Trash Talk – förnedring och melodifestival

Vi är nyss hemkomna från genrepet av melodifestivalen i Globen. Det blir mycket fokus mot Ryssland i kväll, inte alltid så smickrande. Pihlman gör bättre ifrån sig än tidigare och, tro det eller ej, Petra Mede har till övervägande del ett riktigt bra manus. Riktigt, riktigt bra blev improvisationerna hon gjorde i green room, men det får ni ju inte se.

Barnen stornjöt och viftade med sina lysande och blinkade pinnar som man naturligtvis förser sig med redan vid entrén. De sjöng med i nästan alla låtarna, högt och utan pardon, till kringsittande besökares stora förtret. Under fem minuter var det lugnt. Det var då Caroline af Ugglas framförde sin snälla, snälla, snälla. Då satt barnen tysta och pinnarna var släckta.

Min röst i kväll går till Caroline. Ingen kan göra den låten mer rättvisa än hon.

Att detta blogginlägg överhuvudtaget blev till beror naturligtvis på att föregående inlägg nu är kommenterat 10 gånger. Men det gick inte av sig själv, inte med mina egna besökare. Det gick inte utan att Fasching samlade till upprop hos sina läsare, av ren barmhärtighet. Det kommer jag att få höra, många gånger om. Jag kommer nu aldrig att kunna ta upp rosincidenten från BigBen utan att få det här nedtryckt i halsen. Med facit i hand skulle jag kanske ha kommenterat inlägget själv anonymt 10 gånger. Jag vet faktiskt inte vad som skulle varit mest förnedrande.

Men det har i alla fall varit en skön vecka utan bloggen och nästa omöjliga uppdrag är nu att i kväll rösta fram Caroline af Ugglas till Moskva (som har fått sitt namn från det ryska ordet för pälsmössa, allt enligt Pihlman).

Och till er som ändå kommenterade, tack snälla, snälla, snälla.