I tisdags tog vi en after work. Med det gamla gardet från bättre tider. Vi startade kvällen med att skjuta ett skott med alla vapen som de hade på
the target. Något som jag kan rekommendera. Det är ett trevlig ställe med trevlig personal. Jag hade också en liten baktanke med det hela och det var att jag skulle få skjuta en bättre serie än vad
frugan gjorde när hon var där. Jag sköt inte bara en bättre serie. Jag sköt en fantastiskt bra serie. Och var därmed ekiperad med en måltavla a 1x1,5 meter i fickan resten av kvällen. Så långt allt väl.
Sen var det releasefest för
Asha Ali på
Södra Bar och Kök med Stockholms mest fantastiska restaurangutsikt (efter Gondolen kanske). Här skulle vi äta och här började det också gå illa. Drinkar i baren. Drinkar innan maten. En vinlista som var skräp. Hälften av vinerna fanns inte ens. En rookie till servitris som på allvar frågade om vi ville ha in förrätterna först och varmrätten sen eller alltihop på en gång! En servitris som serverade det röda vinet till räkcocktailen! Som kompensation fick vi en flaska vin gratis. Fem vinare senare, en geting och whisky var vi i sån fin form att vi skulle vidare ner till Götgatsbacken. Någonstans där, mellan Mosebacke och Götgatan, ramlar jag av oförklarliga skäl ner i en portuppgång.
Kvällen avslutas med kaffe och konjak på Grand klockan två som sig bör men denna gång med ett inte alltför respektabelt och ganska slitet gäng där någon fick (läs: var tvungen) nöja sig med bara kaffe.
Men det var en fantastiskt roligt kväll och även om jag nu två dagar senare har ett gigantiskt blåmärke över ryggen, en ömmande höft och en krossad armbåge (det är den inte men jag gillar att överdriva) och precis har börjat nyktra till så måste jag ändå säga att ibland är det värt det dagen efter också.
Nu ska jag bara bestämma om jag ska sätta upp frugans och min måltavla på väggen i trappan ned till källaren eller om de ska få sitta i vardagsrummet istället för Ulla-Britt Hanssons gamla tavla.