Manihank

I allt det hemska

2010-01-23T13:40:00.001+01:00

Om ni minns hade den här bloggens början ett tydligt inslag av 40-årskris. För ett år sen ritade jag snoppar i snön. Det gör jag inte längre. För ett år sen hade jag grov ångest över att livet rusade förbi, att vuxenlivet faktiskt inte handlade om något annat än att följa med. Följa den väg som man redan stakat ut. Följa rollen som make, förälder och familjeförsörjare. Och sakta tappa bort sig själv. Då bestämde jag mig för en förändring.

Det hela handlar om tid. Tid för att välja. Tid att använda. Om att äga sin tid. Jag har gott om tid men är oftast helt oförmögen att använda den rätt. Ofta blir det måsten, andras förväntningar som prioriteras, hellre än att själv styra sina val. Och ett visst mått av bekvämlighet. Men den tid jag försummar är väldigt svår att ta igen.

Det som blev allra mest försummat var familjen, barnen och jag själv. Orken fanns inte att vara där. På riktigt. På det sätt som jag skulle vilja. Så som jag själv fick ha med mina föräldrar. Nu tror jag inte att barnen såg det på samma sätt. När jag kom hem sent på kvällarna, eller efter en resa, så släppte barnen det som de just nu höll på med för att komma springande och möta mig i hallen med –Pappa! och sen massor med kramar. Det värmde varje gång, men samtidigt insåg jag att något var fel. Det var inte en sådan pappa jag ville vara.

Jag bestämde mig för att ha tid. Att vara där. Att ge barnen en kram när de behövde det. Inte två dagar senare.

Och nu så händer detta. Våra vänner mister sin 14-åriga son i en olycka. Vi mister en brorson, barnen mister en kusin, igen. Det är inte en tragedi som händer någon annan. Det händer här och nu. Det händer en familj som vi tycker mycket om. Det händer oss. Och allt är fruktansvärt.

Tårarna rinner okontrollerat för det helt overkliga. Bara tanken på vad de ska gå igenom får mig att gråta flodvågor, för att det är så hemskt och för att det är så svårt att förstå.

Mitt i allt detta ser vi en familj med en obeskrivlig styrka. Fyra individer som tillsammans har bestämt sig för att klara sig igenom denna sorg, tillsammans. Med en beundransvärd klarsynthet. De gör allting rätt. Om det nu finns något rätt sätt. De tar emot hjälpen som finns, pratar mycket - med varandra och med andra (både vänner och proffs). De skriver. Men det betyder också att de kommer att klara det. Även om det är en lång, lång väg tillbaka.

Man vill hjälpa till. Man vill ge dem energi att klara sig igenom allt det hemska. Nu, om en vecka, en månad och nästa år. Så länge det behövs. Livet kommer att se annorlunda ut, men det tar inte slut. Kan de klara det, och det kan de, då kan också vi klara det och finnas där som stöd.

Jag hade redan bestämt mig. Jag vill kunna krama mina barn varje morgon när de vaknar och varje kväll när de ska sova. Det kommer jag att göra. Inte för barnen skull utan för min egen. Hårt och länge. Nu ännu mer övertygad än tidigare. Smärtsamt medveten om att ingenting kan tas för givet.

Nu lever vi i nuet. Varje dag räknas. Och här finns oändligt med kramar. De kommer aldrig att ta slut.

Se upp för backen

2009-12-21T20:09:00.004+01:00

Idag har vi åkt pulka i backen. Idag har jag hört väldigt många -Se upp för backen! Se upp för backen. Det är ganska komiskt.

Julkort

2009-11-28T15:35:00.002+01:00

Släkt och vänner, förbered er på att det blir hemmagjorda julkort i år. Leverans någon gång innan eller efter jul.

Rädda julen

2009-11-23T21:14:00.002+01:00

Nu tycker jag att vi ser till att rädda kvar Mjuktoffe i Aladdinasken. Okej.

Igår

2009-11-22T14:46:00.001+01:00

Tant Faschings Cheesecake

2009-11-20T20:45:00.002+01:00

Receptet hittar ni här.

Okejrå!

2009-11-13T22:31:00.004+01:00

Bloggtorkan fortsätter. Men nu har det hänt, att den Berit Bryhnja jag känner bytt skepnad. Nu känner jag ju inte Berit Bryhnja på riktigt, men den bild jag har av henne är en lurvig, liten, trevlig typ som ofta får celebert besök som hon på det mest ödmjuka sätt välkomnar och visar runt i det lite finare, lite bättre Saltsjöbaden. En Berit som skriver med små bokstäver. Men inte nu längre. Nu skriker hon i text. Hon skriver med stora bokstäver att hon kräver nya blogginlägg. Och kräver Berit a.k.a Kletskiten någonting så ska hon självklart få det (gud vete vad som händer annars). Men det blir krystat. Det kan inte bli något annat just nu. Håll tillgodo:

Jag fick en alldeles legitim och berättigad fråga i en kommentar här på bloggen. Frågan löd - Är du HELT dum i huvudet? Låt mig därför försöka besvara den.

(och nu tänker jag högt i text för att försöka komma fram till ett vettigt svar)

Jag lämnar ett välbetalt jobb med trevliga förmåner med det enda skälet att jag är så ”fucked-up-tired” på att behöva jobba så mycket.

Jag tackar nej till ett lika välbetalt jobb där jag inte behöver jobba lika mycket för att jag nu är helt inställd på att jag behöver förändring. Stor förändring där jag som en liten barnunge på allvar tror att jag kan välja det själv (och fortfarande tror att det är precis så det går till).

Jag använder min nyvunna tid för kreativt tänkande och rum för kontemplationer till att spela Mafia Wars. Ett idiotiskt beroendeframkallande idiotspel (precis så idiotiskt är det) på Facebook. Samma Facebook som jag ett år tidigare lovade mig själv att aldrig använda.

Jag kör bil för fort och har till och med tagit kort när jag, just det, kört för fort. Jag har dessutom supit mig kraftigt berusat (stupfull) på sjön, utan flytväst, och badat naken i månskenet framför Drottningholms slott.

Jag har en inneboende dragningskraft mot allt vad krims-krams heter. Till jul vill jag klä hela huset i ljusslingor, med en skorsten som blinkar i olika färger och ett koppel av renar med en släde där tomten sitter och vinkar till förbipasserande (naturligtvis lysande så den syns riktigt bra, kanske också blinkande). Det ska vara sjungande granar, tomtar och troll (nej förresten, inga troll), luciatåg och lilla Jesusbarnet. Nej förresten, inga Jesusbarn eller vise män heller för den delen, ett får på sin höjd, om det kan lysa eller låta.

(jag tror det räcker där)

Jag tror att svaret på frågan helt enkelt är JA.

Roast på Berns

2009-10-12T22:09:00.004+02:00

Just nu kollar jag Roast på Berns, på tv. Ett underbart program där man får skratta så där skönt, så att magmusklerna knyter sig. Igen, igen och igen. Jag har skrivit om det tidigare. Jag har rätt och hela svenska folket har fel. Som vanligt.

Allt gick bra

2009-10-11T20:43:00.003+02:00

Jo, allt gick bra igår om ni undrar. Dottern är nu 18+ och huset står kvar. Med det avklarat kan vi istället kosta på oss att skoja till det lite på farfars bekostnad. På bilden ovan ser ni dottern med hans present i handen. En mycket uppskattad present men dottern heter Saga.

Dottern fyller 18 år

2009-10-10T19:18:00.017+02:00

Inte nog med att man är inne i en existensiell kris i och med att man fyllt 40. Idag fyller dottern 18 år. 18 år och självständig. Vill hon pierca tungan så gör hon det. Vill hon tatuera in äckliga kinesiska tecken över hela kroppen så gör hon det. Låt gå för det. Bara hon inte skaffar barn som 18-åring. Jag är inte redo att bli morfar. Ännu.

Men man ska inte göra det svårare för sig än vad det är. Det är bara att låtsas att hon fortfarande är fyra. Det är inga större problem. Vi firar med sång, tårta och paket på sängen som vanligt.

Därefter laddar vi upp med paket och tårta på riktigt som sig brukligt enligt familjetraditionen.

Så långt allt väl. Sen kommer gästerna och när man fyller 18 så får man skåla i champagne.

Och av släkt och vänner får man massor med pengar och fint inslagna presenter.

Sen får man ännu fler pengar och presenter och bakistabletter. Sånt som man behöver när man fyllt 18, inte förr. Men va fan är det där? Till vänster om bakistabletterna. Det här känns inte helt ok. Är det bara jag :o)

På kvällen fortsätter födelsedagskalaset och då får inte vi vuxna vara med. Av någon okänd anledning. Jag är inte säker på att frugan riktigt uppfattat detta för hon är i full gång med att blanda drinkar till kvällen. Det är nu det finns risk att saker och ting börjar gå snett. Men det får jag, och därmed ni, veta först i morgon.

Äntligen!

2009-10-08T21:41:00.007+02:00

Frugan ska gå och kolla upp synen. Hon ska helt enkelt skaffa sig glasögon. Äntligen.

After Work

2009-10-01T21:21:00.003+02:00

I tisdags tog vi en after work. Med det gamla gardet från bättre tider. Vi startade kvällen med att skjuta ett skott med alla vapen som de hade på the target. Något som jag kan rekommendera. Det är ett trevlig ställe med trevlig personal. Jag hade också en liten baktanke med det hela och det var att jag skulle få skjuta en bättre serie än vad frugan gjorde när hon var där. Jag sköt inte bara en bättre serie. Jag sköt en fantastiskt bra serie. Och var därmed ekiperad med en måltavla a 1x1,5 meter i fickan resten av kvällen. Så långt allt väl.

Sen var det releasefest för Asha Ali på Södra Bar och Kök med Stockholms mest fantastiska restaurangutsikt (efter Gondolen kanske). Här skulle vi äta och här började det också gå illa. Drinkar i baren. Drinkar innan maten. En vinlista som var skräp. Hälften av vinerna fanns inte ens. En rookie till servitris som på allvar frågade om vi ville ha in förrätterna först och varmrätten sen eller alltihop på en gång! En servitris som serverade det röda vinet till räkcocktailen! Som kompensation fick vi en flaska vin gratis. Fem vinare senare, en geting och whisky var vi i sån fin form att vi skulle vidare ner till Götgatsbacken. Någonstans där, mellan Mosebacke och Götgatan, ramlar jag av oförklarliga skäl ner i en portuppgång.

Kvällen avslutas med kaffe och konjak på Grand klockan två som sig bör men denna gång med ett inte alltför respektabelt och ganska slitet gäng där någon fick (läs: var tvungen) nöja sig med bara kaffe.

Men det var en fantastiskt roligt kväll och även om jag nu två dagar senare har ett gigantiskt blåmärke över ryggen, en ömmande höft och en krossad armbåge (det är den inte men jag gillar att överdriva) och precis har börjat nyktra till så måste jag ändå säga att ibland är det värt det dagen efter också.

Nu ska jag bara bestämma om jag ska sätta upp frugans och min måltavla på väggen i trappan ned till källaren eller om de ska få sitta i vardagsrummet istället för Ulla-Britt Hanssons gamla tavla.

Whiskymässan i Nacka Strand

2009-09-28T19:19:00.004+02:00

I helgen var det whiskymässa i Nacka Strand. Som vanligt blir man i sin iver att prova så många sorter som möjligt också ganska snart rejält berusad. Det blir alla andra också. Tusentals halvfulla personer som dricker öl, whisky, rom och tequila, äter vildsvin och röker cigarr. Och svettas. Det är som en lördagkväll på Grand Garbo i Sumpan på den tid det begav sig. Under dessa ultimata förhållanden smakades det en Ardbeg single cask 1976 framemot småtimmarna. Ca 7000.- flaskan. Det var det verkligen värt(!).

Articuno ger en målande beskrivning här, här, här och här.

Berit spammar... och jag med

2009-09-24T23:28:00.005+02:00

Den alldeles utmärkta bloggaren och Saltsjöbadenkändisen Berit Bryhnja, alias Kletskiten, och hennes hang-around Fasching, tillika a-very-soon-to-be-very-famous bloggare med hundratals besökare, kanske tusentals besökare inom kort, valde att under veckan ägna en en timme åt att spamma min blogg. Under täckmanteln att det var någon slags intervention.

Tyvärr kunde jag inte delta då jag var fullt upptagen med att hänga på Mafia Wars communities och facebook grupper för att bygga upp mitt nätverk av hämdlystna maffiosos.

Men det är naturligtvis hedrande och jag vill därför gärna spamma tillbaka. Är ni också på spamhumör? Då så. Let´s go spamming!

Revenge

2009-09-19T12:16:00.013+02:00

För ganska exakt en vecka sedan startade jag min alldeles egna maffiamob i Mafia Wars på Facebook. Jag har gjort allt ifrån att spöat upp en konkurrerande gangster, kapat långtradare och fixat det irlänska gängets lokala hårding till att bränna ned en hyresrätt, rånat centralbanken, slagit ner yakuzan och plundrat polisens lager för beslagtaget gods. Jag har skött mina uppgifter som den helyllegangster jag är även om det här och var har krävts sina offer.

Men i den här gangstervärlden finns det andra gangsters. Gangsters som liksom jag kapitaliserar på andras tillgångar. Gangsters med stora egon som huxflux kommer och slår ned en och tar alla ens pengar. Detta händer oftast nattetid då man oskyldigt ligger och sover. Det är då ilskan slår till. Det är då man tänker hämnd. Det är då man letar upp detta skurkaktiga gangsterego för att ge igen, för att allt som oftast bara kunna konstatera att man åker på stryk än en gång och förlorar ännu mer pengar. Det är då dessa skitgangsters hamnar på min hatlista.

Men det är slut med det nu. Jag har rekryterat en ny maffiamob. Jag har rekryterat John Locke. Titta noga på bilden ovan i mitten. Där ser ni John Locke, numera toppsoldat i Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew. Förstår ni vad detta innebär. Nu ska jag hämnas och sen kommer jag att kunna sova lugnt på nätterna igen.

Min hatlista:
~~Don Fadhel corleoni~~
~~Siddhartha~~
Don Ryan
~~Don Hammad~~
~~Don McCaffrey~~
Don Santo
Fat Tony
~~Don Peterson~~

Ps. Det här är är på intet sätt beroendeframkallande. Det har ni säkert redan förstått. Ds.

I want you for Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew

2009-09-13T15:51:00.014+02:00

Jag vet inte vad som tagit åt mig. Jag hjälpte en kompis i morse att köra en gammal säng till tippen och han sa åt mig att gå med i Mafia Wars på Facebook för han behövde skicka några grejer fram och tillbaka. Sen dess har jag suttit här framför datorn och rånat hallickar och spöat upp konkurrerande gangsters. Jag har slagits med intet ont anande barn, kvinnor och hjälplösa män över hela jordklotet med mitt nybildade maffiagäng - Hank "Greasy Thumb" Capone mafia crew.

Min kompis har utfört 294 stötar och vunnit 183 slagsmål. Han är min "bagman". Jag har en bloggkompis som har utfört 4344 stötar och vunnit 5824 slagsmål. Han har jag på ett snyggt sätt promotat till "mastermind" i mitt gäng. Den mest erfarne av alla är El Cacique Principal med 1076376 stötar och 1070998 vunna slagsmål samt tiotusentals dödslistemord och mulade mafiosos. Han är inte min kompis.

Jag vet som sagt inte vad som tagit åt mig!

Hustruns 40-års skjut

2009-09-12T20:28:00.003+02:00

Ibland är jag oförskämd nog att utmana hustrun om vad hon har för personliga drömmar, vad hon skulle vilja göra om hon fick bestämma helt själv, vad hon är intresserad av att pricka av från listan "att göra innan man dör". Svaret skulle kunna bli att klättra i Himalaya, åka transibiriska järnvägen, hoppa fallskärm, lära sig karate eller att memorera hundra decimaler i talet pi.

Fram till i våras har jag inte fått något svar alls. Men då utbrast hon plötsligt -Jag vill skjuta med pistol! I veckan fyllde hon 40.

R8 Spider

2009-09-12T14:40:00.005+02:00

Jag har haft en liten dröm om att en gång få äga en Audi tt. Den har stått sig ganska ohotad genom åren mot alla andra tuffa och snygga bilar som ändå inte blir lika sköna som en tt. Vilket har varit bra för mig och min dröm. En Audi tt är snygg som en sportbil men är egentligen ingen riktig sportbil. Vilket framför allt märks på prislappen. En Audi tt är överkomlig. Att äga en Audi tt är en realistisk dröm.

Men nu börjar det bli jobbigt. Audi släpper nu R8 Spider med tygcabriolet. 0-100 km/t på 3.6 sek med en V10 på 525 hk. Jag är lamslagen. Jag är hänförd. Jag är förälskad. Finns den i annan färg än bajsbrunt är det min nya drömbil. Det blir en dröm på riktigt för den kommer jag aldrig ha råd att köpa.

200 km/t

2009-09-11T18:02:00.005+02:00

Idag var jag på resa västerut i Sverige. Jag var ute i god tid för att inte missa mötet någonstans i Karlskogatrakten. Det är jag på nåt sätt, alltid med ett par tre extra minuter till godo. Och det funkar nästan alltid. Jag kommer i tid. Idag hamnade jag bakom världens bredaste traktor med världens mest bekymmerslösa bonde som körde långsamt, långsamt på den enfiliga vägsträckan med längre och längre köer som följd. Där satt jag i en närmast stillastående bil och kände hur mina två-tre minuter plus förvandlades till en sisådär 27 minuter minus.

När traktorn till slut svängde av så fick det gå betydligt fortare. Jag kom i tid. Som alltid.

Keyword Analysis

2009-09-04T20:37:00.008+02:00

Hur populärt är det inte att göra sig rolig på sina tillfälliga, förvirrade och högst troligt mycket besvikna läsares bekostnad? Svar: mycket. Alla stora och etablerade bloggar gör det. Berit har gjort det till en följetong. Fasching undanber sig besökare med försmak för tidelag.

Roligast är dock när han (Fasching) söker hjälp för sin 45-årskris och hamnar på sin egen blogg. Det är efter det han bestämmer sig för att träna sig i form. Nu, åtta månader senare, har han bestämt sig för det igen. Följ honom i kampen mot (för!) ett perfekt sexpack här.

Men de är inte de enda. Madisane, Ulrika Good, Emma Gray och Kurrylin har också gjort det. Det har alla skrivit om dagens sökord.

Nu undrar ni förstås vilka besökare som lockas till den här bloggen? Nähä. Inte det. Men det kan jag tala om ändå. Här handlar det mest om bröstpiercing. Och efter det här inlägget kommer det förmodligen att handla ännu mer om just bröstpiercing. Här presenterar jag nu mina 10+ sökord på bloggen.

bröstpiercing - no1 sökord. Sökord of the day, week and year.
bröllopsdagar - skulle vara mycket roligare om det var "när är vår bröllopsdag". Sådana sökningar finns faktiskt. Fråga min fru.
modeblogg - smickrande
bröstpiercing bilder - bra sökning.
bröstpiercing på tjej - bättre sökning.
"ett kallpratande helvete" - haha. Jag dör. Så rätt.
se upp för stången vilken stång - finns det verkligen folk som söker på det gamla skämtet?
bästa namnet - jorå, det hittar man säkert på en blogg.
mix max regler - här finns inget att hämta
"se upp för trappan" - ser man på.
"se upp för stången" - igen. Populärt skämt det där.
paul bocuse - respekt.
coffee maker ekam 200 - jag är naturligtvis mycket stolt att som första blogg kunna presentera Ekam 200.

Sådärja. Nu har ännu ett ämne uttömts och idetorkan fortsätter. Vad ska jag skriva om härnäst tro? Väntan är outhärdlig, förstår jag. Tills dess får ni hålla tillgodo med det enormt populära inlägget om bröstpiercing.

Been there, done that!

2009-09-02T19:08:00.001+02:00

Tänk så här. Firmafest på fredagen. En sån där skön firmafest som är lite för blöt och håller på lite för länge. Där omdömet sviker en aning. Sen en kräftskiva dagens efter. En sån där skön kräftskiva som startar med minst sju-åtta whisky innan man dukat upp de smålänska kräftorna på bordet. Och till det snaps. En sån där kräftskiva som avslutas med en halvdeciliter sprit sekunden innan man ska gå till sängs. Tänk vidare en morgon med bakfyllan från helvetet. Där man på allvar inte vågar sätta sig i bilen förrän framåt elva och sen köra in till stan med öppna fönster för hålla tillbaka de värsta kräkreflexerna.

Tänk er därefter 6 timmar på Gröna Lund tillsammans med 10.000-tals skrikande barn som springer fram och tillbaka, som om de vore en ologisk ström av dödliga småkryp vars enda uppgift är att kunna fälla sitt byte till marken för att sedan avsluta dess lidande. Där den enda som kan stoppa all rörelse är en fiolspelande hob. Kan ni tänka er det? Been there, done that!

God bless Electrolux

2009-09-01T22:07:00.005+02:00

I vår familj älskar vi kaffe. Så till den milda grad att vi tapetserat hela köket med en tapet föreställande *konstpaus* kaffe. När vi äter frukost möter blicken arabica, robusta etc. Samma sak när vi äter lunch, middag eller rotar efter godsaker kvällstid. Vi ÄLSKAR verkligen kaffe. Nu menar jag inte espresso eller något annat nymodernt skit. Jag menar hederligt nymalet bryggkaffe. Och ska man få nymalet hederligt bryggkaffe så måste man handgripligen mala bönorna och sedan förflytta dem till bryggaren med filter. Alternativt tar man allt man äger och har för att finansiera en kaffemaskin som också gör espresso, cappucino och allt det där andra som inte var så särskilt viktigt. Och samtidigt med det beslutet kastar man också ut spis alternativt kyl för att få plats med den nya kaffemaskinen i köket.

Eller så tackar man gud för att han hörsammat våra bönor *ler* och köper en Electrolux Coffe maker EKAM 200 som brygger kolfiltrerat nymalet bryggkaffe precis som vi vill ha det. Med timerfunktion så att vi kan vakna till doften av nybryggt kaffe varje morgon i vårt överdrivet kaffeinspirerade kök.

Nu skulle vi aldrig våga göra detta utan att först ha läst Faschings goda vitsord för Electrolux produkter. Såja, där kom den. Länken alltså. För som ni förstår är baktanken med hela det här inlägget att få göra en länk till Faschings numera enormt populära blogg och på så sätt få en liten skvätt av besökarna att rinna över hit. Men vi har köpt en ny kaffebryggare. Det är också sant.

Jag är absolut inte någon sån där whiskytönt, alls...

2009-09-01T19:31:00.002+02:00

Jag vill inte heller skryta men... Ja, ni har hört det förut här, här och här. Sofistikerat. Stilsäkert. Njutbart. Manligt. Och stundtals drygt. Kvarteret Skatan gör det här riktigt bra.

Johan Glans är en av mina absoluta favoriter. Han är dessutom väldigt lik en som jag känner. Som därmed har möjlighet att få en lite extra skjuts på roligheterna, lite extra Glanshumor kan man säga. Själv ser jag ut som Henrik Dorsin. Det är verkligen inget att skratta åt.

Inspirationen till detta inlägg kommer från B.Bryhnja i vars inlägg det insinueras och nämns namn som naturligtvis inte har något med verkligheten att göra.

Ordtorka

2009-08-23T18:51:00.005+02:00

Det händer inte mycket på den här bloggen just nu. Jag har ordtorka och svårt att få fram något vettigt att skriva. Stopp. Nu kanske ni tänker att det har väl aldrig skrivits något vettigt på den här bloggen. Sant.

Ord är ibland svårt. Inte orden i sig men hur de tolkas. Vilket påminner mig om en facebookkonversation från i våras då jag hookade upp med en före detta pojkvän till min frus gamla chef (senare tillika min vän ska jag väl också skriva). Jag visste att han hade flyttat från stan och av hans statusrad kunde jag snabbt dra slutsatsen att han flyttat till någon gård någonstans, skötandes sina kreatur. Med tunnland efter tunnland där rådjuren springer fritt. Han hade skrivit något i stil med: Tittar på rådjur och ska snart gå och hämta in djuren.

den 7 mars kl. 14:55 · Jan Johannesson - Hej kompis!
den 7 mars kl. 16:15 · Hans Karlsson - Hallå, det var länge sedan. Har du flyttat till landet? Tar in djuren, tittar på rådjur. Låter härligt.
den 7 mars kl. 16:21 · Jan Johannesson - Jodu, visst bos det på landet, men det enda djur vi har är katten. Jag syftade på att jag skulle hämta min kära barn hos dagmamman. Men det är sant att tre rädjur passerade nedanför mitt fönster. Hur är det själv?

Hur det är med mig? Jorå, jag är en idiot som vanligt.

Att folk har tid är det ingen tvekan om

2009-08-19T19:17:00.004+02:00

Idag har jag haft en besökare från Norsborg som sökte på "modeblogg" och hamnade här kl 09:55. Därefter har hon (jag förutsätter att det måste vara en hon som gör något så urbota dumt) klickat på länk efter länk och sedan via en ny googlesökning hamnat på samma inlägg igen för att återigen klicka sig vidare via länkarna. Detta har upprepats 5 (fem!!!) gånger. Mellan 09:55 och 11:27 har alltså denna människa från Norsborg googlesökt till samma inlägg för att klicka på samma länkar om och om igen. Och så säger man att folk har för mycket att göra nuförtiden!

Book-tag

2009-08-16T14:56:00.004+02:00

Kamrat Eva-Lotta lever i villfarelsen att jag läser böcker och har addat mig i en book-tag på facebook. På 15 minuter ska man notera de 15 böcker som har förändrat ens liv och som man alltid kommer att minnas. Nu är ju inte mitt minne det bästa och jag kan inte på rak hand säga om jag överhuvudtaget läst 15 böcker. Påbörjat kanske, men läst klart? Tveksamt.

Men nu gillar jag ju Eva-Lotta, så trots hennes dåliga personkännedom kommer här de böcker jag kan komma på. 15 böcker som jag kan komma ihåg snarare än som satt djupa spår.

Den hemliga historien (1) - Donna Tartt
Moment 22 (2), Se bilden (3) - Joseph Heller
Garp och hans värld (4) - John Irving
Mässingsmannen (5), Gökmannen (6), Den galopperande svensken (7), Den store Blondino (8) - Sture Dahlström (och de flesta andra tokiga, tragiska och stundtals helt fantastiska böcker av samma man)
Go ask Alice (9) – Anonymus (tvingades läsa den på engelskan i högstadiet. Den enda bokuppgift som genomfördes utan inre plågor. Jmfr med Det går an – Almqvist, vars sömnpillereffekt gjorde att den uppgiften aldrig blev godkänd)
Wir Kinder vom Bahnhof Zoo / Christiane F. (10) - Kai Hermann och Horst Rieck
Vitnos (11) – Marie Lousie Rudolfsson (älskade när den lästes för mig som barn. Läser den själv för mina barn. Inte riktigt lika bra längre)
Coq Rouge (12), Fiendens Fiende (13), Vägen till Jerusalem (14) – Jan Guillou (och alla de andra Hamilton- och Arnböckerna. Jag har läst dem alla, fängslande som att se på film, spännande film)
Predikanten (15) – Camilla Läckberg (som är min pågående semesterbok)

Vad läser ni?

Edit: Vitnos träffar brunöga är en av böckerna i min book-tag. Och jag ser nu att titeln, när man är vuxen, är galet roligt. Som Killinggängets sketch med Astrids Lindgrens olämpliga boktitlar - "Bajs-Emil i Lönneberga" ect. Hahaha.

Klara 5 år

2009-08-14T17:30:00.004+02:00

Idag fyller Klara år och frugan har i år lagt presentinköpsansvaret på mig och storebror E.

Modeblogg

2009-08-12T23:03:00.000+02:00

Nu ska jag ge de etablerade modebloggarna en match. Hanna Fridén, Engla, LOLITA, KENZA, Kissie, UNDERBARACLARA, Glitzy eller vilken som helst annan modeblogg kan inte säga att jag har fel när jag här trendat sommarmodet 2009.

MAN - SOMMAR - 2009

Sommarskägg: Inte bara av lathet, utan även för att det är klädsamt och snyggt, låter MANNEN naturligtvis bli att raka sig under semestern. Alternativt anlägger man en obojring.

Pike: En piketröja ska antingen bära reklam eller vara av fint märke. Detta är mycket viktigt. Utan märke som skaver mot vänster bröstvårta signalerar MANNEN stor osäkerhet och avsaknad av de mest elementära modekunskaperna.

Mage: Hållningen är en del i att sälja sig själv, som alla vet. Genom att framhäva sin må-bra-mage bär MANNEN upp sina kläder på bästa sätt. Har man inte det rätta putet används med fördelar tidningspapper eller en sjal och hamburgare, korv och öl intas tills lagom put är uppnått.

Beiga shorts: På sommaren bär MANNEN shorts. Ingenting annat. Shortsen ska vara beiga. Ingenting annat.

Sommarben: Man ska på MANNENs smalben kunna se spår av hans vilda aktiviteter. Rivsår, blåmärken, brännässelblåsor är alla välkomna detaljer. Snyggt.

Sandaler: Sandaler är ett måste, med eller utan strumpor.

När jag ändå håller på så kan jag trenda vidare att detta sommarmode även gäller för kommande decennium på samma sätt som det gällt för de decennium som redan varit. Frågor på det?

Sommarplåga

2009-08-10T22:42:00.002+02:00

Det har varit dåligt med sommarplågor a´la Markoolio, Tomas Ledin och Basshunter denna sommar. Men misströsta inte. Jag bjuder er istället på denna. Plågsamt. Sommar. Sommarplågsamt.

Vilket, i alla trivialiteter, får mig att tänka på denna kampanj. Stöd de drabbade i Bangladesh, Indien och Haiti.

Tiotusen besök: Och vinnaren är...

2009-08-07T22:10:00.003+02:00

Jag är en man av mitt ord. Och det här är min blogg. Alltså en blogg som håller vad den lovar. Här har det tidigare lovats att den tiotusende besökaren skulle vinna en trisslott.

Jag kan därför meddela att det tiotusende besöket skedde idag. Från Chicago, Illinois, en indexeringstjänst från Fastservers. Det niotusenniohundranittinioende besöket kom från ip 87.227.77.114 (Saltsjöbaden) och det tiotusenförsta besöket kom från ip 85.134.127.178 (Larsmo, Västra Finland).

Dilemma. Jag kan rimligtvis inte utse en indexeringstjänst som vinnare. Vem skulle då vara mottagare av trisslotten? Hur skulle skrapningen gå till? Och får de ta emot denna typ av mutor? Vad händer om de vinner stora pengar? Kan jag få fängelse för detta? Stora frågor som bara blir större då min trötta semesterhjärna försöker processa dem.

Men jag skulle kunna utse besökaren innan (Saltsjöbaden) eller besökaren efter (västra Finland) som vinnare. Jag skulle också kunna anse att ingen är vinnare och ge lotten till mig själv eller någon jag tycker om. Eller så utser jag både Saltsjöbaden och västra Finland som vinnare och låter dem dela på trisslotten.

Vad tycker ni?

荒木信次 video: Scotland Dream Tour

2009-08-06T17:25:00.001+02:00

Islaytrippen har blivit till en video i händerna på Shinji. Väl utrustad med både kamera och videokamera dokumenterade han Scotland dream tour. Förutom vår resa så besökte han också St Andrews. Världens bästa whisky och världens bästa golf.

Jag måste erkänna att jag fler än en gång tänkte vilken kliché (på en turistande japan) då han gång på gång filmade rakt ned i whiskyglaset med videokameran. Eller tänkte Hallå!, då han tog med torv från ett av destillerierna. Men jag förstår bättre nu. Videofilmningen var en del i en väl genomtänkt regissering av denna video och torven skulle vara till en bbq. Grillning a'la Islay. Varför tänkte inte jag på det?

Jag kan också konstatera att hans souvenirkonto var något större än mitt. Se filmen och njut.

Glad över att vara man

2009-08-05T17:27:00.002+02:00

4-åringen tog för sig på Tim Tits och med pedagogiskt utformade plastfigurer lärde hon sig allt om hur barn blir till. Inte hur de blir till egentligen utan snarare hur fostret växer i mammans mage. Och blir större, större, och större. Och sen kommer ut genom snippan. Illustrerat med en lite för pedagogisk och verklighetstrogen modell. Hon är inte längre säker på att hon vill bli en mamma. Och jag är ännu en gång väldigt glad över att vara man.

Idag är jag världens bästa pappa

2009-08-04T23:02:00.007+02:00

Idag, efter att jag läst för barnen vände sig fyraåringen mot mig och viskade - Du är världens bästa pappa, pappa. Sånt värmer naturligtvis en faders hjärta. Men jag inser också att det kan ha att göra med den gigantiska vattenrutschbana som jag nyss köpt och som idag sattes upp på den minimala gräsplätt som vi kallar trädgård. Eller att jag gjorde en smulpaj på äpplena och krusbären som de plockat från samma trädgård. Eller det faktum att de fick ta hur mycket vaniljvisp som de ville till pajen. Strunt samma. Idag har jag varit världens bästa pappa. I morgon kan jag vara mig själv igen.

Islay tour 2009 - en reseskildring

2009-08-01T12:20:00.036+02:00

Då var det dags att sammanfatta en vecka i Skottland tillsammans med svågern. En resa som vi bestämde oss för på Fagerhults marknadsdag för ett år sedan och som nu har realiserats. Skönt att inte allting man säger att man ska göra bara blir tomt prat. Den här resan har jag sett fram emot länge.

Här ger jag er min ”resedagbok” på anmodan från Anonym. Häll nu upp en dram och häng med.

Onsdag 8 juli. Naturligtvis reser vi billigt. Med Ryanair, sent på kvällen, från Skavsta. Men vi är ivriga och åker redan innan middagen med följd att vi hinner med fyra öl och en Jäger redan på flygplatsen. En bra start för att redan på flygplanet vara redo att ta den första whiskyn på vår whiskyresa. Ryanair erbjuder endast deras egna utvalda brand, i plastförpackning, från Saile&Sabga som utlovar en Highland malt. Det smakade tvål, med starkt inslag av plast. Vänner, bespara er denna erfarenhet.

Hela resan var väl planerad och det enda som kunde sabba detta var om vi försov oss och missade bussen från Wild in Scotland som skulle ta oss runt Islay i fyra dagar. Därför stod vi på George square redan 07:30 på torsdagsmorgonen redo att kliva på bussen 08:30 framför Victorian building på George square i Glasgow. Den mest hemliga Victorian building man kan tänka sig. Ingen visste var den låg. Ingen vi frågade visste inte ens vad det var. Någon pekade på stadshuset. En annan på en staty. Till slut fick vi ringa bara för att få beskedet att bussen gick 08:15 från Edinburgh. Det tar lite mer än 15 minuter att åka från Edinburgh till Glasgow. Fyra och en halv timme och några öl senare träffar vi vårt resesällskap för första gången. Tre aussies, två jänkare, två japaner och vi två som enda européer. Plus en skotte som chaufför och en tyska bosatt i Edinburgh som guide. Ett kanongäng.

Första destilleriet blev redan i Highlands, Glengoyne. Här provade vi deras 10-åriga och deras 17-åriga som de gärna vill framhäva. Deras destillering tar lite längre tid. Inte fler gånger men varje gång tar lite mer tid. En kvalitetsdetalj enlig dem. En efterkonstruktion enligt mig. Gott, men inget jag kommer att komma ihåg särskilt länge.

På väg mot färjan stannade vi vid Loch Fyne och köpte nyplockade ostron som senare avnjöts ståendes i färjelägret med citron. Handfast öppnade av vår chaufför Simon.

Redan innan vi reste hade jag bestämt mig för att inte vara en sån vekling och faktiskt försöka mig på att dricka lite ale när man ändå var i Skottland. På färjan över till Port Ellen försökte jag verkligen. Två gånger. Det var två gånger för mycket. Ale smakar skit. Det är bara att konstatera. Det smakar liksom inte riktigt färdigt. På kvällen checkade vi in i the Old Bakery på Bowmore. Deras paradlägenhet i tre våningar med allt man kan önska sig. Naturligtvis stod en Bowmore 12 och väntade på oss när vi kom.

Äntligen första Islaydestilleriet med visning och provning på Bowmore. Superproffsigt, modernt och så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig.

Vi provade deras 12-, 15- och 18-åriga. Standard 12-åring är som vanligt bra. 15-åringen var riktigt god medan 18-åringen levde nästan upp till förväntningarna. Senare provade vi också deras 12-åriga Enigma, som är lite sötare från lagring i sherryfat, som föll mig i smaken.

En liten snabblektion i whisky. För att göra whisky behövs det korn, jäst och vatten. Kornet låter man gro så att det bildas skott vars stärkelse sedan ger själva spriten. Kornet torkas på Islay genom att man bränner torv vilket ger den karaktäristiska rökigheten. Kornet mals så det bildas grist (en blandning av olika finmalet korn) som tillsammans med jäst och vatten jäser i stora mäskfat. Mäsken kokas sedan i stora kopparpannor där själva spriten tas fram. De olika destillaten blandas till ca 60% alkoholstyrka och lagras minst tre år på ekfat. Till detta en massa mystik, tradition och små, men väsentliga skillnader mellan destillerierna och de olika produkterna. Det är här det roliga börjar.

Nästa stopp var Bruichladdich. Ett destilleri att tycka om. Fortfarande självständiga med en enorm stolthet i allt de gör. Kanske det av destillerierna som vi besökte som var mest innovativa och med en imponerande produktbredd.

Vi provade såklart deras standard 10-åriga Laddie men de var väldigt frikostiga med att låta oss smaka brett ur deras sortiment. Jag gillade deras 15-åriga som sista året lagrats i vinfat från Sauternes. Vi provade också Octomore. Det rökigaste som finns just nu. Jag jämförde med Ardbegs Supernova och fick ett störtskönt svar från damen bakom provdisken. Om Arbeg gör en 100 ppm så gör vi 140, om Arbeg gör 200 så gör vi 240. Det är stolt konkurrenstänkande det. Den 5-åriga Octomore hade släppts två dagar tidigare. 5 pallar med 15000 flaskor. När vi var där fanns det en pall kvar. Nu finns en flaska i mitt whiskyskåp. Lyckliga jag.

Innan vi åkte vidare till Kilchoman så stannade vi och fotade utsikten lite. Åkte ned till stranden och vissa av oss tog t o m en ridtur. Vi drack öl. Lager.

Kilchoman är ett ungt destilleri. Det är egentligen en farm som nu börjat med whiskytillverkning i mindre skala. Det är inte lika industrialiserat som de övriga och de hanterar själva alla steg i processen.

Whiskyn däremot är ingenting jag kommer att köpa på mycket lång tid. Vi provade deras cask strenght som jag tror var 3 år men jag är inte säker. Den var genomträngande spritig och saknade den härliga eftersmaken som jag gärna vill få från whisky. Våra cyklande svenska vänner som vi träffade tidigare på planet var där samtidigt och de tyckte mycket om den. Smaken är som sagt… personlig.

Ardbeg destilleri var tillsammans med Bruichladdich höjdpunkterna på resan. Förväntningarna överträffades med råge. Här fick jag se läderetuit med de två flaskorna Ardbeg single cask 1974 som jag skrivit om tidigare. Förvisso genom en glasruta. Här var jag också extremt nära att köpa mig en flaska 25-årig Ardbeg Lord of the Isles. Men jag prövade och njöt. Jag njöt, njöt och njöt. Mest för att det har varit en liten dröm. Mindre rökig än den vanliga 10-åriga men så len och med lång härlig eftersmak med inslag av vanilj och marsipangris!

Vi provade deras vanliga 10-åriga tillsammans med en Arbeg som inte var rökig. Rökigt är fortfarande godast. Sedan testade vi ensamt Supernova. Och sen som sagt Lord of the Isles. Kanske den bästa timmen på hela resan.

Vi fick lite kultur på vägen mot nästa destilleri. Kildalton Cross är ett tidigt och väl bevarat kristet stenkors. Alla har nog sett det tidigare på bild i någon tidning eller tatuerat på någon muskulös mans högra axel. Jag fick samma känsla som när jag 7 år tidigare fotade the old cypress längs A1 söder om San Fransisco. Kanske världens mest fotograferade träd?

På Laphroaig provade vi whisky. Rob inkasserade också sitt arrende i friends of Laphroaig, en dram, under högtidliga former. Ingen visning dock. Jag var besviken över deras 18-åriga som jag hade hoppats mycket på men den 15-åriga var riktigt bra. Deras 10-åriga är fortfarande en av de allra bästa som man kan köpa i den prisklassen. Fortfarande en riktig favorit.

Lagavulin är en av de bästa, mest kända och omtyckt av alla. Och de vet om det. På ett sånt där trevlig sätt så att de inte behöver överdriva eller hitta på märkliga egenheter för att framstå som bättre än vad de är. De gör bra whisky helt enkelt. De skäms inte för att lappa och laga kopparpannorna, för att kunna kräma ut så mycket stålar som möjligt ur produktionen eller att glatt, och ärligt, säga att de använder samma ekfat i närmare 100 år. De säger också öppet att de tillsätter färgämnen för att få den ”rätta” färgen på deras 16-åriga blandning om nu inte de gamla ekfaten skulle ha gett tillräcklig färg. Sånt tycker jag om.

På vägen tillbaka stannade vi vid klanens MacDonalds fäste Finlaggan. Fästet där Lord of the Isles styrde Skottland under medeltiden. Naturligtvis klättrade vi upp till den högsta punkten och där tillsammans, under den skotska flaggan, föreviga ögonblicket. Varför inte?

Väl tillbaka i Glasgow så åkte vi också ned till Lowland och besökte Auchentoshan. En trippeldestillerad, mjuk och behaglig whisky utan tillstymmelse till rökighet. En nybörjarwhisky, helt enkelt. Men deras trippel wood som lagrats på bourbon, sherry och bordeaux fat var inte alls dum.

8 destillerier och sen tre dagar i Glasgow tillsammans med svågern. Lägg till en lördagskväll med dans med ortsbefolkningen i Bowmore, torkad ryggrad från ål (japansk snacks), pubgatan vid Ashton Lane och haggis. Jag skulle kunna göra det igen. Närsomhelst.

Fler bilder och alla destilleriers pannor, mäskfat, hus och folk finns på min facebook.

En vecka senare

2009-07-31T21:04:00.009+02:00

En vecka senare är köket klart. Eller om man ska vara helt ärlig, sju år senare. I sju år har vi velat göra om köket. Förra året tog vi äntligen tag i det och bytte, under tre stressade semesterdagar, ut ena halvan med kyl/frys och högskåp. Årets semester skulle alltså ägnas åt att göra resten. Och nu är det klart och det efter en ganska trivsam vecka med bad på Eriksdalsbadet, heldag på Ekerö, experimentdag på Tom Tits, grillkvällar och däremellan köksrenovering. Helt enkelt en ganska bra semestervecka trots allt.

Nu 40.000.- och några blåmärken senare har vi skåp som går att stänga, kakel som sitter fast, lådor som går att dra ut och golv som går in under golvskåpen. Och jag har en hel vecka kvar på semestern.

3 timmar senare

2009-07-24T17:08:00.000+02:00

3 timmar senare står vi utan vatten, utan möjlighet att laga mat och även om vi kan köpa färdiglagad mat så har vi ingenstans att äta den. Vardagsrummet tänker ni kanske. Men det är belamrat med alla saker som stod i köket.

Nu är det dags

2009-07-24T14:20:00.003+02:00

Jag har semester och vädret tillåter inte långa dagar vid badet. Så nu ska köket få sig en omgång istället. Jag hoppas på regn i tre dagar. Sen sol resten av semestern. Kan vi vara överens om det?

Tänk tillbaka en 20-30 år

2009-07-22T21:11:00.007+02:00

Tänk tillbaka en 20-30 år. Då 3D film var hett. Så här såg det ut när vi igår tittade på Jules Vernes klassiska saga Resan till jordens medelpunkt, tredimensionellt med Brendan Fraser i huvudrollen. En sjuårings dröm med människoätande växter, dreglande dinosaurier och fåglar som flyger ut ur tv:n. Mycket bang-for-the-buck alltså.

Nu åker vi

2009-07-08T14:14:00.000+02:00

Outhärdligt

2009-07-06T22:06:00.004+02:00

Jag har precis dragit några gamla skämt för mina yngsta. Ni kan skämten. De som går ungefär så här:

- Se upp för trappan! Vilken trapp-pp-pp-ppa?
- Se upp för stången! Vilken stång-ng-ng-ng?
- Se upp för stupet! Vilken stu-u-u-u-u-p?

Det skulle jag aldrig ha gjort. Barnen skrattade högljutt och konstruerar nu egna skämt. Som går ungefär så här:

- Se upp för ögat! Vilket ö-ö-ö-öga?
- Se upp för pannkakan! Vilken pann-n-n-kaka?
- Se upp för Maggie! Vilken Maggie?

Det är outhärdligt!

Bo Baldersson

2009-07-04T14:30:00.003+02:00

Kan vi komma överens om att vi inte spekulerar mer utan att den som vet ger ett klart och rakt besked. Det är på tiden. Några fler böcker lär ändå inte komma.

Wanted

2009-07-01T22:30:00.003+02:00

Kan någon hjälpa mig att få ta i en mp3 av D-Flex - Don't Disrespect. Snälla. Jag skämtar inte. Kolla plattan. Jag bara måste ha.

Bästa ursäkten

2009-06-28T14:39:00.003+02:00

En strålande fin sommardag som denna passade jag på att rensa i trädgårdsdjungeln. Jag njöt av solen, värmen och de trevliga ballongfararna som var ute och pyste med sina ballonger. Jag såg förvisso ingen men jag hörde dem klart och tydligt. Varje gång jag böjde mig fram och drog upp överblommade valmostänger pyste det. Men det var inget pys. Det var ett fräs. Ett igelkottfräs.

Vem kan fortsätta skövla trädgårdsdjungeln och riskera hemmet för dessa taggiga varelser? Inte jag i alla fall. Jag får helt enkelt ägna mig åt andra aktiviteter, slappa till exempel.

Yrkesval

2009-06-24T19:58:00.005+02:00

Sitter och tänker om jag i mitt nya liv ska bli svensklärare, bildlärare, förskolepersonal eller kanske jobba på dagis. Har nog svårt att bli präst, psykolog eller forskare. Fritidspolitiker är väl inte ett yrke. Redaktör skulle sitta fint. Studievägledare, journalist, religionslärare, skribent, artist (!), personalvetare eller socialarbetare.

Det finns så många yrken som passar mig. Men med mina som vanligt spontana (läs: oplanerade) vägval kommer jag väl sluta som underbetald mellanchef i något statligt verk eller som it-chef!

Ta testet här. Cred för länktips till Miss Muffin genom 30+.

Korkskalle

2009-06-22T18:47:00.003+02:00

Jag fick plötsligt en stark lust att göra en korkskalle av Faschings korkkorg.

Vår kokbok

2009-06-20T20:42:00.005+02:00

I vår kokbok ser uppslaget för chateabriand ut så här.

Hjort- och rådjursadel är lika fint och snyggt.

Uppslaget för pannkakor däremot...

Glad Sankt Hans

2009-06-19T11:38:00.004+02:00

Glad midsommar, eller glad Sankthans aften vilket jag precis som danskar och norrmän tycker svänger lite bättre. Idag klassiskt midsommarfirande i Täby med sillunch, midsommarstång i miniatyr, massor av barn, avslappnad svåger som bjuder på whiskyprovning, en något stressad syster som försöker se till att maten blir klar i tid (här snackar vi felmarginaler i timmar och inte minuter), en far som tror han klarar whiskyprovningen utan att bli för påverkad (vilket han inte gör), trevliga vänner och som sagt först och främst massvis med barn. Det ska bli kul.

Enligt folktron ska man,

Akta sig för att bada (för att inte råka ut för Näcken) - inga problem. Bad ingår inte i dagens agenda.
Plocka sju, eller nio, sorters blommor, helst vid ett vägskäl. - Görbart. Frågan är snarare om någon orkar.
Klättra över nio gärdesgårdar - Hur hittar man nio gärdesgårdar i Täby?
Lyckas man sedan somna utan att yppa ett ord ser man sin tillkommande i drömmen. - Omöjligt :o) Men hon lär ju se mig under natten i vilket fall som helst. Dröm eller inte.

Glad midsommar! Nu åker vi.

Ernst Stavro Blofeld

2009-06-19T00:06:00.002+02:00

När jag blir stor vill jag också bli Ernst Stavro Blofeld. Precis som Christian von Koenigsegg vill. Jag ska bygga mig ett imperium av industriföretag, mitt eget SPecial Executive for Counter-intelligence, Terrorism, Revenge and Extorsion. Där ska jag utveckla hypermodern teknik. Solcellsdriven laser. Dödlig laser som kan förinta hela städer. Quant. Det kan bli väldigt mycket James Bond över det här.

Jag har aldrig sett så många kommentarer

2009-06-18T18:53:00.004+02:00

1000apor läggs ned. Alex Schulman skriver ett sista blogginlägg och avslutar med frågan om han ska fortsätta blogga. Jag har aldrig sett så många kommentarer på ett inlägg tidigare.

Sanningen

2009-06-18T18:43:00.003+02:00

Du luktar som farfars gamla disktrasor, sa yngsta dottern glatt då hon kom upp i morse. Tack så mycket!

Har ni något som ni tycker så där riktigt mycket om?

2009-06-17T21:32:00.002+02:00

Det finns vissa saker som man är extra bekväm i eller som man tycker särskilt mycket om. Saker som man vill ha kvar länge. Jag hade en gång en jacka, nästan som en oljerock, som jag köpte i Lissabon. 1996 tror jag det var. Den var av märket Yves Saint-Laurent men det syntes bara på inslaget (eller foder kanske det heter). Den var skitsnygg och skitskön men mot slutet såg den inte ut som en oljerock längre. Den var då frasigt som en mockajacka. En väldigt ful mockajacka. Till slut var jag tvungen att slänga den men då hade jag redan haft den tre-fyra år för länge.

Idag tog frugan ett kort på mig. Jag hade då på mig min favoritpiké.

Bröllopsdagar

2009-06-16T01:01:00.003+02:00

En bloggare vid namn 30+ skriver om bröllopsdagar. Jag kommer ihåg denna lista från en mycket gammal kontakt som jag stött på genom jobbet som tipsade mig om att varje år betyder någonting och att man ska uppmärksamma detta genom att ge sin käresta något av det material som årgången som firas är förknippad med. På 5-års dagen ger man något av trä, på 10-års dagen något av tenn och på 15-års dagen något av kristall. För mig har det aldrig hänt. Vi åkte i och för sig till Las Vegas på 15-års dagen men det är väl mer plast än kristall.

Men tänk om man håller ihop riktigt länge. Tills det blir dags för plywood. Vad hittar man för sexigt av plywood. Eller tegel, balsa eller cemet! -Hej älskling, nu efter den romatiska middagen vill jag ge dig en 25 kilos säck med cement på vår 38-års dag. Det funkar bara inte.

En ny lista tack.

Frigjorda fransyskor

2009-06-14T12:11:00.004+02:00

Att Frankrike, eller snarare fransmän och fransyskor, strävar efter att uppfattas som sexuellt frigjorda är väl en ambition god som någon. Men att det skulle vara så här tydligt hade jag ingen aning om. Plötsligt känns tyskalektionerna ännu mer bortkastade.

Bästa namnet

2009-06-13T22:54:00.002+02:00

Jag korar härmed Veronica Maggios blogg till "bästa bloggnamn" - Inte Viktoria DiMaggio!

30 flaskor champagne

2009-06-13T20:08:00.007+02:00

Idag var vi på ett systembolag, där jag visste att man kunde gå in med kundvagn, med målet att köpa 40 flaskor champagne. Jag fyllde vagnen med alla flaskor jag hittade som uppfyllde kraven på prisbild och lagom elegans. Det blev totalt 30 flaskor. Jag skulle ha tagit en bild men får försöka ge er en beskrivning istället;

Vi kör in en kundvagn. Placerar vagnen i den trånga gången framför champagnehyllan och börjar plocka flaskor. Stundtal nästan ligger jag på golvet för att nå de sista kartongerna på nedersta hyllan. Ingen kommer förbi oss och minst en frustrerad herre tränger sig och sträcker sig över oss för att få ta i "sin" flaska innan de tar slut. När kundvagnen är fylld med flaskor går vi mot kassan. Kunden bakom oss i kön har också handlat champagne. Han tittar länge på kundvagnen och säger efter en stund -Så där skulle jag också vilja handla, och sen tittar ner på sin ensamma flaska. Anna är snabb med att ursäkta oss och säger att det inte är till oss, även om vi skulle vilja. När vi betalat och står och plockar ned flaskorna kommer han förbi igen och frågar -Vad kostade allt det där, jag bara måste få veta?

Airbrushkonst

2009-06-11T23:11:00.004+02:00

Ni vet de där snubbarna som brukar sitta på plattan vid T-centralen med massor av färgburkar och en liten grupp människor runt omkring sig. De som sitter på marken och med hjälp av färg, maskeringar och en vass kniv skapar så kallad Sergelstorgskonst med solnedgångar över hav eller klippartier i aggresiva färger. Sån konst som på sin höjd hör hemma i en trailerpark i västerhaninge.

Men titta en stund på denna bild. Det är ta mig fan den bästa airbrushkonst jag någonsin sett. Kolla in siten här.

Det händer så mycket konstigt

2009-06-11T19:38:00.006+02:00

Idag när jag kom hem mötte jag ungarna utanför dörren och det första de sa var vilken underbart god middag det fått. Det var de godaste de ätit. Jag frågade vad, men fick inget veta. -Gå in och titta pappa, det var jättegott. Det var lax och stuvad potatis! Och det kom från mina ungar som knappt äter någonting annat än köttbullar och makaroner. Konstigt.

Igår hade 17-åringen skolavslutning och som väntat gick hon till skolan utan att ha nåt sommarjobb på gång. Trots det så är planerna många och utlandssemestern mer eller mindre redan bokad. Igår kom hon hem och hade fixat sommarjobbet. Samma dag som skolan slutade. Vad är oddset för det? Ännu konstigare är att hon fixade det på mitt jobb. Hon fixade själv ett jobb, där jag är chef, utan att gå via mig. Det är drivet. Men mycket konstigt.

Konstigast av allt är ändå att Koenigsegg nu lagt händerna på Saab! Skånska supersportbilstillverkaren har gjort ett letter of intent med GM om att köpa hela Saab Automobile. Supersmart, oväntat och superkonstigt.

Vad händer härnäst?

Mina olagliga usb

2009-06-09T22:32:00.004+02:00

Jag var på koncert i Alexandra Charles ”gamla” partylokaler någongång i slutet av 80-talet. Där spelade Michael Ruff. Jag blev helt såld och sprang sedan i veckor runt i olika skivbutiker för att hitta något som han hade gjort. Det var innan Internet på allvar kunde användas för fildelning. Jag gick bet men fick till slut hjälp att beställa en platta från USA via killarna på Petsounds. Det fanns bara en platta för import. Det tog 3 veckor, kostade skjortan och motsvarade inte alls det jag hört live någon månad tidigare. Intresset svalnade ganska snart för denna Michael Ruff.

Numera har jag all musik jag lyssnar på nedladdat på usb-minnen. Frugan har sitt i sin iPod men jag håller mig till usb-minnen. Det är enkelt och lite manligt på nåt sätt, ful-snyggt som en Ericssontelefon. Usb-minnena flyttar jag mellan stereon i köket, då jag diskar eller lagar mat, till altanen då jag slappar eller står vid grillen. Och usb-minnena har jag fyllt med olagligt nedladdad musik. Musik som jag redan har eller som jag längtat efter att få ha. Som Michael Ruff. Flera plattor inklusive den skitdåliga plattan jag köpte för över 20 år sen.

Jag har Level 42 live-plattan med Mark Kings ovanligt rytmiska tumme, en gammal Al Jarreau låt som får mig att känna mig bra, några Frank Sinatra, en Elivis, flera hårdrocksstänkare, Monica Zetterlund, Håkan Hellström, Seal, Simply Red, Lasse Berghagen och mycket, mycket mer. Jag har till och med MC Hammers one-hit-wonder U can´t touch this! Ingen av dessa skulle jag betalat för att ladda ned. Alla skulle jag gladeligen betala för att ha kvar.

Det hela blir ett dilemma. Å ena sidan borde det vara intressant för alla artister att sprida sin musik, sin konst, sitt upphovsrättsskyddade material till så många som möjligt. Å andra sidan måste de få ersättning för sitt jobb, för det som de skapat.

Jag gillar ändå det faktum att jag kan ladda ned Olle Adolphsons Trubbel en kvart efter att ha hört Lill Lindfors framföra den i Så ska det låta. Jag gillar att kunna ladda hem den med olika artister för att sedan välja just min favorit. Jag gillar att kunna spara favoriten på mitt usb-minne och lyssna på den när jag står på altanen, med grillen tänd och en whisky i handen.

Jag gillar också att jag har hittat de bra plattorna med Michael Ruff. Det som jag först föll för. Det gör att jag nu vill se honom igen – i Västerås den 1 juli. Då ska jag betala. Med glädje.

Michael Ruff & Friends: Dedication - live at Liseberg, Gothenburg
Michael Ruff - keybard, song
Per Hovensjö - guitar
Rolf Jahrdmark - guitar
Per Lindvall - drums
Mats Nilsson - bass

EU-VAL 2009

2009-06-07T13:20:00.004+02:00

Idag ska jag rösta. Mest av princip. Jag ogillar att min ej lämnade röst ger fördelar för någon annans uppfattning. Därför röstar jag alltid även om jag inte är påläst eller förberedd. Ibland till och med direkt olämplig. Som idag. Målet är naturligtvis att inte låta Piratpartiets en-fråge-parti få ett bättre läge än de förtjänar pga av min lathet.

20 minuter innan vi ska lämna våra röster gör jag DN:s test för att få min uppfattning bekräftad. Resultatet:

Hallå! Vad är det för ett jävla skittest. Nu ska jag rösta - men inte på Piratpartiet. Det är i alla fall klart. Är det någon som vill slopa jordbruksstödet (speciellt till de franska bönderna)? I så fall får den min röst.

6 Juni

2009-06-06T15:05:00.001+02:00

Idag firar vi nationaldag. På bästa sätt möjligt. Hipp, hipp - Hurra, Hurra, Hurra. Du gamla, du fria...

Student

2009-06-05T18:00:00.001+02:00

Jag gratulerar min första gudson till studenten. Från liten, liten till vuxen och nu på väg ut i yrkeslivet. Det är inte så att man känner sig yngre precis :o)

Utflykt

2009-06-05T15:00:00.002+02:00

Den 5 juni börjande med en snabb blick mot telefonen som på ett pedagogiskt sätt visar dagens väder och temperatur. Moln och 7 grader kallt. Inte minusgrader men hur ska man annars uttrycka 7 grader plus i juni månad - kallt. Idag utflykt till Nyckelviken.

Utflykt med dagis betyder barn. Många barn. Barn precis överallt. Och vuxna som fryser.

Och små söta djur av nåt slag.

Retroperspektiv

2009-06-04T20:55:00.009+02:00

För ganska precis 22 år sedan. Popstjärnedrömmar och glatt 80-tal. Det var tubsockornas årtionde. Och jeansjackornas, adidasoverallernas och gympaskornas.

För 22 år år sedan - Fri som fågeln

Scotland tour 2009

2009-05-31T18:45:00.004+02:00

Igår var min störtsköna och halvgalna smålänning till svåger här. På bilden "blurrad", i photoshop, men även innan fanns ett viss naturligt blurr. Vi grillade och drack whisky. Massor med whisky. Bra whisky. Det var en försmak inför Scotland tour 2009.

Kanske att vi vid något tillfälle dricker en Bunnahabhain. Vi skålar med folk runtomkring, tittar på varandra och nickar instämmande; Islay utan den karaktäristiska Islaykaraktären, lite rök men mer utmärkande ett drag av peppar. Vi förflyttar tanken tills vi står på färjan till Port Askaig och ser ut över den Skotska västkusten när vi närmar oss Islay. Vi tar djupa andetag för att, om än symboliskt, insupa havsdoft och tång. Bunnahabhain Distillery blir första stoppet på resan.

Tanken för oss vidare mot Caol Ila Distillery eller Finlaggan, det historiska sätet för "Lord of the Isles", härjat av norrmän och skoter med järnsvärd och flatbottnade sjöfordon. De bestod då prövningen. Vi får se hur de hanterar en whiskytörstande småläggning och en söder-wannabe.

Därefter Bruichladdich Distillery där vi intar en ”laddie”. Myser och bestämmer oss förmodligen redan där, på plats, för att skriva på för en Octomore. Om omdömet sviker kanske en hel tunna. Där sitter vi och är uppriktigt lyckliga när vi ser nedvärderande på när andra tittar på fågelliv, går på spa eller tar en eftermiddagsrunda på golfbanan. En ”laddie” till. Sen Kilchoman Distillery.

Att vakna upp i Port Ellen, med strålande solsken och vitkalkade, låga huskroppar som formligen skriker whiskytradition, slår snabbt bort eventuellt nalkande baksmälla. Vi tänker högt – Laphroig - Lagavulin – Ardbeg. Vi tänker det igen och sen säger vi det – Laphroig - Lagavulin – Ardbeg. Nästan skriker på ett sätt som bara de som verkligen sett fram emot att göra denna trippel kan göra. Förmodligen endast iklädd kalsong med något löjligt motiv, kanske Musse Pigg motivet som jag hade på min slips på mitt bröllop för 17 år sedan. Men det spelar ingen roll för denna dag ska vi besöka Laphroig, Lagavulin och Ardbeg Distilleries.

Som så många gånger förr ska vi dricka dessa whiskys men nu med den ultimata inramningen av salt, tång och bränd torv. Vi ska låta oss hänföras på plats. Det är det allt handlar om.

I dag firar vi

2009-05-31T17:05:00.004+02:00

Idag firar vi mors dag. Vi, jag och barnen, firar fru och mamma. Med champagne och tvål!

Jag tänker också lite extra på min mor. Sedan länge borta men inte glömd.

Just nu firar jag från altanen med en kall Heineken, en bakåtlutad solstol med utsikt över grannens vimpel och Monica Zetterlunds att angöra en brygga. En bra inramning. En skön dag.

Nu är måttet rågat

2009-05-31T15:46:00.005+02:00

- Pappa, har du någon vit skokräm som jag kan få låna? frågar dottern.
Jag blir alldeles stum - vad i helvete, tänker jag. Vad tror hon om mig? Tror hon på fullaste allvar att jag äger ett par vita skor.
- Nej, svarar jag.

David Beck Harbor

2009-05-30T16:43:00.005+02:00

Ibland sitter jag och kollar besökstatistiken på min blogg (ibland är som ni säkert förstår en rejäl underdrift men man vill ju inte verka för angelägen med att bekräfta sig själv). Och ibland lär man sig något. Som att de helyllesvenska sidor man skriver för en och annan besökare kan lockas att bli översatta. Automatiskt översatta med intelligent ointelligenta verktyg (Google igen).

Jag var tvungen att kolla länken från den besökaren som öppnade inlägget David Beck Harbor and Emelda Marcos love child från min blogg. Här ser ni vad de såg - galet roligt blir det med översättningsprogram.

Edit: Skrattet fastnade i halsen när jag insåg att det enda roliga i det här inlägget var konstanterandet att jag stavar som en kratta. Uppmärksammat på det mest förödmjukande av sätt.

Idag ska jag piffa

2009-05-30T09:15:00.003+02:00

Att "piffa till" är enligt Bryhnja o Co ett tantuttryck. Därmed torde det vara en tantaktivitet. Jag har en onaturligt fascination och en naturlig bekvämlighet för tantsysslor. Idag ska jag "piffa till" bilen.

David Beckham och Imelda Marcos kärleksbarn?

2009-05-25T21:01:00.002+02:00

På MyHeritage.com kan man utifrån en högst vetanskaplig analys dokumentera sitt mest troliga släktband. I ren CSI anda genomförs faktainsamling, provtagning för labbanalys och rekonstruktioner över tänkbara scenarion och händelseförlopp.

Naturligvis anmälde jag det senaste tillskottet, i en av sina bättre stunder, för denna djupgående analys. Det är fler än en natt jag legat sömnlös, grubblande över varför endast en av tre kan sparka en boll utan att ramla. Varför den ena har vackra lockar men inte de andra två. Varför just hon är totalt orädd och högljudd när de andra är precis tvärtom. Och vad är det med denna fascination för skor?

Kan jag ha funnit svaret - David Beckham och Imelda Marcos hemliga kärleksbarn?

Berit

2009-05-24T18:03:00.002+02:00

Idag när jag skulle duscha så kom jag plötsligt att tänka på Berit Bryhnja.

En knopps möte med världen runtomkring

2009-05-22T21:13:00.010+02:00

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?

Så inleder Karin Boye dikten Ja visst gör det ont. Hon använder våren och årstiderna som analogi för att växa upp, för svårigheten i förändring, för att visa hur lätt det är att kvävas av mörkret, den kalla vintern där känslorna förtrycks, och en massa annat jag inte förstår. För jag ingen kvasifilosof. Snarare tvärtom. Jag är på tok för dum för att förstå mig på poesi och för smart för att tillåta mig filosofera om saker jag inte kan.

Idag kom de nya Pokemonspelen. Idag spelas det Pokemon här hemma.

Därav detta inlägg med knoppar som brister (förutom att vi äntligen skaffat en ny kamera och jag som en galning rännt runt i trädgården och fotat allt som kan, och inte kan, fotas och nu måste publicera bilderna någonstans för att göra allt fotandet värt någonting).

Det var en händelse för några veckor sedan då sonen följde med till badmintonen som gjorde mig lite obekväm. Obekväm att veta att barnen ska växa upp och bli stora.

Sonen hänger ofta med till badmintonhallen på söndagarna. Han är med och spelar i pauserna och sitter sedan och tittar på vid sidan av banan. Just den här dagen hade han tagit med ett gossedjur, en Pokemon som heter Donphan, för att hålla honom sällskap. Han gillar allt som har med Pokemon att göra, tv-spelen, filmerna, leksakerna, böckerna, samlarbilderna. Hela familjen gillar Pokemonspelen så vi spelar dem tillsammans. Vi kan väldigt mycket om Pokemon. Mest av allt kan sjuåringen E som idag hade med sig Donphan till badmintonhallen.

På badmintonhallen finns det också andra barn. Den här dagen var det två killar, några år äldre än E, som lekte och sprang runt vid bordet bredvid oss. De såg att E satt med sin Donphan i knät. De ena killen började reta sin kompis att han också hade lekt med Pokemon. Han retade honom för att han gillar Pokemon. Kompisen som svarade som 10-åriga pojkar gör: - Det gör jag inte alls!

Innerst inne så gjorde han det säkert fortfarande (vad vet jag) men det gick inte att erkänna. Han hade blivit för stor. För stor för att tycka som han ville. Nu ville han visa att han verkligen inte längre gillade Pokemon, det var ju barnsligt. Det syntes att han skämdes och ju mer ha skämdes desto roligare var han att reta. Desto mer visade han hur barnsligt han tyckte det var med Pokemon.

E satt tillräckligt nära för att se och höra allt. Sakta lät han sin Donphan glida ned i knät, under jackan, så den inte syntes. Just då kändes han så liten och oskuldsfull i sitt kanske första möte med den ”nya” världen som väntar efter dagis och förskola. Han agerade precis som alla andra. Passar man inte in gör det ont. Men det kan också göra ont att passa in.

Som förälder så känner man bara en stor klump någonstans mellan lunga och hjärta. Precis där man får ont att andas.

– Du gillar ju Pokemon, ska du inte fråga om du får var med och leka? säger den lite äldre till den nu lätt rosiga fd pokemonälskaren när de går förbi E. E tittar åt ett annat håll och låtsas inte höra. Han ser sig omkring, ser mig, vänder sig in mot banorna och fortsätter titta på matchen.

Idag spelas det Pokemon som aldrig förr, som om det gällde livet. Livet är underbart.

En bra karl... och en blå bärgningsbil

2009-05-22T19:03:00.002+02:00

Ibland händer saker som gör att man väljer att agera. Ibland tar man tillfället i akt och följer magkänslan istället för sitt bättre vetande. Om man valt rätt eller inte kommer man aldrig med säkerhet kunna veta. Det är det som är så härligt läskigt.

Låter det kryptiskt? Jag ska förklara. Jag har bestämt mig för att inte längre följa den "enda" vägen. Jag har laddat för det här länge och nu är det alltså dags.

40 är förändringens ålder. Det är då man omprövar allt man gjort de senaste tio-femton åren. Man byter umgänge, familj och jobb, och man väljer väg i livet. Vid 50 gör man det kanske igen, lite mer desperat då det är "sista chansen". Vid 60 så kanske man vill men då kan man inte längre. Så enkel kan en livsanalys och framtidsprojektion vara.

Jag har ett för litet umgänge för att kunna byta ut dem. De jag har vill jag för allt i livet ha kvar. Men nu ska mina privata sociala ambitioner få sig en skjuts.

Jag har de charmigaste, argaste, smartaste, pratgladaste och roligaste barn man kan ha. Tre stycken som jag för allt i världen inte vill byta ut. Jag har den charmigaste, argaste, smartaste och roligaste fru som tack och lov inte är lika pratglad som barnen. Henne vill jag inte leva utan så henne kan jag inte byta ut. Men jag kan vara hemma oftare och få ta en större del av dessa egenskaper.

