekan.

Lägg därtill en halvflaska champagne på rummet, drinkar på Clarion, sjögräs egen daiquiri, mer champagne, vin (som jag inte minns namnet på) och kaffe med utvald rom från stockholms längsta och mest omfattande romlista.

Då förstår ni att vi åt gott och inte var helt nyktra då vi begav oss tillbaka till Clarion för en avslutande drink efter en mycket trevlig kväll. Ett tack till bloggurun Fashing och till min mycket trevliga svägerska för en underhållande kväll.

Ett officiellt uppmärksammande av världens bästa fru, som tog initiativet till hotellweekenden, vill jag också hinna med innan jag går tillbaka till vardagen och familjen med halsfluss (igen), feber och på tok för kvällspigga barn. Allt förändrat under de senaste 24 timmarna.

Bjudmiddag och hotellweekend

Ikväll ska vi på bjudmiddag. Det är Fasching som arrangerar och som står för notan denna gång. Vi gör så varannan gång och har så också gjort de senaste 15 åren. En riktig tradition med andra ord. Och som traditioner brukar vara så finns det ett antal outtalade regler;

• Restaurangen är hemlig fram tills dess att man kommer fram till entrén
• Restaurangen ska väljas utifrån menyn
• Man ska inte ha varit där tidigare (tillsammans)
• Man pratar om maten man äter, om maten man ätit och maten man ska äta
• Man jämför med tidigare bjudmiddagar och försöker lista dem något sånär i ordning och plats (ej lyckats ännu - nytt försök i kväll)
• Man köper inte ***** till sin bordsdam (inlägget censurerat av red.)
• Man börjar tidigt och äter till sena timmen (men inte senare än att Fasching hinner till kasinot innan stängning)

Det faktum att restaurangen är hemlig kräver naturligtvis att man måste spekulera, och försöka få fram ledtrådar, för att i taxin sedan kunna säga: - Ska vi till ....? Innan man är framme. Det skulle vara en stor triumf att ha rätt, men det har inte hänt hittills.

Vi vet att restaurangen ligger på söder (frugan luskade smart reda på det i samband med att hon skulle boka hotellet - smart gjort Articuno).

Så, baserat på den ledtråden och på Faschings goda smak så kommer jag ikväll i taxin (eller om jag har rätt så när vi kommer promenerandes längs Katarina Bangata) säga:
- Ska vi till Nyagatan ?

Glömde jag att skriva att frugan fixat en hotellweekend till oss i helgen, bara vi, inga barn. Ibland är livet så där utomordentligt bra. Som denna helg till exempel.

Aprilskämt

Som ni kanske förstod så var förra inlägget ingenting annat än ett aprilskämt. Ett utomordentligt välgjort aprilskämt som gjordes redan till 1 april 2008. Jag kommer nog att publicerade det igen 1 april 2010. Så mycket gillar jag det.

Samtidigt på tv:n hör jag talas om en pillerkamera:

Att hitta förklaringen till ont i magen, diarréer och blödningar i tarmarna kan vara mycket svårt. Men sedan den sväljbara lilla videokameran börjat användas på Universitetssjukhuset Mas i Malmö spåras många fler fall jämfört med traditionella metoder.

Experter världen över tror nu att metoden kan komma att ta över endoskopin helt och hållet. Och nya områden, som att undersöka såväl matstrupe som tjocktarm med tekniken, är på gång.

Hade jag hört det igår så hade mitt aprilskämt varit att lägga upp det på bloggen den 1 april. Ni skulle naturligtvis inte tro på det och skriva massor med kommentarer om att det gick ni inte på, så lättlurade var ni inte, att jag kunde försöka lura i någon annan att man kan svälja något som innehåller vidvinkelobjektiv, kameralins, blixt, batterier och antenn. Men så är det.

The Legend of Zelda (2009)

Äntligen. Efter timmar, dagar, veckor och månader tillsammans hela familjen på irrfärder i Hyrule, på jakt efter tri-forcen för att slutligen kunna besegra Ganondorf. Med hjälp av olika huvudbonader, en kunglig båt, på vår trogna Epona och även som varg när det behövts, har familjen stått enade för att lösa alla uppdrag och utmaningar på vägen till målet. Nu går vi på biopreminär, alla fem. Nu går vi på världens mest efterlängtade familjematiné. Familjeunderhållning i världsklass.