Roast på Berns

Just nu kollar jag Roast på Berns, på tv. Ett underbart program där man får skratta så där skönt, så att magmusklerna knyter sig. Igen, igen och igen. Jag har skrivit om det tidigare. Jag har rätt och hela svenska folket har fel. Som vanligt.

After Work

I tisdags tog vi en after work. Med det gamla gardet från bättre tider. Vi startade kvällen med att skjuta ett skott med alla vapen som de hade på the target. Något som jag kan rekommendera. Det är ett trevlig ställe med trevlig personal. Jag hade också en liten baktanke med det hela och det var att jag skulle få skjuta en bättre serie än vad frugan gjorde när hon var där. Jag sköt inte bara en bättre serie. Jag sköt en fantastiskt bra serie. Och var därmed ekiperad med en måltavla a 1x1,5 meter i fickan resten av kvällen. Så långt allt väl.

Sen var det releasefest för Asha Ali på Södra Bar och Kök med Stockholms mest fantastiska restaurangutsikt (efter Gondolen kanske). Här skulle vi äta och här började det också gå illa. Drinkar i baren. Drinkar innan maten. En vinlista som var skräp. Hälften av vinerna fanns inte ens. En rookie till servitris som på allvar frågade om vi ville ha in förrätterna först och varmrätten sen eller alltihop på en gång! En servitris som serverade det röda vinet till räkcocktailen! Som kompensation fick vi en flaska vin gratis. Fem vinare senare, en geting och whisky var vi i sån fin form att vi skulle vidare ner till Götgatsbacken. Någonstans där, mellan Mosebacke och Götgatan, ramlar jag av oförklarliga skäl ner i en portuppgång.

Kvällen avslutas med kaffe och konjak på Grand klockan två som sig bör men denna gång med ett inte alltför respektabelt och ganska slitet gäng där någon fick (läs: var tvungen) nöja sig med bara kaffe.

Men det var en fantastiskt roligt kväll och även om jag nu två dagar senare har ett gigantiskt blåmärke över ryggen, en ömmande höft och en krossad armbåge (det är den inte men jag gillar att överdriva) och precis har börjat nyktra till så måste jag ändå säga att ibland är det värt det dagen efter också.

Nu ska jag bara bestämma om jag ska sätta upp frugans och min måltavla på väggen i trappan ned till källaren eller om de ska få sitta i vardagsrummet istället för Ulla-Britt Hanssons gamla tavla.

Whiskymässan i Nacka Strand

I helgen var det whiskymässa i Nacka Strand. Som vanligt blir man i sin iver att prova så många sorter som möjligt också ganska snart rejält berusad. Det blir alla andra också. Tusentals halvfulla personer som dricker öl, whisky, rom och tequila, äter vildsvin och röker cigarr. Och svettas. Det är som en lördagkväll på Grand Garbo i Sumpan på den tid det begav sig. Under dessa ultimata förhållanden smakades det en Ardbeg single cask 1976 framemot småtimmarna. Ca 7000.- flaskan. Det var det verkligen värt(!).

Articuno ger en målande beskrivning här, här, här och här.

Berit spammar... och jag med

Den alldeles utmärkta bloggaren och Saltsjöbadenkändisen Berit Bryhnja, alias Kletskiten, och hennes hang-around Fasching, tillika a-very-soon-to-be-very-famous bloggare med hundratals besökare, kanske tusentals besökare inom kort, valde att under veckan ägna en en timme åt att spamma min blogg. Under täckmanteln att det var någon slags intervention.

Tyvärr kunde jag inte delta då jag var fullt upptagen med att hänga på Mafia Wars communities och facebook grupper för att bygga upp mitt nätverk av hämdlystna maffiosos.

Men det är naturligtvis hedrande och jag vill därför gärna spamma tillbaka. Är ni också på spamhumör? Då så. Let´s go spamming!

Revenge

För ganska exakt en vecka sedan startade jag min alldeles egna maffiamob i Mafia Wars på Facebook. Jag har gjort allt ifrån att spöat upp en konkurrerande gangster, kapat långtradare och fixat det irlänska gängets lokala hårding till att bränna ned en hyresrätt, rånat centralbanken, slagit ner yakuzan och plundrat polisens lager för beslagtaget gods. Jag har skött mina uppgifter som den helyllegangster jag är även om det här och var har krävts sina offer.

Men i den här gangstervärlden finns det andra gangsters. Gangsters som liksom jag kapitaliserar på andras tillgångar. Gangsters med stora egon som huxflux kommer och slår ned en och tar alla ens pengar. Detta händer oftast nattetid då man oskyldigt ligger och sover. Det är då ilskan slår till. Det är då man tänker hämnd. Det är då man letar upp detta skurkaktiga gangsterego för att ge igen, för att allt som oftast bara kunna konstatera att man åker på stryk än en gång och förlorar ännu mer pengar. Det är då dessa skitgangsters hamnar på min hatlista.

Men det är slut med det nu. Jag har rekryterat en ny maffiamob. Jag har rekryterat John Locke. Titta noga på bilden ovan i mitten. Där ser ni John Locke, numera toppsoldat i Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew. Förstår ni vad detta innebär. Nu ska jag hämnas och sen kommer jag att kunna sova lugnt på nätterna igen.

Min hatlista:
Don Fadhel corleoni
Siddhartha
Don Ryan
Don Hammad
Don McCaffrey
Don Santo
Fat Tony
Don Peterson

Ps. Det här är är på intet sätt beroendeframkallande. Det har ni säkert redan förstått. Ds.

I want you for Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew

Jag vet inte vad som tagit åt mig. Jag hjälpte en kompis i morse att köra en gammal säng till tippen och han sa åt mig att gå med i Mafia Wars på Facebook för han behövde skicka några grejer fram och tillbaka. Sen dess har jag suttit här framför datorn och rånat hallickar och spöat upp konkurrerande gangsters. Jag har slagits med intet ont anande barn, kvinnor och hjälplösa män över hela jordklotet med mitt nybildade maffiagäng - Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew.

Min kompis har utfört 294 stötar och vunnit 183 slagsmål. Han är min "bagman". Jag har en bloggkompis som har utfört 4344 stötar och vunnit 5824 slagsmål. Han har jag på ett snyggt sätt promotat till "mastermind" i mitt gäng. Den mest erfarne av alla är El Cacique Principal med 1076376 stötar och 1070998 vunna slagsmål samt tiotusentals dödslistemord och mulade mafiosos. Han är inte min kompis.

Jag vet som sagt inte vad som tagit åt mig!

Hustruns 40-års skjut

Ibland är jag oförskämd nog att utmana hustrun om vad hon har för personliga drömmar, vad hon skulle vilja göra om hon fick bestämma helt själv, vad hon är intresserad av att pricka av från listan "att göra innan man dör". Svaret skulle kunna bli att klättra i Himalaya, åka transibiriska järnvägen, hoppa fallskärm, lära sig karate eller att memorera hundra decimaler i talet pi.

Fram till i våras har jag inte fått något svar alls. Men då utbrast hon plötsligt -Jag vill skjuta med pistol! I veckan fyllde hon 40.

R8 Spider

Jag har haft en liten dröm om att en gång få äga en Audi tt. Den har stått sig ganska ohotad genom åren mot alla andra tuffa och snygga bilar som ändå inte blir lika sköna som en tt. Vilket har varit bra för mig och min dröm. En Audi tt är snygg som en sportbil men är egentligen ingen riktig sportbil. Vilket framför allt märks på prislappen. En Audi tt är överkomlig. Att äga en Audi tt är en realistisk dröm.

Men nu börjar det bli jobbigt. Audi släpper nu R8 Spider med tygcabriolet. 0-100 km/t på 3.6 sek med en V10 på 525 hk. Jag är lamslagen. Jag är hänförd. Jag är förälskad. Finns den i annan färg än bajsbrunt är det min nya drömbil. Det blir en dröm på riktigt för den kommer jag aldrig ha råd att köpa.

200 km/t

Idag var jag på resa västerut i Sverige. Jag var ute i god tid för att inte missa mötet någonstans i Karlskogatrakten. Det är jag på nåt sätt, alltid med ett par tre extra minuter till godo. Och det funkar nästan alltid. Jag kommer i tid. Idag hamnade jag bakom världens bredaste traktor med världens mest bekymmerslösa bonde som körde långsamt, långsamt på den enfiliga vägsträckan med längre och längre köer som följd. Där satt jag i en närmast stillastående bil och kände hur mina två-tre minuter plus förvandlades till en sisådär 27 minuter minus.

När traktorn till slut svängde av så fick det gå betydligt fortare. Jag kom i tid. Som alltid.

Been there, done that!

Tänk så här. Firmafest på fredagen. En sån där skön firmafest som är lite för blöt och håller på lite för länge. Där omdömet sviker en aning. Sen en kräftskiva dagens efter. En sån där skön kräftskiva som startar med minst sju-åtta whisky innan man dukat upp de smålänska kräftorna på bordet. Och till det snaps. En sån där kräftskiva som avslutas med en halvdeciliter sprit sekunden innan man ska gå till sängs. Tänk vidare en morgon med bakfyllan från helvetet. Där man på allvar inte vågar sätta sig i bilen förrän framåt elva och sen köra in till stan med öppna fönster för hålla tillbaka de värsta kräkreflexerna.

Tänk er därefter 6 timmar på Gröna Lund tillsammans med 10.000-tals skrikande barn som springer fram och tillbaka, som om de vore en ologisk ström av dödliga småkryp vars enda uppgift är att kunna fälla sitt byte till marken för att sedan avsluta dess lidande. Där den enda som kan stoppa all rörelse är en fiolspelande hob. Kan ni tänka er det? Been there, done that!

God bless Electrolux

I vår familj älskar vi kaffe. Så till den milda grad att vi tapetserat hela köket med en tapet föreställande *konstpaus* kaffe. När vi äter frukost möter blicken arabica, robusta etc. Samma sak när vi äter lunch, middag eller rotar efter godsaker kvällstid. Vi ÄLSKAR verkligen kaffe. Nu menar jag inte espresso eller något annat nymodernt skit. Jag menar hederligt nymalet bryggkaffe. Och ska man få nymalet hederligt bryggkaffe så måste man handgripligen mala bönorna och sedan förflytta dem till bryggaren med filter. Alternativt tar man allt man äger och har för att finansiera en kaffemaskin som också gör espresso, cappucino och allt det där andra som inte var så särskilt viktigt. Och samtidigt med det beslutet kastar man också ut spis alternativt kyl för att få plats med den nya kaffemaskinen i köket.

Eller så tackar man gud för att han hörsammat våra bönor *ler* och köper en Electrolux Coffe maker EKAM 200 som brygger kolfiltrerat nymalet bryggkaffe precis som vi vill ha det. Med timerfunktion så att vi kan vakna till doften av nybryggt kaffe varje morgon i vårt överdrivet kaffeinspirerade kök.

Nu skulle vi aldrig våga göra detta utan att först ha läst Faschings goda vitsord för Electrolux produkter. Såja, där kom den. Länken alltså. För som ni förstår är baktanken med hela det här inlägget att få göra en länk till Faschings numera enormt populära blogg och på så sätt få en liten skvätt av besökarna att rinna över hit. Men vi har köpt en ny kaffebryggare. Det är också sant.

Jag är absolut inte någon sån där whiskytönt, alls...

Jag vill inte heller skryta men... Ja, ni har hört det förut här, här och här. Sofistikerat. Stilsäkert. Njutbart. Manligt. Och stundtals drygt. Kvarteret Skatan gör det här riktigt bra.

Johan Glans är en av mina absoluta favoriter. Han är dessutom väldigt lik en som jag känner. Som därmed har möjlighet att få en lite extra skjuts på roligheterna, lite extra Glanshumor kan man säga. Själv ser jag ut som Henrik Dorsin. Det är verkligen inget att skratta åt.

Inspirationen till detta inlägg kommer från B.Bryhnja i vars inlägg det insinueras och nämns namn som naturligtvis inte har något med verkligheten att göra.

Ordtorka

Det händer inte mycket på den här bloggen just nu. Jag har ordtorka och svårt att få fram något vettigt att skriva. Stopp. Nu kanske ni tänker att det har väl aldrig skrivits något vettigt på den här bloggen. Sant.