Kvar är alltså jobbet. Och nu i den bästa av tider så avslutar jag min 18-åriga "kometkarriär" för att helt börja om. Någon annanstans. Utan några förpliktelser. Helt utan arv. Det ska bli spännande.

Bilbärgning (illustrerande ålderspubertet)

2009-05-16T09:52:00.020+02:00

Jag är i en period i livet där det mesta verkar gå åt helvete. Ibland är det bara så.

Du är en vanlig och tråkig människa som inte är speciell någonstans

2009-05-15T21:08:00.005+02:00

Tonårsdottern bad mig göra en quiz som hon skapat (själv) på Facebook. Ibland slår sanningen en rakt upp i ansiktet. Hårt. Som nu.

Pyttelitet badrum med takdusch

2009-05-09T20:55:00.007+02:00

Nu är det gamla, risiga, pyttelilla badrummet borta. Istället har vi nu ett nytt, fräscht, fortfarande lika litet badrum med takdusch.

Inget mer springa hinderbana ner i källaren varje gång det trycker på. Inget mer hålla sig för att man inte orkar springa hinderbana med förstoppning som följd.

Nu är det över. Tack och lov för hantverkare.

Symmetri

2009-05-06T21:01:00.003+02:00

Tidigare i veckan var jag på hälsokontroll. Det var en euforisk upplevelse i symmetri. Jag väger lika mycket som jag är tjock.

Nu följer jag också Twitter

2009-05-05T20:45:00.006+02:00

23 apr 20.00 Carl Philip är svinsur för att jag kallar honom cp. C som i Carl, och P som i Philip. Han borde vara förbannad på sin morsa och farsa, inte mig.

Jag är som vanligt sist med det senaste men nu följer jag Daniel Westlings Twitter.

Musik, text och trovärdighet

2009-05-02T11:08:00.005+02:00

Jag lyssnar på musik men sällan på texter. Det är bara så och jag vet inte riktigt varför. Anna säger att det beror på att jag inte är tillräckligt uppmärksam och intresserad. Jag tror att det snarare är för att jag uppmärksam och intresserad - av musiken. Det finns liksom ingen uppmärksamhet kvar till texterna. Det finns undantag men oftast blir jag bara besviken de få gånger jag försöker förstå vad en låt handlar om och lyssnar på texten.

Låt mig ta ett exempel;
Celine Dion sjunger All by myself med en fantastisk pipa, en precision och en känsla som få kan mäta sig mot. En nerv som ger rysningar i hela kroppen. Ett hantverk på gränsen till perfektion. En otroligt bra låt. Och så har vi texten…

When I was young
I never needed anyone
And making love was just for fun
Those days are gone

Stanna upp där på tredje strofen ”making love was just for fun” och gör en snabb reflektion. Celine Dion som knullar runt. Hallå! Det går inte ihop. Det är inte trovärdigt. Om hon överhuvudtaget har sex så gör hon det absolut inte bara för att det kul. Celine Dion som har sex är inte en bild jag vill ha kvar i huvudet. Det ser inget kul ut. Stelt på nåt sätt.

Men sjunga kan hon.

Jag tror jag fortsätter att vara uppmärksam på musiken.

Äntligen!

2009-05-01T10:22:00.002+02:00

Äntligen! Nu har tankesmedjan på Strix Television överträffat sig själva med en realityshow från Gekås. Kanal 5 har skaffat sig äran att få sända programmet med det passande namnet "Ullared". Nu söker de folk till inspelningen i sommar.

Kan ni förstå att vi kastar oss över ansökningshandlingarna. Vi skriver så att fingrarna blöder, bläcket flödar med ett tryck högre än vår nyinstallerade takdusch och kuverten slickas så att våra tungor längtar tillbaka till dagen efter den värsta av kräftskivor.

Semestern är räddad - NOT!

Första Maj

2009-04-30T23:03:00.005+02:00

Samtal vid middagsbordet:
- I morgon är vi lediga. Du också, Pappa. Men varför är vi lediga?
- Det är första Maj. Då är man ledig.
- Varför då?
- För att man ska kunna demonstrera.
- Vad gör man när man demonstrerar?
- Man går ut på gatorna, i långa led och med stora plakat. Man ropar saker om frihet, jämlikhet och rättvisa. Man kan säga att det är arbetarnas dag. För över 100 år sen så bestämde man en lag att man bara skulle få jobba 8 timmar per dag vilket var väldigt bra för arbetarna.
- Så de kunde vara hemma med sina familjer lite mer och inte behövde jobba lika hårt.
- Ja, precis.
- Ska vi demonstrera imorgon?
- Nej, det är inte så viktigt. Vi kan bara vara lediga och ha det skönt istället.
- Vill inte du också jobba mindre och vara hemma mer?
- Ööhh… Jo.

Första Maj är en av få helgdagar i Sverige som inte har kristna traditioner. Det är arbetarnas dag, med tyngdpunkt för vänsterpartister och socialdemokrater. Men det har också blivit en dag för alla och en var att säga sitt. Jag är övertygad om att vi i år kommer att få se och höra även Piratpartister demonstrera i första Majtåget i år. Konstigt vore det annars. Det vore omodernt på något vis.

Jag har aldrig demonstrerat. Jag har en gång varit med på bild i DN när Attac demonstrerade utanför riksdagshuset. Det kan jag erkänna. Men det var helt oavsiktligt. Jag har alltid välkomnat första Maj som en ledig dag. Precis som alla de kristna helgdagar som vi firar. Jag har tacksamt tagit emot dem som en extra ledighet. Ibland har jobbat.

Jag läser på susning.nu att ”Första maj kallas för arbetardagen, eftersom det är en dag avsatt för arbetare att säga sin mening. Tjänstemän och andra har också ledigt eftersom det är en helgdag, och de ägnar då arbetarna en tanke”. En fantastiskt rolig formulering. Är det den yttersta formen av solidaritet? Tjänstemännen ägnar arbetarna en tanke! Som när den gamla adeln, fattig och utan privilegier, framhäver sin högre samhällsklass genom att sticka ned en tjuga i den finska hemhjälpens städrock. Det är inte 2000-tal. Det är inte mitt Sverige.

Jag tycker det är sunt på något sätt. Med ett marxistiskt synsätt: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Egentligen behövs det inte mer än så. Det borde räcka.

Men i morgon tar vi det lugnt. Vi ska vara hemma, tillsammans i familjen. Så kommer vår första Maj att bli – ledig.

Vårtecken - en cykel på köpet

2009-04-27T17:30:00.001+02:00

Ett annat vårtecken är Sibas och Elgigantens vårkampanjer där man får en cykel på köpet. Jag tror att Siba var först ut för några år sen men att Elgiganten sedan tog över och försåg hela Sverige med cyklar. Ni kommer väl ihåg när Douglas León i sitt förortsalterego Dogge Doggelito sålde sig, cyklar och en massor av varor som ingen egentligen behövde eller kanske inte ens ville ha.

Siba håller ut och kör kampanjen även detta år. Jag tänker kort - hur många cyklar klarar det här landet att ta emot? Det börjar bli som med mobiltelefonerna. Snart finns det fler mobilabonnemang än invånare. Spädbarn och pensionärer på långvården inräknat.

Men det är svårt att stå emot. Lyssna på det här: Helautomatisk espressomaskin i svart pianolack. En inbyggd tyst kvarn ger dig nymalet kaffe. På den digitala displayen återfinns soft touch knappar där du enklet väljer vilket kaffe du vill ha. Kostnad 2990.- och en cykel på köpet.

Eller det här: D90 är utrustad med en 12,3 Megapixel sensor och EXPEED bildbehandlingssystem som ger fantastisk bildkvalitet för en mängd olika ISO-ljuskänsligheter. D90 ger fantastiskt lite brus även på höga ISO-tal. Med livevisningsläget på den 3" stora LCD-dislplayen kan du komponera och fotografera bilder med oerhörd noggrannhet. LCD-displayen har 920 000 punkter. Den har även ett inbyggt självrengörande dammborttagsfunktion i huset. Tidigare pris 13990.-. Nu 10990.- och en cykel på köpet.

Jag tänkter på vårt förråd där förrförra årets cykel står. Använd en gång och nu med en så rostig kedja att den förmodligen aldrig kommer att kunna användas igen. Jag tänker vidare på förra årets cykel som står där bakom, fortfarande i kartongen som den kom i från affären. Jag tänker att jag varken behöver en espressomaskin eller en digitalkamera med självrengörande dammborttagningsfunktion. Men jag vet redan nu hur det kan sluta, kommer att sluta, slutar.

I love the vår

2009-04-26T18:50:00.005+02:00

Den forna Tyskungen har börjat blogga igen. Han gör det nu under bloggen - Jag heter Klaus. Lite konstigt namn för jag har hela tiden trott att han heter Klaus-Peter. Ett klassiskt tyskt porrfilmsnamn. Den enda som jag läst, hört elller sett som med bravur kunnat verka under ett sånt namn utan att med ens falla under högvis med porrfilmsassosiationer. Det är nog mustaschen, eller rättare sagt bristen på mustasch(!) som gör det. Nog om det.

Han bloggar i inlägget I love the vår om våren och om vårtecken - Nu är våren här på riktigt. Med pollen, fästingar, soleksem och hockey-VM.

Han visar fina bilder som för honom symboliserar våren, antar jag. Men han glömmer det viktigaste tecknet av allt när våren sakta går över till tidig sommar - Blommor. Blommor är våren, sommaren och allt därtill.

Jag ger er därför blommor som blommar i vår trädgård:

Wunder-baum

2009-04-26T13:15:00.006+02:00

Ungarna tycker att bilen börjar lukta gammal bil. Även om det för mig är uppenbart att detta enklast löses genom att byta bil så vänder vi oss istället till Wunder-baums för hjälp. Snabbt inhandlas en jordgubbsdoft, en lime/citrusdoft och doften av ny bil. Doften "ny bil" borde göra susen, plast, gummi och spår av lim. Det är ju det vi söker.

Men ändå är det något som saknas. Det finns en doft som vi alla letat efter, som vi saknat men ändå inte riktigt kunnat sätta fingret på. Det är då som det uppenbara uppenbaras. Ett kodak moment, ett triss-plötsligt händer det-ögonblick, ett Keno.... ja, ni fattar.

Audi TT vs Ardbeg single cask 1974

2009-04-25T16:24:00.008+02:00

Alla har ju mål. Man har långa mål och korta mål och ibland mål någonstans där mitt emellan. Vissa mål har man tillsammans med andra. Andra mål har man bara för sig själv. Ett av mina egna mål är att någon gång köpa och äga en gammal Audi TT. En sån där rund och fin modell som de gjorde i början av 2000-talet.

Ibland brukar jag försöka göra det till ett gemensamt mål för familjen. Jag har redan lärt 4-åringen att också "vilja" ha en Audi TT. 7-åringen är lite mer defensiv och vill hellre åka på solig utlandssemester. 17-åringen vill ha både och. Hon ska ju snart ta körkort men är som sagt 17 år och vill helst hänga på strandbarer i varma länder med billig sprit (jag tror att det är lika nu som när man själv var ung). Frugan däremot vill inte ha någon Audi TT. Hon vill så där VERKLIGEN INTE ha någon så det är fortfarande bara mitt mål, som ni kanske förstår.

Det är därför som jag då och då söker på Blocket. Jag sorterar resultatet i prisordning, billigaste först. Jag tittar på alla objekt. Läser alla beskrivande texter. Tittar på bilderna. Jag njuter av de runda formerna, den raka karosslinjen, de runda ventilationsuttagen, den runda växelspaksringen. I detta läge är jag nästan beslutsmässig. Sen vänder jag på sorteringen och tittar på de allra dyraste. Ett underligt beteende vilket gör att jag aldrig kommer att få varken råd eller sinnesro att närma mig mitt mål.

