En ganska
bra vecka trots allt. Från Kiruna till Umeå arbetar nu 58 norrlänningar i ett helt nytt system. Inte smärtfritt på något sätt men ändå under kontroll. Jag har också avverkat konsulter på löpande band, men i ett helt annat sammanhang.
Nu är jag nöjd.
Och så har vi förstås också
mina kära fransmän. Jag vet inte om det är en försvarsmekanism men jag har skaffat mig en vana att alltid ”döpa om” dem internt. Exempelvis så går storchefen Olivier under namnet Oliven, österrikaren Wolfgang kallar vi Våfflan. Vidare har vi Konjaken, Laxen och Storpappa. De blir lite
mindre skrämmande då.
En fransman med efternamnet Beaufils,
Bofinken internt, har jag lite extra svårt för. Vi är inte riktigt kompatibla.
Jag förstår inte alltid vad han vill få fram. Och ibland vill jag inte förstå. Dessutom bryter han så
fruktansvärt franskt i sin engelska. Han säger
ploblem. Och han säger det ofta för det är mycket problem just nu.
Hank, the ploblem is... Jag kan inte hålla mig, försöker kväva skrattet,
kan inte tänka på något annat. Kan
inte koncentrera mig på vad problemet egentligen är. Vi förstår inte varandra. Det är som om
en av oss inte lyssnar. Men denna vecka har det mesta gått min väg. Nu blir det en
fredagswhisky - MacLeod´s
Trevlig helg.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar