Sundsvall i verkligheten

Kände att förra inlägget blev lite väl positivt. Och med en snodd bild på kasinot lät det nästan trevlig. Naturligtvis var det sant, det som var skrivet, men jag utelämnade att jag tillbringade lördagskvällen på tåget då resten av familjen mumsade chips och tittade på melodifestivalen. Jag utelämnade också att söndag från 06:00 och resten av dagen tillbringades med en gigantisk snöhög som enda utsikt. Jag utelämnade också en fruktansvärk magvärk, som om alla magmuskler hade spruckit och var på ut, vilken höll på att ta livet ur mig under stora delar av måndagen.

Allt avslutades ensam på tågstation med en öl och en tragisk räkmacka och ett ännu mer tragiskt sällskap några bord bort som var stupfulla, gråtmilda, älskvärda, trasiga och olyckliga och stupfulla, sa jag det. Hade jag haft modet att filma dem med mobilen så hade detta kunnat bli ett roligt inlägg. Då hade vi tillsammans kunnat skratta åt dem, de trasiga och olyckliga.