Jag inser att jag ofta gör så. Jag skulle gärna vilja ha en speciell whisky. Jag har velat ha den länge nu. Ibland går jag in på the whiskey exchange och söker på Ardbeg. Det är deras 25-åriga som jag vill ha - Lord of the Isles. Det är sällan jag får någon träff. Men så vänder jag på sorteringen igen och visar den dyraste först. Ett underligt beteende. Först hittar jag två handblåsta flaskor single cask från 1974 med silver etikettering förpackade i en läderväska tillsammans med åtta silverkoppar. £9,999.00 inc. VAT. Jämförbart med en Audi TT. Vad tror ni - ett gemensamt mål för familjen den här gången kanske?

Dilemma: Audi TT vs Ardbeg single cask 1974

Oversized Friday

2009-04-24T19:27:00.004+02:00

Grillen är tänd. Köttet marinerat. Mozzarella och tomater klara. Idag äter vi ute. Ett skittråkigt fredagsinlägg om det inte vore för det gigantiska whiskyprovarglaset från Mackmyra som nu är fyllt med Clynelish 14-åriga. Två av dem så blir det här skitkul.

En kväll till i Helsingborg

2009-04-20T23:10:00.006+02:00

Efter en lång och intensiv arbetsdag så såg vi fram emot lite avkoppling. Bra kök och med en vinlista som imponerade. Ett tips från en världsvan kamrat. Lagmark gourmetbutik och vinotek. Som stänger sex på måndagar och på lördagar!. Söndagar är det helt stängt. Ska man få smaka deras Gourmetas® så gäller det tydligen att tycka torsdagar är den häftigaste dagen i veckan att gå ut och äta. Då är man välkommen ända fram till elva. Men måndagar - icke!

Nu är Helsingborg ändå en väldigt trevlig stad så det finns gott om alternativ. Hjalmars kök var ett alternativ så gott som något annat. Och att på en måndag få avsluta med en 18-årig Highland Park gör vistelsen i Helsingborg ganska angenäm, trots allt.

Glömde jag skriva att det nu är 79 dagar kvar till Skottland och Islayresan? Ja, det gjorde jag visst.

Naken i Helsingborg

2009-04-19T22:56:00.004+02:00

Det blir inte roligare än så här. Ett gammalt försvarstorn fotat från dörren på hotellet där jag bor. Tydligen väldigt rustikt. Man kan hyra det för slutna sällskap. El saknas men det finns facklor och annat medeltida som lyser upp. Vad vet jag inte, för jag har aldrig varit där och kommer förmodligen aldrig att få komma dit.

Eller… lite roligare kan det bli. I kväll var vi vid hamnen och åt middag. Rökare som jag är så gick jag ut och tog en cigg mellan rätterna. En man i skinnväst, hästsvans och allmänt stökigt intryck närmade sig och tände en cigg. Han stod kvar bredvid mig så jag var tvungen att småprata lite. Jag frågade – Är du en skinnknutte från Helsingborg, en Hells Angelssnubbe? (jag har aldrig varit speciellt bra på att småprata). Han tittade på mig och log. Nej, säger han, men jag kan klä av mig och dansa naken. Jag tittar först på min kollega som står bredvid. Vi skrattar högt. Oförsiktigt högt för att håna en skinnklädd Helsingborgare. Men vi vet inte bättre. Han blir lite förnärmad men spinner vidare på temat att dansa naken. Det är tydligen inte han, utan en han känner. En kille i slips. En korrekt kille som kan uppföra sig men varje gång han blir onykter slutar det med att han dansar naken. Vi ler och går in på restaurangen igen. Då skriker han efter oss – Ni kan få mitt nummer. Vi svarar inte men tänker - Nej tack, NEJ så in i helvete tack.

Min dag idag - ett dagboksinlägg

2009-04-18T18:08:00.008+02:00

Det är driftsättningshelg. Jag har bemannat upp projektet med 12 personer som finns på plats redan nu på lördag morgon. Dessutom har jag 30 personer till som ska in och jobba idag för att få de sista bitarna på plats. Men jag har en extern utrullningsledare, vilket gör att jag vaknar i min egen säng idag och kan ägna mig åt min favoritsysselsättning – lördagsgodisköp tillsammans med barnen. Jag jobbar sen hemifrån och åker till Helsingborg först i morgon.

Jag vaknar och klär mig i shorts och t-shirt. Det är vår. Barnen kommer upp så där härligt sömndruckna som bara barn kan vara. Vi kramas först lite och tittar sen på mamma som fortfarande sover, innan vi stänger dörren. Det är hennes sovmorgon idag. Livet kan vara precis så mysigt ibland.

Trodde jag! Strax efter åtta ringer telefonen och vi har kommunikationsproblem. Nätet går okontrollerat upp och ned. Folk kan inte jobba. Därefter har jag fyra samtal till. Jag kopplar upp mig och konstaterar samma problem. I t-shirt och shorts beger jag mig till kontoret och identifierar problemet till vår wan-leverantör.

I panik jagar jag resurser på ett sätt som bara jag kan. I Stockholm kallas personal in. I Fagersta kallas personal in. Felsökning pågår och personalen informeras, vilket betyder att man på sitt mest inställsamma sätt skapar ett lugn i organisationen. Ett fiktivt lugn, för fortfarande kan ingen jobba. Frustrationen växer. Klockan 12 tar jag beslutet att konfigurera upp en ny central router för nätet. Vi snackar här om en 100.000-kronors router och budar upp den till Fagersta. Jag skickar hem de 30 personer som skulle jobba idag och får dem att komma tillbaka söndag morgon istället. Jag är fortfarande inte övertygad om att det löser problemet.

Klockan två tar vi ett möte med projektgruppen och ändrar planeringen. Målsättningen är att senarelägga aktiviteterna till efter sex och jobba under kvällen för att ta igen förlorad tid. Samtidigt genomför vi de aktiviteter som vi fortfarande kan göra. Några åker hem och lägger sig. Några åker tillbaka till hotellrummet. Det är ett fantastiskt team jag har.

Halv fem är nya routern på plats, konfigurerad och klar. Allt verkar fungera. Teamet kallas in igen. Jag bevakar att aktiveteterna kommer igång och åker sedan hem igen. Fortfarande iklädd min vårhelgsmundering. Men det har blivit lite kallare nu.

Klockan sex kan jag konstatera att det åter flyter på. Jag bestämmer mig då för att göra helg. Jag går och handlar och byter ut de tänkta pannkakorna till något mer festligt. Ikväll grillar vi. Grillspett till barnen med korv och köttbullar. Till mig och Anna – hängmörad biff och potatisgratäng. Hängmörad biff från Hälsingestintan. Utvald sortering från Sveriges bästa uppfödare. Hängmörat på klassiskt vis. Och till det några Sremskakorvar för smakens skull.

Klockan sju ligger köttet på grillen. Potatisgratängen är i ugnen. Whiskyn är upphälld. I morgon åker jag till Helsingborg. Då inte längre i t-shirt och shorts.

Nu är det rörigt - ironi och torra bibliotekarier

2009-04-17T20:35:00.007+02:00

Kanske att ni tycker att bloggen har blivit lite rörig. Att den inte är lika fin och välstrukturerad som vissa andras. Vill ni läsa en fin, vit blogg med fantastiska texter? Läs då istället den här. Nu som dagens inlägg en dagboksanteckning om ironi och torra bibliotekarier.

Ironi
Den minsta dottern har ovanan att då och då bli sittandes med ett finger i näsan. Jag frågar då - Hittar du nåt? Jag förväntar mig att hon ska komma på sig själv men hon tar bara ut fingret och visar upp det. Ibland stoppar hon sedan fingret i munnen! Varje gång hon blir sittandes med fingret i näsan frågar jag. Och varje gång tar hon ut det och visar mig. Anna säger att man lär sig att förstå ironi först vid 10 års ålder. Det är 6 år dit. Och jag som inte kan kommunicera utan ironi.

Torrt
Den äldsta dottern ropade precis från hallen att hon "taggar". Jag ropar då tillbaka att det gör hon inte alls. Mest för att jag inte vet vad tagga är och samtidigt var ganska säker på att hon inte lyssnade. Hon sticker då in huvudet i vardagsrummet, tittar uppgivet en kort stund och säger - Pappa, vet du vad tagga är? När man som jag lever livet med idel genier runt omkring mig, stora som små, är det bäst att aldrig vika ned sig. Att aldrig framstå som okunningare än någon annan i familjen. Jag svarar spelat auktoritärt att tagga är att skriva sitt namn, helst med sprayflaska på platser där man inte får. Frugan lyfter blicken och säger - att tagga är att sätta en etikett på något. Jag konstaterar att så kan endast en stentorr folkbiblioteksanställd svara och att transformationen mot bibliotekarie kanske redan har börjat. Dottern säger att det är att GÅ och går.

Trevlig fredagskväll!

Hung Wankenstein

2009-04-16T07:30:00.000+02:00

När man trodde att man sett det mest. En porr-rip-off på kanske världens sämsta film. Mel Brooks och Gene Wilder har som vanligt gjort sitt bästa för att det ska vara omöjligt att titta utan att det kryper i hela kroppen och kaskader av olust sköljer över en.

Till och med en film med titeln Hung Wankenstein och en catch phrase: A Classic Tale of Girl Need Monster - Bad! ger mindre obehag än originalet från 1974. AVN Awards eller ej. Efter 10 inlägg på detta ämne anser jag nu att jag är närmast expert på området och utropar härmed porrfilmsripoffen som segrare och ämnet uttömt, i alla fall för mig.

Edward Penishands

2009-04-16T06:30:00.000+02:00

Nää, fy fan. Nu har det gått för långt. Sen får tjejerna tycka att Johnny Depp är det mest sexiga som finns på denna jord. Det här måste vara en så kallad tjejfilm. Det måste det vara.

Night of the Giving Head

2009-04-16T05:30:00.000+02:00

Underbar titel. Men skräckfilmstema - funkar det?

King Dong

2009-04-16T04:30:00.000+02:00

Hump Along Cassidy

2009-04-16T03:30:00.000+02:00

En klassiker. Westerntema. Men börjar inte ordvitsarna kännas lite dumt och enformigt. Good Will Humping. Hump Along Cassidy. Vad blir nästa - White men can´t hump?

Missionary: Impossible

2009-04-16T02:30:00.000+02:00

2 timmar med action-packade-scener.

Clockwork Orgy

2009-04-16T01:30:00.000+02:00

Jurassic Pork

2009-04-16T00:30:00.000+02:00

3 Oscars i original. Lite vildmarkstema - det kan funka. Men klonade dinosaurier. Hur passar det in? Aha.. only the sexy survive. Okej, jag fattar. Här har vi nog en kandidat till AVN Awards (lmgtfy.com).

Good Will Humping

2009-04-15T23:30:00.000+02:00

2 Oscars. Ett överbegåvad vaktmästare, ett matematiskt geni som blir "upptäckt" och får hjälp i livet av en vänligt sinnad psykolog. Det funkar nog!

Forrest Hump

2009-04-15T22:20:00.003+02:00

Jag är ingen porrfantast. Jag är ingen storförbrukare av porr så jag kanske inte ska ha någon åsikt om detta. Men... hur tänkte de här?

Vi tar en välkänd film. Älskade av alla. Som handlar om en underbegåvad mans resa genom livet där varje motgång blir en framgång. En film man blir glad av att se. En film som väcker känslor.

"My pants are like a box of chocolates. Yo' never know when you´re gonna get."

Men porr? Forrest Hump. Jag vet inte det.

Anna valde tvättställsblandaren

2009-04-15T00:12:00.002+02:00

Anna har valt tvättställsblandar. Det blev en GBG Coloric tvättställsblandare, röd.

Nu tror jag att jag har hittat ett matchande handfat, ska bara kolla med Anna i morgon om det är okej.