Mustaschprydda män

Det var en god ansats men nu kan jag inte hålla mig längre. Har ni någonsin sätt en dystrare skara av mustaschprydda män? Det här är bowlare. Uppenbarligen så tänkter inte bowlare på hur de ser ut eller så har de helt annan uppfattning om vad som är snyggt än alla andra sportutövare jag känner till. Golfare inkluderat. Nu tänker ni säkert att detta är från 70-talet och att man skulle se ut så då. Men icke.

Gå in i en bowlinghall idag och se när team Ågrens bilservice möter Årsta undertaksmontage eller något annat lag med en lika kreativ namnkonstruktion. Det är precis lika idag. Kanske att mustaschen blivit ett helskägg. Kanske att de vida skjortvingarna ersatts med en alltför trång reklampiké. Utöver det är det precis samma nu som då.

Någon borde dokumentera denna skara av outsiders - som en Modstrilogi starring Homer Simpson. Det var allt för idag. Förlåt.

Bowlare

I helgen skjutsade jag sonen till ett kalas. Kalaset var i en bowlinghall. På vägen därifrån, då jag gick längs korridoren som skilde själva bowlinghallen med trapphuset, såg jag en tavla med ett kollage som visade vad jag tror var stora bowlare genom tiderna. Där i den miljön kändes det taffligt på något sätt. I den slitna korridoren, med orange färg på väggarna som började släppa lite här och var, där satt denna tavla och representerade en svunnen storhetstid. I denna stund kunde det precis lika gärna ha varit för 30 år sedan. Som om tiden stått stilla.

På vägen hem tänkte jag vidare på dessa mustaschprydda män. Säkert var de hjältar på sin tid, åtminstone för några få. Uppenbarligen har de fått pryda både klippböcker och kollage. Men herregud! Det ser ju för f-n inte kloka ut. Inte ens dåtidens tyska porrfilmsskådisar skulle ha en chans mot de här gossarna. Där i bilen bestämda jag mig för att ta ett kort på tavlan då jag hämtade sonen igen. Och så skulle jag skriva något riktigt tarvlig om detta på bloggen.

Sagt och gjort. Jag tog fram mobilen och fotade tavlan och i samma stund öppnades dörren till maskinrummet bredvid och en man klev ut. Han skulle lika gärna ha kunnat kliva rakt ut från ett av porträtten i tavlan för han såg precis likadan ut som gossarna i kollaget. Han stannade upp och tittade på mig. Först lite skeptiskt tystnad och sedan frågade han – Gillar du den?

Vad ska man svara på det. Jag svarade naturligtvis – Ja, jag tycker den är skön (skön är väl ett vedertaget 70-talsuttryck för något som man gillar). Han sken upp och berättade att det var han som hade satt ihop kollaget. Han beskrev flera av personerna och berättade om hur stora de varit, vilka han hade träffat personligen och om något stort mästerskap som hade hållits i Stockholm och där han också varit med.

Han beskrev det hela med sådan energi att jag inte längre har någon lust att skriva något tarvligt om det här. Istället får detta inlägg bli en hyllning till alla bowlare som fortsatt får vara sig själva och utöva sin sport med precis samma glöd som de gjort de senaste 30-40 åren, utan att behöva tänka på stil och finess. Det behövs helt enkelt inte. Det är inte viktigt.

Trött på frågor?

Läste att någon hade satt i system att varje gång han fick en fråga av typen "Hur gör man...", "Vet du vad XX är..." eller "Var hittar man..." så skickade han denna länk http://lmgtfy.com/

Let me Google that for you - sluta stressa andra med idiotiska frågor. Ta reda på det själv. Bra gjort någon.

Markoolio regerade

Ikväll regerade Markoolio. Jag vet inte om det är han eller någon annan som är geniet bakom detta framträdande. Så enkelt och helt genialt. Jag hade verkligen velat sett fortsättningen på detta bidrags utveckling. Nu tycker inte resten av Sverige lika som jag så vi får aldrig veta.

I Belgrad för knappt ett år sedan var vinnaren Bilan. Man hade satsat enorma resurser och tagit fram allt som är bra med Ryssland. Man visade upp det man var mest stolt över. Man hade Edvin Marton och Jevgenij Plusjenko längst fram på scen. Och man vann.

Tänk för en stund, utgå från av vara rapporterande för Ryssland, hur Markolioo skulle recenseras på plats i Ryssland. Skulle kunna vara stor humor eller det definitiva slutet för all framtida röstpoäng öster om Karelen. Eller ännu värre - kulturpolitisk katastrof. Jag tycker att det är genialt.

Härliga helg

En ganska bra vecka trots allt. Från Kiruna till Umeå arbetar nu 58 norrlänningar i ett helt nytt system. Inte smärtfritt på något sätt men ändå under kontroll. Jag har också avverkat konsulter på löpande band, men i ett helt annat sammanhang. Nu är jag nöjd.

Och så har vi förstås också mina kära fransmän. Jag vet inte om det är en försvarsmekanism men jag har skaffat mig en vana att alltid ”döpa om” dem internt. Exempelvis så går storchefen Olivier under namnet Oliven, österrikaren Wolfgang kallar vi Våfflan. Vidare har vi Konjaken, Laxen och Storpappa. De blir lite mindre skrämmande då.

En fransman med efternamnet Beaufils, Bofinken internt, har jag lite extra svårt för. Vi är inte riktigt kompatibla. Jag förstår inte alltid vad han vill få fram. Och ibland vill jag inte förstå. Dessutom bryter han så fruktansvärt franskt i sin engelska. Han säger ploblem. Och han säger det ofta för det är mycket problem just nu.

Hank, the ploblem is... Jag kan inte hålla mig, försöker kväva skrattet, kan inte tänka på något annat. Kan inte koncentrera mig på vad problemet egentligen är. Vi förstår inte varandra. Det är som om en av oss inte lyssnar. Men denna vecka har det mesta gått min väg. Nu blir det en fredagswhisky - MacLeod´s

Trevlig helg.

Alla hjärtans dag

Snart är det alla hjärtans dag. Det är på lördag den 14 februari. Idag är det tisdag och barnen har redan börjat börjat påminna alla om att på lördag är det alla hjärtans dag. Då ska man vara snäll. Man ska vara snäll hela veckan faktiskt. Man får inte retas på hela veckan. Man ska t o m vara extra snäll. Det är någon form av snällvecka i skolan.

På alla hjärtans dag ska man också ge presenter till de man tycker om. Man tycker naturligtvis om sin fru. Hon får som vanligt sockrade gelehjärtan. Enligt barnen så tycker man tydligen om dem också. Och då ska man ge presenter.

Innan veckan är slut fruktar jag att det kommer ha blivit julafton av alla hjärtans dag. Om någon gör en ljusstake med 7 hjärtformade röda ljus och dekorerar allt med guldigt julgranspynt och hävdar att man ska tända ett ljus varje dag fram till lördag - då emigrerar jag till Japan.

I japan är sedvänjan att flickorna ger choklad till pojkarna, sk "pliktchoklad". Pliktchoklad. Ett bra ord som säger allt.

Rolf Pihlman

Ikväll var favoriten Alcazar. Men även det stora hatobjektet Caroline af Ugglas fick sympatier då tonårskompisen från Skärholmen kommenterade "aha, det är på driv". Det finns ingen annan som Caroline af Ugglas. Det ska hon ha en eloge för.

Bäst av alla ikväll var musikmogulen Rolf Pihlman.

Tävling!

Bli den tiotusende besökaren och vinn en trisslott!