Ord är ibland svårt. Inte orden i sig men hur de tolkas. Vilket påminner mig om en facebookkonversation från i våras då jag hookade upp med en före detta pojkvän till min frus gamla chef (senare tillika min vän ska jag väl också skriva). Jag visste att han hade flyttat från stan och av hans statusrad kunde jag snabbt dra slutsatsen att han flyttat till någon gård någonstans, skötandes sina kreatur. Med tunnland efter tunnland där rådjuren springer fritt. Han hade skrivit något i stil med: Tittar på rådjur och ska snart gå och hämta in djuren.

den 7 mars kl. 14:55 · Jan Johannesson - Hej kompis!
den 7 mars kl. 16:15 · Hans Karlsson - Hallå, det var länge sedan. Har du flyttat till landet? Tar in djuren, tittar på rådjur. Låter härligt.
den 7 mars kl. 16:21 · Jan Johannesson - Jodu, visst bos det på landet, men det enda djur vi har är katten. Jag syftade på att jag skulle hämta min kära barn hos dagmamman. Men det är sant att tre rädjur passerade nedanför mitt fönster. Hur är det själv?

Hur det är med mig? Jorå, jag är en idiot som vanligt.

Att folk har tid är det ingen tvekan om

Idag har jag haft en besökare från Norsborg som sökte på "modeblogg" och hamnade här kl 09:55. Därefter har hon (jag förutsätter att det måste vara en hon som gör något så urbota dumt) klickat på länk efter länk och sedan via en ny googlesökning hamnat på samma inlägg igen för att återigen klicka sig vidare via länkarna. Detta har upprepats 5 (fem!!!) gånger. Mellan 09:55 och 11:27 har alltså denna människa från Norsborg googlesökt till samma inlägg för att klicka på samma länkar om och om igen. Och så säger man att folk har för mycket att göra nuförtiden!

Book-tag

Kamrat Eva-Lotta lever i villfarelsen att jag läser böcker och har addat mig i en book-tag på facebook. På 15 minuter ska man notera de 15 böcker som har förändrat ens liv och som man alltid kommer att minnas. Nu är ju inte mitt minne det bästa och jag kan inte på rak hand säga om jag överhuvudtaget läst 15 böcker. Påbörjat kanske, men läst klart? Tveksamt.

Men nu gillar jag ju Eva-Lotta, så trots hennes dåliga personkännedom kommer här de böcker jag kan komma på. 15 böcker som jag kan komma ihåg snarare än som satt djupa spår.

Den hemliga historien (1) - Donna Tartt
Moment 22 (2), Se bilden (3) - Joseph Heller
Garp och hans värld (4) - John Irving
Mässingsmannen (5), Gökmannen (6), Den galopperande svensken (7), Den store Blondino (8) - Sture Dahlström (och de flesta andra tokiga, tragiska och stundtals helt fantastiska böcker av samma man)
Go ask Alice (9) – Anonymus (tvingades läsa den på engelskan i högstadiet. Den enda bokuppgift som genomfördes utan inre plågor. Jmfr med Det går an – Almqvist, vars sömnpillereffekt gjorde att den uppgiften aldrig blev godkänd)
Wir Kinder vom Bahnhof Zoo / Christiane F. (10) - Kai Hermann och Horst Rieck
Vitnos (11) – Marie Lousie Rudolfsson (älskade när den lästes för mig som barn. Läser den själv för mina barn. Inte riktigt lika bra längre)
Coq Rouge (12), Fiendens Fiende (13), Vägen till Jerusalem (14) – Jan Guillou (och alla de andra Hamilton- och Arnböckerna. Jag har läst dem alla, fängslande som att se på film, spännande film)
Predikanten (15) – Camilla Läckberg (som är min pågående semesterbok)

Vad läser ni?

Edit: Vitnos träffar brunöga är en av böckerna i min book-tag. Och jag ser nu att titeln, när man är vuxen, är galet roligt. Som Killinggängets sketch med Astrids Lindgrens olämpliga boktitlar - "Bajs-Emil i Lönneberga" ect. Hahaha.