Bowlare

I helgen skjutsade jag sonen till ett kalas. Kalaset var i en bowlinghall. På vägen därifrån, då jag gick längs korridoren som skilde själva bowlinghallen med trapphuset, såg jag en tavla med ett kollage som visade vad jag tror var stora bowlare genom tiderna. Där i den miljön kändes det taffligt på något sätt. I den slitna korridoren, med orange färg på väggarna som började släppa lite här och var, där satt denna tavla och representerade en svunnen storhetstid. I denna stund kunde det precis lika gärna ha varit för 30 år sedan. Som om tiden stått stilla.

På vägen hem tänkte jag vidare på dessa mustaschprydda män. Säkert var de hjältar på sin tid, åtminstone för några få. Uppenbarligen har de fått pryda både klippböcker och kollage. Men herregud! Det ser ju för f-n inte kloka ut. Inte ens dåtidens tyska porrfilmsskådisar skulle ha en chans mot de här gossarna. Där i bilen bestämda jag mig för att ta ett kort på tavlan då jag hämtade sonen igen. Och så skulle jag skriva något riktigt tarvlig om detta på bloggen.

Sagt och gjort. Jag tog fram mobilen och fotade tavlan och i samma stund öppnades dörren till maskinrummet bredvid och en man klev ut. Han skulle lika gärna ha kunnat kliva rakt ut från ett av porträtten i tavlan för han såg precis likadan ut som gossarna i kollaget. Han stannade upp och tittade på mig. Först lite skeptiskt tystnad och sedan frågade han – Gillar du den?

Vad ska man svara på det. Jag svarade naturligtvis – Ja, jag tycker den är skön (skön är väl ett vedertaget 70-talsuttryck för något som man gillar). Han sken upp och berättade att det var han som hade satt ihop kollaget. Han beskrev flera av personerna och berättade om hur stora de varit, vilka han hade träffat personligen och om något stort mästerskap som hade hållits i Stockholm och där han också varit med.

Han beskrev det hela med sådan energi att jag inte längre har någon lust att skriva något tarvligt om det här. Istället får detta inlägg bli en hyllning till alla bowlare som fortsatt får vara sig själva och utöva sin sport med precis samma glöd som de gjort de senaste 30-40 åren, utan att behöva tänka på stil och finess. Det behövs helt enkelt inte. Det är inte viktigt.